Hem » Nyheter » Total handlingsförlamning

Total handlingsförlamning

Tiden runt jul- och nyårshelgerna blev precis lika jäklig för blåljuspersonalen som befarats. Från hela landet kommer rapporter om olika attacker och attentat. Politiker och beslutsfattare står i vanlig ordning och stammar. Massor av ord sägs men handling uteblir. Att det ska vara så fantastiskt svårt att ge räddningspersonal tjänstemannastatus, så att våldshandlingar kan klassas som våld mot tjänsteman?! Att det ska vara så svårt att agera för att skydda samhället?!

 


Jag börjar faktiskt tveka på vårt sedan många år framförda krav på tjänstemannastatus.  Anledningen är att det nästan är omöjligt att lagföra någon våldsverkare i Sverige idag. Det juridiska rättsväsendet är uppruttet och vi ser dagligen våldsverkare, våldtäktsmän och terrorister frikännas och honoreras för sina handlingar med feta skadestånd för tiden de suttit häktade. Juridiska rättsväsendet i Sverige gagnar mer brottsling än brottsoffer. Jag börjar därför mer och mer tro att tjänstemannastatus för oss inte innebär någon större skillnad. Vi måste även få till stånd ett fungerande rättsväsende som klarar av att markera vad som är rätt och fel i ett samhälle.

Jag hör att det talas om att sätta in militär och tanken är intressant. Varför ska vi skicka militär personal till t.ex. Afghanistan när vi behöver den här hemma för precis samma uppgifter, att skydda och bevaka räddningsinsatser, platser, byggnader och människor från terrorister? Militär personal skulle kunna upprätta bevakning av hotade objekt (som t.ex. skolor m.m.). Militär snabbinsatsstyrka skulle kunna upprätta igelkottförsvar av räddningsinsats i fientligt territorium (kallas i Sverige för problemområde).

Det finns dock flera problem med militär insats. För det första, var ska vi få tag i tillräckligt med militär personal för dessa uppgifter? Försvaret är sedan länge bortsparat. För det andra, lagarna måste ändras så att detta är möjligt. Sedan skotten i Ådalen -31 då militär sköt på strejkande arbetare har lagstiftningen i princip av förståeliga skäl omöjliggjort liknande militära ingripanden i s.k. fredstid. Frågan är väl bara om inte begreppen krigstid och fredstid är mer diffusa nu? Och med tanke på hur svårt det verkar vara att få till stånd lagändringar som t.ex. skulle ge räddningspersonal tjänstemannastatus så verkar det utopiskt att tro på lagändring för att kunna använda militär.

Annars är det ju inne att prata om uppbyggnad av totalförsvaret nu. Med tanke på det och den ”handlingskraft” Sveriges ledning och beslutsfattare visat i frågor här ovan undrar jag om man överhuvudtaget skulle reagera på om Sverige blev utsatt för ett militärt angrepp? Man skulle troligtvis tillsätta en utredning som skulle utreda om det verkligen var ett militärt angrepp, och utredningen skulle presentera sitt resultat vid nästa årsskifte.
Det man har visat när det gäller den kriminella invasionen av Sverige är total handlingsförlamning. Fienden behärskar minst ett 60-tal områden och till och med rikspolischefen måste nu medge detta. Gränserna står vidöppna för kriminella.

Jag hävdar fortfarande att det är världens bästa jobb att få jobba i operativ räddningstjänst. Jag tror fortfarande att vi kan göra stora insatser för att bevara och stärka samhället. Just därför känns det extra ledsamt när vi inte ser någon som helst respons i form av handling från våra beslutsfattare.

Ola Morin
Insatsledare
Kompetensutvecklare

 

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

RAPPORT FRÅN AVTALSKOMMITTÉN

Vad har hänt och hur fortskrider arbetet mot ett nytt RiB-avtal 2019?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *