Hem » Ledare » Ove Halvors kom hem – allt är förlåtet
Ledare av Peter Bergh

Ove Halvors kom hem – allt är förlåtet

En organisation som har problem med att behålla personal och som dessutom har enorma bekymmer med rekrytering måste göra om och nytt men samtidigt bör man förstå vad man gör och inte förstöra rötterna. Genom att veta om och förstå dessa rötter får vi en historia och ett sammanhang som möjliggör så även om delar av rotsystemet byts ut fi nns andra som kompletterar och nya kan växa och utvecklas. Detta om bildliga rötter. Nu vill jag dock ta upp något mer bokstavliga rötter, närmare bestämt kollektivavtalet för deltidsbrandmännen.

Vad vi velat förändra i avtalet för deltidsbrandmän är känt sedan många år och bygger på att BRF anser att själva konstruktionen, som grundades redan 1946, är ålderdomlig.

SKL, Kommunal och Vision har presenterat ett avtal där också BRF varit, och i skrivande stund fortfarande är i förhandling om. Flera delar i avtalskonstruktionen har vi genom åren drivit men inte fått genomslag för och de är i grunden bra. I grunden. Andra delar är inte bra och så har vi nivåerna och detta eländiga ”märke”. Märket är procentsatsen som anger nivåerna för alla avtal och sen spelar det ingen roll om avtalet baseras på höga inkomster eller som i detta fall låga. För att höja märket så byter man in och värderar kostnader/intäkter i olika företeelser och då kan man t.ex., för att göra detta förståeligt, sälja biltillägget i det centrala avtalet och lägga den kostnaden på annat, tex beredskapsersättning. Då gynnar det alla utan biltillägg och de med har växlat in detta i en annan ersättning och står lika. Om då växlingen och inbytespriset blir det rätta. Sen kan man hoppas på fortsatta bra lokala uppgörelser så biltillägget i varje fall anses vara relevant i den lokala organisationen. BRF har inte och hade ingen ambition att sälja biltillägget och absolut inte till halva priset så det var ett exempel. Ordet fritid i avtalet har eller hade bäring på hur beredskapstiden skall räknas och här skiljer det 40 timmar i uppfattning per vecka mellan arbetsgivare och oss. Oss är alltså BRF. Med mera och med mera och kort så citerar jag en gammal förhandlare vid SKL: ”-Detta avtal är bland de minsta i text av alla avtal men större än de flesta i tolkningar och problem”. Man kan ha många synpunkter kring detta men det som händer när nya krafter tror sig kunna och veta och i sin iver att sätta sitt märke och sin profi l först och helt struntar i både rötter och stam så slår det mot…kronorna. Deltidsbrandmännens kronor.

Man kan samarbeta även fast man är antagonister och antagonisten inom fysiologin är den muskel eller muskelgrupp som är motstående till den som utför ett visst arbete. Tänk böj och sträckmuskel och även om bägge jobbar med samma saker är det skillnad på hur men tillsammans blir det bra. Lite så kan man beskriva det samarbete Brandmännens Riksförbund och Kommunal haft i många år och frågor där vi som ”antagonister” haft nytta av varandra och där rättesnöret varit brandmännens bästa. Varit. Kommunals förre ombudsman för räddningstjänsten och jag har delat scener och framträdanden, varit i arbetsgrupper och faktiskt vunnit ett Europeiskt Arbetsmiljöpris tillsammans. Står man upp för räddningstjänsten är det inte så svårt för även om man inte gillar eller delar synen i alla företeelser hos varandra så fanns en respekt och en heder i att göra bättre för alla brandmän. Jag skrev förre ombudsmannen vid Kommunal och om dåtid men nu är nu och Kommunal är drabbat av ett slags strategisk blackout som slagit ut den analytiska förmågan relaterat brandmän i allmänhet och just nu för deltidsbrandmännen i synnerhet.

Vad vi velat förändra i avtalet för deltidsbrandmän är känt sedan många år och bygger på att BRF anser att själva konstruktionen, som grundades redan 1946, är ålderdomlig. Många av de som tecknade de gamla avtalen har fallit och faller ifrån och snart vet inte någon vad och varför och hur delar i avtalet egentligen skall tolkas. Sen är det skillnad på en tolkning i dagens samhälle mot det samhälle man hade då det skrevs och vet ni tex grunden i och argumenten för att man får en bättre betald första-timme vid larm som deltidsbrandman? Nä det ante mig och det gör inte Kommunal idag heller. SKL möjligen för de har vett att fråga även pensionerade tjänstemän.

Detta avtal är bland de minsta i text av alla avtal men större än de flesta i tolkningar och problem.

Jag och BRF vet alltså varför och hur avtalet Ribben blev Ribben och det är precis den kunskapen som öppnar eller förhindrar och som är nycklarna till en bra förhandling. Det är precis den kunskapen Kommunal inte har numera men tyvärr inte insett. Eller efterfrågat. När det blir viktigare att profilera och visa sig själv än att stå upp för sina medlemmar, även om de relaterat just detta avtal är få, väldigt få, så blir det fel. I sin iver att vara först så gör man inte klart och man förstår inte vad man gjort och varför och absolut inte vad man kunde gjort.

Vi hade en konflikt förra året som man också avstod att delta i och nu gick man då ett steg till i sitt svek mot deltidsbrandmännen. Vi har sträckt ut handen och vi har vänt andra kinden till och vi har verkligen försökt få till ett samarbete men precis som man bemöter frågor och kritik på sina ”öppna forum” bemöts vi. Med ignorans. De vill inte och de kan inte och de må vara duktiga på vård och omsorg men räddningstjänst och blåljusverksamhet har man tappat fullständigt. Tur då att BRF vill och att vi kan och att det fi nns åtminstone ett förbund som står upp för alla brandmän och för svensk räddningstjänst. Det fi nns hopp och möjligheter och i det fi nns ett som är säkert – om inte BRF försöker åstadkomma förändring så kommer situationen att bestå. Eller bli värre.

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VAD VAR DET JAG SA !

Mycket är ihopblandat och komplicerat nu i Svensk Räddningstjänst och lite känns det som att …