Hem » Ledare » Det är skillnad på att lyssna för att förstå eller lyssna för att kunna upprepa
Ledare av Peter Bergh

Det är skillnad på att lyssna för att förstå eller lyssna för att kunna upprepa

Men det brukar ge sig vid följdfrågorna. Henrik Johansson, Alarm Ambulansförbundet skriver: ”Färggranna och tjusiga katastrofplaner vaccinerar inte ett samhälle mot olyckor. Allsköns planer ska i händelse av större olyckor också i realiteten vara möjliga att genomföra. För agerande vid olyckor krävs tränad personal, dugliga fordon och en verksamhet med verkliga förutsättningar”.

Jag vill nog gå några steg till och peka på att detta gäller alla inom den operativa blåljussfären i Sverige och det lite nya nu är just att det är förpackat av professionella kommunikatörer. Sen får det handla om nya verktyg som tex polisens IT-fiasko Pust Siebel eller att ambulansen centraliserats för hårt och alltmer fungerar som taxibilar i brist på andra alternativ, oklara direktiv eller felprioriteringar.

För vår del handlar det om omorganisationer, riktig rekryteringsproblematik eller upplevd och då ta den som skäl för omorganisation och ökande uppdrag utan kostnadsteckning. Med mycket mera för hela blåljusfamiljen och nu pratar man om samverkan och sambruk. Tanken är god men är den genomförbar så som olika beslutsfattare och företrädare tänkt sig?

Vi vill ha en ökad förmåga, höjd kvalitet, bättre samarbete i olyckor och vardagsolyckor och naturligtvis ser vi också och önskar kostnadseffektivitet men ekonomi är inte den första och i en del fall enda frågan. BRF har otaliga exempel där följdfrågorna till olika företrädare fullständigt havererar och kvar blir ekonomifrågorna.

Jag har o-roat mig med att titta bakåt och uppenbarligen har de som möjligen skulle kunna göra skillnad hittat samma svar som gett och ger samma resultat och mynnat ut i nya utredningar som inte gett något resultat mer än samma svar och nya utredningar och, så håller det på.

I deltidens rekryteringsfrågor till exempel så sök och läs gärna själva om arbetsgrupper, utredningar och inte minst på Riksdagens webb, om motioner, skrivelser och anföranden som inte lett någonstans. Alls. Om nedrustningen av den svenska räddningstjänsten.

Det är inte heller den nuvarande regeringens fel för det var även den förra och förrförra regeringens fel och det är då ett systemfel och man har aldrig behövt svara på följdfrågorna. Om inte ombildandet av Räddningsverket till MSB blir bra då? Om inte Lagen om skydd mot Olyckor blir tydlig då? Om inte räddningstjänsten får ta någon plats vid Försvarsdepartementet då? Om inte ansvaret mellan MSB, Länsstyrelse och kommun reds ut då och om det reds ut måste man följa svaret?

Ser man tillbaka ser man att svaren varit att vi avvaktar den nya myndigheten, den nya myndigheten måste hitta sin roll, den nya lagen kommer att ge svar och att den nya lagen måste få sätta sig och tolkas. Alternativen har varit att det är någon annans bord och att det pågår utredning hit och arbete dit men hör-ni-ni-ni: Vad har konkret hänt och har frågorna besvarats, alltså även följdfrågorna?

Min uppfattning är absolut nej förutom från de som redan vet och är verksamma rent praktiskt i verkligheten. Vi som ser nedrustningen och lever med problemen, alltså konsekvenserna av den totala oförmåga som råder relaterat vad som gäller och vem som bestämmer och faktiskt: Har ett ansvar.

Vi har en lag som är så målstyrd och så övergripande och så skriven för att passa det kommunala självstyret att den för räddningstjänstens vidkommande i princip är fatal. Att lagen om skydd mot olyckor skapat en konsultarena i tolkning för att klara re- och omorganisationer och stödja Kommunalagens suveränitet och att arbetsgivarorganisationens företrädare gör detsamma och inte förstår eller än värre behöver förstå räddningstjänstens särart.

Det är skillnad i ansvar och skyldighet för en kommun mot kultur och fritid relaterat räddningstjänst för att göra det enkelt då det ena är frivilligt åtagande och det andra lagregelerat och ett kommunalt ansvar, punkt. Egentligen. Då kan man inte lägga generella besparingar lika-för-alla i förvaltningarna och de besparingar man gör kan i ena fallet bli fara för liv medan det andra innebär en inställd konsert eller ett bad istället för ett äventyrsbad.

Jag är orolig, orolig över att beslutande politiker inte får svar på följdfrågorna och matas med det som de förväntas vilja höra och blir vaccinerade med färggranna och tjusiga katastrofplaner precis som kollegan och vännen Henrik vid ambulansförbundet. Läst, hört och förstått är ju än värre i många delar och jag tror faktisk på många av våra politiker över alla partigränser när de säger, -Va, det är inte möjligt! Hjälp gärna till med reformarbetet ”upplysning”.

Hade bra på er och var försiktiga.

// Peter

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

DÅVARANDE, NUVARANDE OCH FRÅNVARANDE

Hösten 2002 skriver dåvarande GD för dåvarande Räddningsverket i sin ledare för dåvarande tidningen Sirenen:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *