Hem » Ledare » Blått och gult med mycket rött kan bli svartvitt och grått
Ledare av Peter Bergh

Blått och gult med mycket rött kan bli svartvitt och grått

En kamrat ringde och undrade om jag ställde upp som jobbsökarreferent. Han hade tröttnat och sökte sig nu bort från sitt drömjobb. Han är, men snart var, polis. Jag berättade att jag var referentproffs numera, att det kulminerat under sommaren och att jag inte en skulle tveka en sekund att åter anställa honom.

Jag har en gång i tiden gjort det till en ambulanstjänst och jag förutsatte han ville tillbaka. Svaret var nej, aldrig mer ett blåljusyrke, och så berättade han som så många andra om den systemkollaps han upplever inom hela blåljussfären. Om ytterst politiker som litar på eller hukar sig bakom en ledarstruktur av tjänstemän som inte är förankrade i, eller förstår sig på, de organisationer de leder eller har en indirekt påverkan på. Erfarenhet, evidens och operativ erfarenhet har på många håll ersatts av administrativa och ekonomiska ideologier och inte sällan från befattningshavare utanför själva blåljusorganisationen. Kommunen och övergripande centrala organisationer bestämmer och beslutar ända ned på detaljnivå. I praktiken. Han sa staten men jag bytte ord här till kommunen.

I det operativa praktiska arbetet ser man först när det inte fungerar och man har sett det länge nu och återigen har blåljuspersonalen fått slita tungt i organisationer som är kraftigt underbemannade för att klara sommaren. Någorlunda och nej, det här kom inte som en klar blixt denna sommar utan har varit känt länge. Däremot accelererar problemen med expressfart nu och man vittnar på många håll om man klarar sin blåljusberedskap med tur. Tur att det inte händer något på vissa tider då man inte ens skulle klarat vardagolyckan och tur att de som fortfarande finns i yrkena är lojala och ställer upp till bristningsgränsen. Ibland över den gränsen och vi ser nu konsekvenserna av detta. Blåljuspersonalen har tröttnat. Man ser inte slutet eller ens början på att styrande bryr sig mer än med läpparnas bekännelse och då med tillrättalagda manus som håller sig till den övergripande kommunikationsplanen. Utåt blir svart till vitt eller åtminstone grått och BagdadBob har bildat ett slags skola.

Ute, i verkligheten, jobbar blåljusorganisationerna tätt ihop och täcker inte sällan varandra över arbetsuppgifterna. Ett samarbete som helt naturligt funnits och finns och som nu regel och planeringsmässigt missbrukas. Att en organisation inte klarar sitt uppdrag pga. akuta omständigheter är en sak men när man planerar och vet, eller borde veta, att detta inte fungerar är det en helt annan sak. Som sprider frustration. Man får ett större ansvar eller kanske hela ansvaret och istället för att komplettera varandra blir man själv hela samhällsresursen. Att det händer ibland är förlåtet för i grunden kan man inte själv ha en organisation dimensionerad för allt men händer det frekvent, eller man borde förstå när man inte ens klarar vardagshändelser, måste det åtgärdas. Omgående.

Man har omorganiserat, centraliserat och sparat sönder blåljusorganisationerna samtidigt som man behandlat operativ personal som mindre vetande och inte minst syns det i personallöneutveckling och i arbetsvillkor. Relaterat till andra yrken har lönen aldrig varit sämre, trots mer arbetsuppgifter, mer ansvar, fler vakanser och blåljuspersonal, inte minst brandmän, har varit förlorare under många år.

BRF skickade ut ett antal frågor till våra medlemmar relaterat rekrytering i våras oavsett hel deltid eller värn som riktiga branschförbund gör och svaren är generellt nedslående.

Jag citerar en deltidare: ”..Det är helt omöjligt att rekrytera personal. Det är kris! Huvudorsaken är den låga ersättningen för det arbete och pass som det är. Vi har inga sökanden alls från att haft en kö av intresserade som vi kunde anställa när någon slutade. Vi hankar oss fram med mer jour för de som är kvar och det innebär även att man som befäl vid ett larm måste kolla om man kommer, vilka som kommer och sedan ta ett beslut om vilka som gör vad och om vi klarar larmet. Vi inväntar avtalet i höst nu och blir det inte bra ger vi oss och jag skriver för hela station xxx…” Vi har flera stationer xxx och det vet även motparten då några varit ärenden under året så vi får se hur och om de tänkt. Vi har.

Vi måste få tillbaka en normal personalsituation och en som stämmer med risk och hotbild och lyssna på vad operativ personal säger. Åtgärda de fel och brister och inte bara konstatera att de fi nns. Som arbetsgivare har kommunerna och INTE intresseorganisationen SKL/Pacta huvudansvaret och om inte kommunerna med öppna ögon vill gå in i ett slags katastrofl äge så måste de anstränga sig. Många mycket för räddningstjänst är inget kommunen kan välja bort utan SKA enligt lag se till att fi nns och inte minst, att den fungerar. Det gör den inte utan personal. Sverige behöver sina brandmän och vi har en bra och kostnadseffektiv organisationsstruktur som går att reparera till ursprungstanken men då ska det göras nu. Vill du hjälpa till och är brandman oavsett tjänstgöringsgrad är det hög tid att stödja oss, dina kamrater och inte minst dig själv i den kampen. Bli medlem i BRF så stödjer du utveckling och inte avveckling och du är med och verkligen gör någonting. För blåljusbranschen och för brandmän.

Nu kör vi och ha en bra höst på er! / Peter

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VAD VAR DET JAG SA !

Mycket är ihopblandat och komplicerat nu i Svensk Räddningstjänst och lite känns det som att …