Hem » Ledare » Långledare idag, tyvärr…
Ledare av Peter Bergh

Långledare idag, tyvärr…

För långt behöver inte betyda bra men det är dags. Homogenitet som ni vet är ett tillstånd där något är enhetligt, alltigenom lika, likformigt och motsatsen är heterogenitet.

Homogen är i regel ett positivt ord och står även för stabilitet/trygghet i en del sammanhang men i andra t.ex. ”vi förbehåller oss rätten att neka nya personer medlemskap då vi vill bevara vår homogenitet” är det negativt. Oftast, och både för de som nekar och de som blir för-nekade. Brandmännens Riksförbund är och har i en del frågor varit bland de förnekade och naturligvis ligger det i sakens natur när man konkurrerar men även om man vill ta sig ur en besvärlig situation i någon organisation.

Då är det ju bara att kasta in och påstå t.ex. att BRF skulle vara rasistiska och kvinnofientliga så har man fått sig ett sidospår. Jo jag har upplevt det flera gånger och visst har vi själva i vissa delar gått snett och vi bör vara självkritiska och en del kan misstolkas och i det sammanhanget är SFF likalydande med BRF? Nej faktiskt inte utan SFF är en egen juridisk person, visserligen ägd av BRF, och vitsen med det är mycket vilket vi härmat från andra fackföreningar. Sen är det är svårt att skilja på fakta och åsikter och vem som tycker och vad man representerar och här har jag det enklast.

Jag representerar BRF 24/7 om jag inte särskilt skriver eller säger annat och är man tränad på att blanda kan det bli bra. Ibland tokigt och har ni tänkt på att om man blandar mjöl och vatten blir det lim men när man tillsätter ägg och socker blir det en kaka. Vart tar då limmet vägen? Man kan svara; det är det som får kakan att sitta kvar på höfterna och magen och jag trodde i min enfald att limmet i den här debatten, att BRF skulle vara rasistiska och kvinnofientliga, nu skulle ha försvunnit för vår medlemsutveckling visar just det men icke helt uppenbarligen så:

Dessa frågor är viktiga och det är därför som Brandmännens Riksförbund sedan -80 talet varit engagerade i dem. Sent kan tyckas men då var detta riktigt kontroversiellt förutom för BRF. Vi hade branschen mot oss vilket då gjorde att vi ensamma, med dåvarande Räddningsverket, startade och drev olika projekt som t.ex.; ”Kvinnor i Räddningstjänst” , ”Prova-på-dagar”, ordnade föreläsningar, skrev debattartiklar mm. Kolla gärna detta med ett lätt googlande eller läs artiklarna i dåvarande Sirenen och de flesta finns under MBS:s webbsida fortfarande. Undertecknad har gjort det, även fast jag vet och var med och allt för att kunna visa och faktiskt bevisa, min och BRF:s trovärdighet till engagerade i dessa frågor. Nyss och då idag då det borde vara enklare för hur många finns det egentligen som inte är för en blandad arbetsplats och klarar vi av att inte ha olika förmågor för att klara brandmannajobbet? Egentligen, och har då kön/härkomst/sexuell läggning något med det att göra? Nej enligt mig och BRF men: Man måste klara yrkeskraven och de ska utgå från vad man förväntas göra, vad som krävs i jobbet. Är det konstigt?

Arbetsglädje kan för de flesta sammanfattas med tre ord: öppenhet, helhet och gemenskap. För att få det krävs att arbetsgruppen fungerar och för att få den att fungera krävs riktlinjer, regelverk och oftast ett ledarskap. Om man nu vill att gruppen skall fungera i en viss riktning alltså. Har man olika riktlinjer otydliga regelverk och ledningen inte går i takt med medarbetarna får man problem och är det de vi ser, egentligen, inte att BRF eller någon är kvinnofientliga eller rasister? BRF välkomnar alla, jag skriver det igen, alla, oavsett om man är kille eller tjej, kort, lång, tjock, smal, oavsett hudfärg, sexuell läggning eller om man tror på troll, asagudar eller i princip vad som men man måste alltså klara kraven som yrket ställer och då de arbetsuppgifter som finns däri. Yrket som brandman är komplext och fysisk kapacitet är en av många faktorer som påverkar lämpligheten som brandman. Om för låga fysiska krav ställs finns det en risk att mäniskor med otillräcklig fysisk kapacitet anställs och detta skulle kunna resultera i att räddningsarbete vid olyckor tar längre tid än nödvändigt, vissa moment inte alls kanske kan utföras, ökade risker, individuell överbelastning och med arbetsskador som följd. Se gärna på statistiken över döda brandmän i USA 2013 och oavsett olikheter i organisationer så stod kondition/hälsa/sjukdom för drygt hälften av dem. Sen, om däremot onödigt höga fysiska krav ställs riskerar man att gallra bort individer som egentligen har tillräckligt hög fysisk kapacitet för att utföra arbetet och dessutom har andra relevanta och nödvändiga egenskaper för det som ska utföras. Svårt, ja visst, och jag tror dessutom att komplexiteten i yrket inte kommer bli mindre utan mer.

Krav rör inte bara rökdyk arförmågegränsen och är det rimligt att man har just de kraven om man inte skall rökdyka? Nej tycker jag och BRF utan de bör utgå från vad man faktiskt gör och skulle man senare göra annat får man komplettera eller utbilda sig fram mot den nya kompetensen. En viktig passus är att regelverk/föreskrifter/lag och utifrån ett närhet-likhet-tillgänglighetsperspektiv bör inte rökdykarfrågan avgöras av räddningschefen utan prövas och godkänns av tillsynsmyndigheten och räddningschefens roll är att beskriva sin verksamhet och sin förmåga utifrån risk-hotbild i sin handlingsplan. Den antas eller förkastas av oberoende experter, alltså tillsynsmyndigheten. Har man höga hus, tunnelbana/järnväg/trafikleder, kust, berg, stora skogar, en statistik som visar 1500 larm eller 10 och vad är det generellt för typ av larm. Åker man ut sju brandmän på alla larm och har man möjlighet till förstärkning inom rimlig tid eller är man två, tre eller rent av ensam. Variationerna är stora och ska och måste vara så om man utgår från riskerna och sannolikheten att det eller det sker och vi kan inte och ska inte kunna allt överallt men det vi ska kunna och då förväntas utföra måste vi klara.

BRF välkomnar alla som klarar yrkets krav och som då utgår från det man förväntas göra. Sen måste man anpassa metoder, utrustning och det man förväntas göra om man vill sänka kraven. Det är inte svårare. Egentligen. Våra tjejer har upptäckt denna inställning hos BRF och är med oss på samma villkor som alla andra och vill ha det precis så. Även som brandmän. Sen har de helt naturligt vissa frågor som är deras egna och inte kan delas av män och där arbetsgivare eller samhället inte hängt med och de då måste få speciellt stöd. Lika självklart som att det är män som får testikelcancer, för vi är ju olika, och är det inte det som är själva grejen? Därför startar vi om vår KIR-grupp och kommer ta ännu mer ansvar för dessa frågor för det måste vara slut tjafsat nu. Helgen den 25-26 januari är första träffen och ni får mer om och av dem i nästa nummer av SFF. Vi måste sluta problematisera och leta skuld och istället gemensamt hitta lösningar och driva på de och det som skulle kunna förändra. Sluta leta varför, för det vet vi redan, och lägg resurserna på att skapa konkreta förutsättningar istället. BRF vill ha en homogenitet baserat på heterogenitet och gå vidare i denna och andra frågor och då:

Sen till sist, vi är ju ett fackförbund, har ni tänkt tanken, att kvinnor inte söker sig till räddningstjänsten för att de saknar intresse, inte vill jobba för den lön som erbjuds, inte vill jobba i en organisation som ständigt saknar pengar, inte vill jobba inom en organisation där man ska ta semester i maj alternativt i september, inte jobba inom ett yrke där cancer är en sjukdom man kan få ta med i beräkningarna och till sist; inte jobba i en organisation politiker bestämmer att de skall vara men inte tillför förutsättningar och faktiskt konkret pengar, för att göra det möjligt. Alltså, att de ser andra saker i organisationerna och yrket som kan ha betydelse för andra val än att bli brandman även om vi redan frälsta tycker och tror annat?

Hade bra på er, det här var bara början, nu kör vi.

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

DÅVARANDE, NUVARANDE OCH FRÅNVARANDE

Hösten 2002 skriver dåvarande GD för dåvarande Räddningsverket i sin ledare för dåvarande tidningen Sirenen:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *