Hem » Ledare » Halmgubbar och andra kärringar
Ledare av Peter Bergh

Halmgubbar och andra kärringar

Att göra en halmgubbe behöver inte betyda att man vill skrämma fåglar utan kan även vara ett retoriskt grepp och en taktik då ens motståndares påståenden och argument kan vara svåra att bemöta rationellt. Motståndaren eller frågeställaren har kanske rent av rätt men man vill inte eller kan inte erkänna det och då tar man till desinformation.

Halmgubbesvaret består i att ta delar av en sanning och bygga på dem med halvsanningar och ibland med helt oväsentliga eller rent av felaktiga uppgifter. Bäst är att bygga en nidbild av motståndarens argument och så svarar man upp mot denna fabricerade nidbild. I stället. Finns det fördomar sedan tidigare och även om de är hanterade och utagerade så kan de med fördel spelas in igen och så bemöter man – själv – dem, och de verkliga argumenten låtsas man inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar och hamnar i ett defensivt läge eller rent av förlorar hela ursprungsfrågan.

Halmgubben slår alltså till när du hyser fördomar om din meningsmotståndare och nyttjar dem i stället för en saklig och ärlig diskussion. Eller förhandling. Då kan man påstå saker, nästan vad som helst, och speciellt om man är bland de egna och inte får några motfrågor. Inga frågor av häpenhet eller kanske av rädsla om den egna karriären; för en del organisationer är inte större än att man måste se om sin rygg mot olika informella kluster. Om dessa kluster fortsätter sprida lögner kanske sättet att få stopp på dem är att sprida sanningar?

Att nås av informationen att BRF inte går att förhandla mot och har begärt 166-procentiga löneökningar från en av räddningstjänstens chefer är inte en ens en halmgubbe. En halmgubbe bygger man med en viss finess och den bör vara någorlunda trovärdig för att hålla ihop. Man ska ju argumentera vidare utifrån sina påståenden och inte utifrån de man vill dölja – om man får frågor. Är man i ett forum där man inte får frågor spelar det ju ingen roll, och det skrämmer mig mer. De som då lyssnade på avstämningen av RIB-förhandlingarna gick därifrån med ”vetskapen” om att BRF begärt 166 procent i löneökning. Okritiskt, utan att tänka; är det rimligt. Är det rimligt att BRF begärt löner mer än vad en kommunal heltidstjänst ger för en deltidsbrandman och sen, vad ville BRF mer – ingenting?

Det finns mycket som gnager och skrämmer inom svensk räddningstjänst och jag vidhåller att några personer helt enkelt inte platsar. På ren svenska. Jag kan stå ut med, respekterar och förstår många brister och skilda förutsättningar, men att någon i ledande ställning ställer sig upp och faktiskt ljuger i det han trodde var det ”slutna rummet” är minst sagt anmärkningsvärt. Att spela på gamla förutfattande meningar och egna fördomar som gång på gång överbevisats och kommit på skam är, oavsett syfte, ovärdigt. Om syftet var att svärta ned i allmänhet eller rent förhandlingstekniskt vet jag naturligtvis inte, men oavsett hör inte härskartekniker tillsammans med halmgubbar hemma i en modern, transparent och samverkansintresserad bransch. Det är hög tid att möta utmaningarna tillsammans med ärlighet och respekt för varandras roller och att ifrågasätta halm-…gubbarna. Av bägge kön.

Lägg sen till en riktig byråkratådra, med förmågan att omvandla energi till ingenting, och vips blir summan många möten och konferenser med det enda egentliga syftet att inte få ut någonting. Även om det officiella budskapet naturligtvis säger något annat för hur kan man annars tolka ett antal utredningar, regeringsuppdrag och inte minst RIBkonferenserna? Konferenser med stor enighet och med företrädare från över 160 kommuner. Företrädare som nu inte säger något, utan hukar sig i konflikten. Fanns det rekryteringsproblem då konferensserien gick är det inte bättre nu och alla ansåg faktiskt då att deltidsbrandmännens avtal var en del i problemen. Parterna fick ett uppdrag, och andra med, och vi har aldrig hävdat att bara avtalet är problemet självt – utan en del av problemet – men av det och annat har vi inte sett någonting. Inte ett uns förutom att BRF skrev fram det konferensserien ansåg att vi skulle hantera i våra yrkanden, men som avslogs totalt. Om ni var där och för och med då, var är ni nu och är det trovärdigt att tycka olika saker i olika forum?

Nu krävs det dock många goda härskartekniker och byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet igång och om då en annan organisation, byggd av och företrädda av brandmän, ger sig in på allvar i frågorna blir det problem. Operativa problemlösare versus problemkramare då hela administrationen och anslagen till mjuk forskning bygger på att leta lösningar – och inte att hitta dem. Hittar man lösningar och finns inte problemen tar liksom jobbet slut och anslagen minskar. Det är den resan vi ser början på nu, för denna resa visar på att svensk räddningstjänst har mer problem än ett kollektivavtal, och på vilket sätt frågorna har hanterats.

Vi verkar i ett system med strukturer som är anpassade för en annan tid eller en annan verksamhet där många gånger den lokala verksamheten är kidnappade av centrala beslut. Det kommunala självbestämmandet känns komiskt, men borde vara allvarligt och antingen vill man göra något nytt och annat eller så är man nöjd med det man har.

En deltidsbrandman skrev: ”Du vet att minst 17 veckor om året är du bunden till närområdet. Har man otur får man 2 veckor jour på huvudsemestern. Man behöver 2 bilar för att klara vardagen. Ingen ersättning för motorvärmaren som står på dygnet runt och det känns skönt att beslutet om att sluta som deltidare kommer närmare och närmare…” och han har så många bröder och systrar med inställningen: ”skönt att beslutet om att sluta kommer närmare.” Kan vi inte behålla dem vi har, hur får vi då nya? Detta hotar minst sagt hela den svenska modellen för räddningstjänst och vad är det du, ni eller de inte fattar?

Vi får väl se vilka som menar allvar och fattar var vi står i branschen, för vi är vid vägs ände och kom gärna ihåg var ni – som vanligt – läste detta först. Sen. Vi kommer att komma ihåg och för att kommentera titeln, först, så är både en halmgubbe och en kärring könlösa för mig och jag tycker inte om någon av de hena. Jag tycker man ska vara ärlig och stå för det man säger sig tro på.

Hade bra på er. // Peter

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VI ÄR PÅ´T

Regeringen tillsatte en utredning relaterat en effektivare kommunal räddningstjänst 2017. En särskild utredare har sett …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *