Hem » Ledare » Jag är optimist. Tyvärr…
Ledare av Peter Bergh

Jag är optimist. Tyvärr…

I årsredovisningen 2014 för försvarsmakten hittar vi en hel del intressant och med igenkänningsfaktor för räddningstjänsten.

ÖB konstaterar att verksamheten lider av begränsningar särskilt vid högre konfliktnivåer och har haft uthållighetsproblem vid långvariga påfrestningar. Hemvärnet mer än fördubblade sina insatser till samhället under 2014. 99 000 timmar lades på olika stödinsatser kontra 2013 års 46 000 timmar och vart lades de timmarna tror ni, är det i mycket till någon organisation som inte mäktar med och behöver stöd? Visst är det bra med samverkan och räddningstjänsten kan inte och ska inte klara och kunna allt själva men…

Räddningstjänsten låg under försvarsdepartementet tidigare och då även 2014 och om ett departement vars namn börjar på försvars- hur prioriteras det och om försvaret fått lite och för lite vad har räddningstjänsten fått de sista åren? Ett MSB som allt mer jobbar med försvarsfrågor och internationellt arbete fast inte operativt där heller utan mer ledningsmässigt och administrativt. Ett MSB som säger sig prioritera operativ räddningstjänst, säger sig känna till problemen i allmänhet och utbildning och rekrytering i synnerhet. Som insett att det är problem i vissa kommuner som inte håller sig till eller ens har en handlingsplan för verksamheten, som förstår problemen med Rakel och att vi inte har bra system för ledning/samverkan och som säger sig stå för samverkan och delaktighet.

MSB har misslyckats relaterat räddningstjänstfrågorna och frågan är om inte det är dags att göra om och göra rätt och var den sista spiken utbildningsfrågorna? Jag vet inte men mitt förtroende för myndigheten just nu är lågt. Samtidigt måste man förstå att de inte ensamma har ansvaret i detta vilket de vid kritik sällan varit sena att berätta. Politiska beslut eller avsaknad av beslut, Länsstyrelser, huvudarbetsgivarorganisationen SKL/Pacta samt kommunernas suveränitet har varit de vanligaste stolsmellanrummen att ta sikte på och har inte det hjälpt tillsätts en utredning. Ibland med en misstanke om att den egentligen skall utreda till vems stol istället för frågan och det blir gärna så med interna utredningar. Alternativet är ju att erkänna otillräcklighet eller än värre, att man själv gjort fel.

Jag saxar lite ur vår skrivelse till Inrikesminister Anders Ygeman från februari i år: ”Brandmännens Riksförbund har gång på gång försökt få en dialog och få medverka i utbildningsfrågorna med vår myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, men har detta inte möts av tystnad så har det redan varit i utredningsfas, (internt), eller lagts löften som senare inte infallit och nu är vi inte bara oroliga utan mycket oroliga. Vår inställning är att utbildningsfrågorna är grunden och den absoluta förutsättningen för en väl fungerande verksamhet. Oavsett vilken, och då inte minst en som vår som faktiskt ytterst bokstavligen handlar om liv och död. Dessa frågor berör allt och inte minst rekrytering och som vid våra deltidsstationer; rekryteringsproblematiken.” Skrivelsen avslutas: ”MSB har via sitt agerande tidigare relaterat dessa frågor och inte minst i närtid visat att om det skall ske bör någon med det mandatet särskilt peka på det. Det har ni”.

Skrivelsen är naturligtvis längre och inte den första för svensk räddningstjänst dör sotdöden om inget sker och vi är på god väg då det i egentlig och central mening saknas mål och visioner och då naturligtvis ledning och direktiv. Man kan inte säga sig vilja prioritera och satsa och erkänna att utbildning är eftersatt för att ett halvår senare vilja spara bort och lägga ned och samtidigt vara trovärdiga.

Mer om brist på mål, ledning och kompetens relaterat vilka konsekvenser RiB-avtalet har för rekryteringsproblemen skulle kunna vara den just nu pågående kollektivavtalsförhandlingen. Jag vet inte men anar då vi när detta skrivs är i förhandling och när ni har tidningen i er hand skulle den ha varit över. Skulle, vi får se alltså, men om jag siar är den inte det då partnerna är långt från varandra i skrivandes stund och faktiskt så långt att oavsett vilka veteraner jag pratar med har de aldrig varit med om något likande. Vi vet varför och vem och vilka som vill eller mer korrekt inte vill och kommer troligen publicera både stort som smått så läs på vår webb för vad som sker. Detta angår inte bara deltidsbrandmännen utan faktiskt alla som vill att svensk räddningstjänst skall fungera.

Till sist önskar jag att jag vore pessimist för pessimisten säger att det inte kan bli värre, jag är dock optimist och påstår att det kan det visst!

// Peter

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VI ÄR PÅ´T

Regeringen tillsatte en utredning relaterat en effektivare kommunal räddningstjänst 2017. En särskild utredare har sett …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *