Hem » Olas spalts » Bättre utbildningar?
Bättre utbildningar?

Bättre utbildningar?

Jag läste för ett litet tag sedan att företrädare för MSB vill ha till stånd en dialog med bl.a. fack och branschförbund om hur man ska utforma framtida utbildningar för operativ personal så att det blir bättre resultat i slutändan.

Slutligen har man fått inse det bl.a. BRF påpekat i många år, de hårt nedbantade utbildningarna för både befäl och räddningspersonal i övrigt håller helt enkelt inte måttet. Till och med egna företrädare i MSB har hävdat att ”det var bättre förr”. Men det lär knappast finnas en enkel lösning på problemet. I vanlig ordning är det flera olika faktorer som kommit att påverka utvecklingen negativt och jag skulle vilja säga att det behövs mer än att bara titta på utbildningsdelen för att vända den negativa utveckling vi haft av operativ räddningstjänst, där skadekostnader för t.ex. bränder ökat markant sedan 2004.

Ska man ändå göra en förenkling av problematiken kan man sammanfatta problemet i ett enda ord; besparing. Nej MSB, det går inte att ”utveckla genom att avveckla” som det påstods på 90-talet. Det går inte att korta ner utbildningar och övningar och ändå tro att man kan få samma eller bättre resultat av det. Det går inte att få bra resultat av indragen läromateriel. Det går inte heller att förlägga den mesta av utbildningen till biblioteken. Det är som att försöka lära sig att cykla på teoretisk väg.

Jag hör ofta att det sägs att det är på befälssidan det brister. Det framförs som att bättre befälsutbildning löser problemen. Bättre befälsutbildning är önskvärd men inte hela lösningen. Det är t.ex. som regel enklare att vara befäl för välövade styrkor. Med väl utbildade brandmän ökar chansen för att en befälsföring ska bli bra. En förutsättning är också att det finns några styrkor att föra befäl över. Tyvärr känns det som om många av mina kolleger som åker som insatsledare ute i landet saknar tillräckligt med styrkor och resurser inom rimlig tid för att kunna påverka skadeförloppet. ”Var inte rädd för att dra på” hör man ibland. Nej visst, men med vad då?

Under förutsättning att besparingshysterin stoppas och att man börjar bygga upp de operativa styrkorna igen ute i landet kan jag ge några konkreta råd och förslag till MSB om utbildningen:

  • Förläng befälsutbildningen. Räddningsledare A och B bör vara på minst 20 veckor vardera. Gör också befälsutbildningen mer offensiv än vad den är idag. Det är inte alltid rätt att avbryta en insats. Det måste till en mer realistisk riskbedömning. Observera att detta inte är det samma som att riskera livet på insatspersonalen som nog många av mina belackare vill få det till.
  • Inrikta brandmannautbildningen mer på operativ räddningstjänst. SMO-utbildningen på två år borde ge brandmän med bättre kunskaper än vad vi ser idag.
  • Bejaka det arbetssätt vi kallar rökdykning istället för att ha en konstant negativ hållning till den. Rökdykning är fortfarande det vettigaste sättet att bekämpa en inomhusbrand. Vi kommer att behöva rökdyka vid räddningsinsatser i många år framåt. Det gör vi inte på ett bra och säkert sätt med dåligt utbildade rökdykare.

Jag är medveten om att den sista punkten betraktas som en ”mossig” inställning av en del. Jag hör ibland på brandplatser att vi kunde ha rekvirerat ny teknik i form av skärsläckare, Cafs, X-fog m.m. Javisst, och istället gick vi rakt in och släckte branden med en gång. Så dumt gjort, det fördärvade ju hela föreställningen.

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

GÅR DET BRA FÖR SVERIGE?

Vad har egentligen inte skrivits om sommarens bränder? Jag har sett hur många spaltkilometer som …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *