Hem » Ledare » Här sitter jag och duger
Ledare av Peter Bergh

Här sitter jag och duger

Hej på er och hoppas ni haft en bra sommar. Min duger och det som drar ned är vädret och en kropp som rent ortopediskt berättar att blåljusjobbet tär och kommer efter. Som ung och stark tänkte jag inte så mycket på egna skador, presumtiva sjukdomar och även om vi pratade om det så var det så långt borta, det drabbade andra och här skulle ju räddas liv! Jag blev äldre och klokare och räddade fortfarande liv men då med den kropp som gör sig än mer till känna nu. Hade jag tänkt till lite mer före och varit försiktigare under så hade jag nu efter besparat mig och ortopedläkarna bekymmer och jobb. Men det kommer fler somrar och jag har lärt mig att tänka i banor före-under-efter så det reder sig och kroppen är i restaureringsfas för att komma från efter till under och att duga. Före är väl för mycket begärt även om man ibland önskar saker vore ogjorda. 

Det behövs kunskap, ett helhets-
perspektiv och ett ledarskap såväl
på myndigheters som på politiskt
nivå som säger att nu får det
räcka. nu tar vi tag i det här.

Transportstyrelsen och några politiker, inte minst vår nu, förre ministern för räddningstjänsten, önskar sig nog ett före med och MSB skriver: ”Kommunernas arbete med samhällets krisberedskap är grunden för vår säkerhet, men också myndigheternas samarbete i krisberedskapsarbetet. Vi har alla ett ansvar för att minska riskerna och för att stå bättre förberedda om en kris inträffar” Tyvärr så undrar man åter om alla ansvariga vet om det eller inte ens tänker i risk- och beredskapsbanor. Det är uppenbart att det finns brister i vilka som gör vad, när och varför. Oavsett skuld så tycker jag debaclet bekräftar att vi har problem med ansvaret. Igen. Det duger inte.

I frågor rörande skydd, säkerhet, kris och beredskap verkar Sverige vara unikt naiva och det är inte bara en gång jag blivit svaren skyldiga i internationella kretsar. De riktiga svaren alltså, de att svensk räddningstjänst och blåljusverksamheten är nedprioriterade i vårt samhälle och hanterats i många fall av lekmän utan egentlig kunskap eller ens vilja. För vill man finns det kunskap i mängd att tillgå över hur hot och riskbild hänger ihop i eventuell verkan. Även exempel från verkligheten i mängd när det oväntade skett och det är sällan eller aldrig vi kan ta igen på gungorna vad vi förlorat på karusellerna. Åter före-under-efter tänkandet och ansvaret borde ligga hela vägen, om ansvar fanns i egentlig mening. Vi måste tänka bortom tankar som ”det händer ju inte mig, oss, eller här” för jo, det gör det. Vi har händelser som gång på gång visar att vi inte är redo för det oväntade och tyvärr inte ens för det väntade på sina håll.

Om planer och beskrivningar säger något bör man beakta det och ta det på allvar och inte spara bort eller negligera det. BRF var skarpt kritiska till en alltför övergripande och målstyrd lag för räddningstjänst som vi menade skulle skapa tolkningsproblem och ge möjlighet till nästintill anarkistiska lösningar lokalt. Vi menade vidare att om den skulle vara som den blev, borde den i så fall skyddas av en stark kontrollmyndighet för att få en bas och en botten och någorlunda styrning och likhet i landet. Jo jag vet att vi har MSB och landets Länsstyrelser men duger de och det?

Kommunernas arbete med samhällets krisberedskap är grunden men redan där och i vardagen ser vi problem och hur det sen fungerar i ett annat och större skeende behöver man inte vara något större snille för att inse. Den ständiga bristen på krismedvetande och ansvar för beredskapsfrågorna måste lyftas och tillsammans med övriga blåljusproblem ska, inte bör, de bli valfrågor. BRF omstartar det arbetet redan nu. Också, och det blir en spännande höst. Det saknas inte intresse hos politiker bör påpekas och kommer ni ihåg inledningen, ”här ska ju räddas liv”. Så viktiga och konkreta är dessa frågor och ingen annan ansats duger. Det handlar om att sprida kunskap, insikt och förståelse inte minst hos beslutande politiker och ibland räcker det, tyvärr, med att bara förklara vad de egna tjänstemännen egentligen skrev eller sa. Det är svårt att förstå en profession och arbetssätten man inte tillhör eller verkat i och då måste man vara tydlig när man förklarar.  Man kan ha åsikter om tandläkaren och om bilreparatören men därifrån att laga tanden själv eller byta kopplingen, det duger sällan eller inte alls.  Det behövs kunskap, ett helhetsperspektiv och ett ledarskap såväl på myndighets som på politisk nivå som säger att nu får det räcka, nu tar vi tag i det här.  

Vi får se vart ledartröjan går politiskt. Fackligt vet vi… Hade bra på er.      

 

Peter Bergh
FÖRBUNDSORDFÖRANDE

 

 

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VAD VAR DET JAG SA !

Mycket är ihopblandat och komplicerat nu i Svensk Räddningstjänst och lite känns det som att …