Hem » Olas spalts » Ägarens ansvar
Ägarens ansvar

Ägarens ansvar

Då är vi i år 2015. Jag önskar alla mina blåljuskolleger ett bra 2015. Vi fortsätter att kämpa för vår bransch. Någon gång ska vi lyckas att vända avvecklingen av räddningstjänsten till utveckling istället. Men vi har en bit kvar.

Jag kommer ihåg en bild och en text från en av mina gamla samhällskunskapsböcker från skolan. Man såg ett övertänt rum i en villa och undertill bilden var följande pedagogiska text; ”En sådan här situation kan man inte förvänta sig att den enskilde samhällsmedborgaren ska klara själv. Därför har samhället en brandkår”. Det var självklara ord på 70-talet. Det borde vara lika självklara ord idag, men så verkar det inte vara längre.

Vi har på sista tiden sett och hört ett stort antal inslag om räddningstjänsten i media. I flertalet av inslagen bekräftas det som vi som jobbar inom operativ räddningstjänst redan visste. Förfallet av den operativa räddningstjänsten, orsakat av årtals besparingskrav, har gått så långt att enskilda ägare uppmanas att själv agera brandkår. Ett inslag i STV uppmärksammade detta nyligen. Vi har i många år skojat lite kring besparingshysterin och sagt att vi är på väg tillbaka till den tid då var och en skulle hålla egen brandspann. Nu verkar vi vara där. Det är tydligen dags att plocka fram brandhake och pytsspruta också, åtminstone om man bor på ”fel ställe” i landet. Man ska inte skjuta på budbäraren, det är ett kallt och klart konstaterande i sammanhanget att den enskilde ägaren måste försöka göra något själv om man vill nå ett bra skydd. För ett samhälle som vill kalla sig ett välfärdssamhälle måste detta dock ses som en kollaps. Man kan inte på något vis kalla det utveckling.

En annan sak som diskuterats mycket är utbildningen för operativ räddningstjänst, allt från brandman till befäl. Man diskuterar om man inte behöver satsa mer på utbildning, både när det gäller längd och kvalité. Det är en diskussion som knappast kan ha undgått någon beslutsfattare. Därför känns det mycket märkligt att ”svaret” på det blir att MSB ska spara 35 mkr till 2016, där mycket av den besparingen verkar gå ut över just utbildning. Förklara gärna logiken i detta för mig. MSB:s generaldirektörs kommentar till sparkravet är ”-att få ihop denna ekvation är en utmaning”. När får vi en generaldirektör som på ren svenska säger att detta är rent åt helsike? Men det är givetvis att begå karriärmässigt självmord i dagens Sverige.

I sammanhanget vill jag dock ge en eloge till de människor inom MSB som arbetar för att förbättra utbildningssituationen för operativ räddningstjänst (det finns faktiskt några sådana) och som bjudit in till dialog i ämnet.

Jag läste den konstiga historien om en brandman som i en livsmedelsaffär nekades att handla förnödenheter till brandpersonalen vid en större brand eftersom han inte hade kontanter vid tillfället. En privatperson förbarmade sig och betalade så att man kunde få lite förnödenheter och fortsätta arbetet på ett bra sätt ute på skadeplatsen. Heder åt denna privatperson. Måhända kan man se detta som ett tecken på att räddningstjänsten inte bedöms som kreditvärdig längre, något som jag i viss mån i så fall kan förstå.

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

KVALITET OCH KVANTITET

Skogsbränderna i sommar verkar ge resultatet att viss upprustning av operativ räddningstjänst kommer att ske …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *