Hem » Ledare » Det är oftast den andre musen som får osten..
Det är oftast den andre musen som får osten..
Foto: Joakim Andersson

Det är oftast den andre musen som får osten..

Och som rubriken antyder gäller det att tänka till och vara lite försiktig så man inte fastnar i fällan. ”Utredningarna får visa och det kommer att komma många och där finns BRF” skrev jag i min förra Ledare om skogsbranden i Västmanland. Ungefär. Dels för att det var och så vi hoppades att den skulle hanteras och dels för att visa var vi stod även om vi hade och har vår generella uppfattning klar och oavsett just den här enskilda branden. Svensk räddningstjänst klarar inte mer än vardagsolyckorna ensamma, om ens det på vissa håll, och vi saknar förmåga och möjlighet och såväl erfarenhet, rutiner som övning och utbildning för en del insatser och större händelser. Vi är i delar en sjuk organisation som kan betecknas som om vi vore en människa, istället för en organisation, som anorektisk. Räddningstjänstens självsvält kommer inte från hela organismen utan från ledningshåll och därför blir det konstigt eller kanske mer korrekt, extremt märkligt, när vår ”ledning” och myndighet, MSB, dels medverkar i TV-4:as Kalla Fakta och dels på det sätt man gör det. Alltså innan faktagranskningar och utredningar gett sina svar på vad som hände och varför.

Vi tyckte och tycker fortfarande det är mest seriöst att stå över ibland. Att media ville ha syndabockar, elände och gärna tragik mer än fakta och förklaringar var uppenbart tyckte vi. Vi har olika roller och i det har journalisten inte alltid samma roll eller kanske rent av, oftast inte. Det framkom även innan medverkan att det skulle jämföras, men i vad och hur och på vilket sätt, alltså det som utredningarna skall ge så bra svar på som det är möjligt, lämnades inga besked. Vi avböjde, men inte MSB och för det tycker jag man förtjänar en del självrannsakan.

Är detta ”bara” kommunernas ansvar eller har MSB själva något ansvar, rent av skuld? Vad är MSB och vilken uppgift har MSB och samverkansorganisationen i detta, Länsstyrelserna? ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet med uppgift är att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser. Arbetet sker tillsammans med många andra – kommuner, landsting, myndigheter och organisationer. När en allvarlig olycka eller kris inträffar ger vi stöd till de som är ansvariga. Vi ska också se till att samhället lär sig av det som inträffat” För Länsstyrelsen gäller: ”Länsstyrelsen är en av de myndigheter som har ansvar enligt lagen om skydd mot olyckor. Vi har ansvar för att göra tillsyn över kommunens uppgifter och har direkt räddningstjänstansvar vid utsläpp från en kärnteknisk anläggning”. Hur och vad utvecklar ni och hur samverkar och samarbetar ni, och hur/när/var finns stödet och på vilket sätt utvärderas och erfarenhet återkopplas det som inträffar och med vad och vilka resurser bedriver Länsstyrelserna sitt direkta räddningstjänstansvar och när en kommun eller ett räddningstjänstförbund inte lyder råden vad händer då?

Sista frågan är enklast, i princip inget och så kan vi inte ha det och det, DET är det största problemet inom svensk räddningstjänst Kjell Wahlbeck, vi saknar central ledning, tydlighet och tvingande regler och har släppt detta fritt till den kommunala ekonomin. Jag har skrivit det förr, det är INTE oavsett att de beslutar ytterst, i de flesta fall politikens fel att det ser ut som det ser ut utan de måste ha rätt underlag och det, det presenteras av tjänstemännen.

MSB:s Kjell Wahlbeck tolkas som eller menar rent av, att felen inom svensk räddningstjänst är att deras egna utbildningar är otillräckliga och att de som finns inte söks. Vi får helt andra uppgifter om sökandet från våra medlemmar och de handlar om att man inte får platser av MSB, alternativt inte får åka för kommunen, men oavsett så förlänger andra länder sina befälsutbildningar och Sverige förkortar. Tidigare fanns det en tydlig kunskapsstegring med förkunskapskrav, nu är det mesta frivilligt. Frivilligt även då för kommunen och var spar man först och vilka ansvarar och skulle kunna göra skillnad i det?

Om Räddningschefen inte finner argument och stöd i lag eller föreskrift och känner sig tvungen att offra detta är det MSB tror jag. Kjell själv lade sitt sparbeting 2005/2006 som räddningschef i SERF på att stoppa all brandbefälsutbildning så han vet hur det var även om han nu kanske inte vet hur det är. Det är värre och svårare och mer, men med ännu mindre pengar. Inte hos kommunerna men hos räddningstjänsten vars beredskap har minskat kraftfullt samtidigt som det tidigare stödet av frivilligt-civilt och militärt försvar är knapphändigt och det breddade uppdraget gör att andra arbetsuppgifter tillförts. Trots ett bra förebyggande arbete har vi stora problem och ligger år efter i byggnadstekniskt brandskydd och det visar sig enklast t.ex. i att vi inte klarar radhusbränder och att isoleringsmaterial brinner ohejdat. Vad gör MSB åt det och vilket ansvar har man för detta och för utbildning?

Jag och många med mig välkomnar granskningar och utredningar men en del måste det bli riktig fart i för den anorektiska tillvaro där svensk räddningstjänst befinner sig i är inte bara samhällsekonomiskt förkastligt utan faktiskt livsfarligt. MSB har ett stort ansvar i detta och jag har genom åren blivit både ledsen, upprörd, uppgiven och förtvivlad och tyvärr gav inte detta inslag från MSB mig något som visar att det finns en vilja till prestigelös förändring om nu inte Kjell blivit helt ”redigerad och programanpassad” av TV-4:a. Det visar sig och BRF kommer inte sitta still i den här frågan. Heller.

Hade bra er & ta det försiktigt!

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

SKAM I TORRT LAND

Sommarens upplevelser har av många ansetts vara överdrivna farhågor och en medveten nedvärdering av svensk …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *