Hem » Ledare » Att vara i takt
Ledare av Peter Bergh

Att vara i takt

Hej på er. I skrivadets stund är jag under Banverkets och SJ:s försorg men så är det med deadlines och samverkan med flera inblandade aktörer. Ge och ta. RiB-förhandlingarna har havererat och där gällde uppenbarligen inte ge men nu är det då en sanning. Den information som gått ut från våra motparter tidigare att förhandlingarna brutit samman, den 28/4 klockan 11:37:14 till landets arbetsgivarrepresentanter, gällde alltså inte då, men nu.

Mycket som är märkligt i detta men numera är BRF ansedd som samverkanspart av de flesta och jag påminner om att branschen är liten och naturligtvis är tydliggörandet av tiden för utskicket en markering av att vi har det. Också. Jo BRF vet mycket om branschen och vi har varit i den länge och kommer vara kvar minst lika länge och då får man kamrater och likasinnade. Likasinnade i att ärligt stå upp för brandmännen och denna bransch.

Ett förhandlingsresultat publicerar man naturligtvis E-F-T-E-R att förhandlingen är över och man är överens om att vara överens eller överens om att inte vara överens och förklarar förhandlingarna avslutade. Jag tycker även detta är talande för inställning och vilja och att man sen avslutade oförklarligt den 21/6 kan ju ha att göra med att snabbt kunna förklara den glada nyheten om att ni slipper löneökningar, ensidigt, samma dag vid räddningschef och politikerträffen vid Brand 2014 i Helsingborg.

Men nu var jag där, (BRF finns överallt numera), och som sagt, jag och vi återkommer och avslutar ingressen med att citera Maciej Zaremba. Han skrev ett antal reportage i DN om den svenska skolan och i det sista stycket skriver han: ”Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.” Hoppsan! Om man byter ut några ord och sätter in räddningstjänst och relaterade ord då och tillför takt och ton då? Musik kanske, för det är snart det enda BRF inte prövat? Taktfast musik är oöverträffat för att samordna människor till gemensam handling och jodå, jag har forskningsreferenser till det. Med. För BRF är sanningar viktiga och under en förhandling råder i regel förhandlingssekretess och om inte ett gentlemens agrement men här verkar det mer vara vilda västern.

Jag förstår inte det men väl varför vissa saker inte fungerar och andra hänger ihop och snart vet flera, många flera, och även utanför Sveriges gränser det med och varför, vem och vilka men:

En otroligt rolig vår för BRF börjar övergå till sommar och tittar jag i backspegeln är jag otroligt nöjd med vad 2014 har fört med sig och det är bara början. Nu händer inte saker av sig själv och många saker har det jobbats med länge, andra i det tysta och ”oväntade” framgångar är inte alltid så oväntade för BRF och vi har INTE en plan, vi har många planer. Däremot hade vi inte i våra planer att medlemsutvecklingen skulle bli så stark under våren så den budget vi lade stämmer inte längre. Så trots att vi planerade att rekrytera en till ombudsman på heltid och 3–4 stycken lokala ombudsmän på deltid från 2015 så finns det nu utrymme för det redan nu så nog har vi planer, men vilja och förmåga måste gå i takt. Som nu. För BRF.

Vi har vårt yrke för att kunna hjälpa och ge våra medmänniskor det allra bästa skyddet. Vi har blivit fackliga företrädare för att skapa förutsättningar för det. När vi anser att vi inte har rätt förutsättningar för vårt arbete agerar vi. Men det krävs en bas av fakta, kunskap och struktur i det arbetet och den ideologiska retoriken är inte nog. Längre. Det har gått ett tag sedan decemberkompromissen 1906 mellan SAF och LO och den Svenska Modellen förutsatte historiskt en stark centralisering och samordning av lönebildning och andra förmåner i ett Sverige som då i stort sett var en enpartistat. Så vad hindrar att fackförbunden får uppleva lite konkurrens om medlemmarna nu? Egentligen ingenting och det stöds av EU och internationell rätt. Vilka är vinnare? Arbetstagarna. Varför har man fackförbund? För arbetstagarna. Det är dags för Sverige att göra upp med denna balanspolitik där stillestånd är mer värt än utveckling och vi börjar gärna och SKL har lagt bollen i våra knän. Tack. Vi tycker annars egentligen att den svenska modellen är bra som grundkonstruktion och tanke och med smärre förändringar håller den om man släpper in och inte stänger ute. Bara utifrån rädslor och gamla principer.

Det går alltså att göra skillnad. BRF är skillnaden i vår bransch som partipolitiskt obundna och organiserarande bara arbetskamrater, bestående bara av arbetskamrater och branschkunniga. Det är vi som jobbar som man gör i ett modernt fackförbund och som man gör internationellt för att kunna kalla sig branschförbund. Där sticker Sverige ut. Sverige är det ovanliga för vår bransch men BRF det vanliga men sen att vi redan är störst och växer är något vi kan leva med och nu på allvar kan och kommer nyttja. Ett stort antal möten och flera resor relaterat kollektivavtalen står för dörren och det känns skönt att kunna gå mot semester och sommar sen med vetskapen att vår budget inte höll. Vi fick möjlighet att kunna göra mer och vrida upp målen så tack alla gamla som nya medlemmar. Tillsammans gör och ska vi fortsätta göra skillnad för svensk räddningstjänst och för er.

Glad sommar på er!

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Ledare av Peter Bergh

VI ÄR PÅ´T

Regeringen tillsatte en utredning relaterat en effektivare kommunal räddningstjänst 2017. En särskild utredare har sett …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *