Hem » Krönikor » Styrka i olikheter
Styrka i olikheter

Styrka i olikheter

När jag började som brandman var det en fantastisk upplevelse. Ett eget lag med individer i olika åldrar, med olika bakgrund och med en otrolig massa olika erfarenheter.

Alla var ”tusenkonstnärer” men någon var alltid lite vassare på något område. Någon hade större erfarenhet av motorer, någon av maskiner, någon kunde allt om lastbilar, någon kom från elitidrotten och någon var väldigt begåvad med ord och gillade att kommunicera med allmänheten.

Vilken någon blev jag då? Jag blev den någon som hade bredare kunskap inom datorer och längtade efter att lära mig allt vad mina nya familjemedlemmar kunde erbjuda. Tillsammans höjde vi varandra. Vi utbytte erfarenheter, tränade, skruvade, tävlade, övade och utmanade varandra.

Visst låter det som en utopi och den mest trivsamma nostalgiska återblick man kan tänka sig? Och vart vill jag då komma med detta?

Det är viktigt, för att inte säga avgörande, att vi brandmän är olika gamla, kommer från olika ställen, har olika bakgrund och erfarenheter och gärna en blandning av både killar och tjejer.

Detta är verkligen inte avsett att vara kritik mot utbildningen SMO, och framförallt inte mot dem som genomgått utbildningen. Jag anser att SMO är en bra och bred utbildning i stort. Men sedan många räddningstjänster börjat enbart anställa personer som genomgått SMO-utbildningen har det hänt någonting med sammansättningen på arbetslagen.

Utbildningen SMO är populär och eftertraktad. Detta har lett till att antagningspoängen är relativt hög för en utbildning där de flesta ämnar använda den till en anställning inom ett, till stor del, praktiskt yrke.

Höga antagningspoäng och en 2-årig utbildning som inte garanterar en anställning gör det svårt för andra än färska studenter att välja utbildningen. Här försvinner många som har värdefull yrkeserfarenhet, hantverksvana, fordonsvana och helt enkelt längre livserfarenhet. Det blir även problematiskt att nå visionen om 40% kvinnor i nyrekryteringar inom räddningstjänsten 2014 då det inte är mer än 10 % tjejer på utbildningen.

Ju längre tid man som arbetsgivare enbart har SMO (i den tappning som finns idag) som rekryteringsunderlag desto mer saknas ”någon” på arbetslaget. Det är omöjligt att kräva att en 22-åring som läst SMO i 2 år ska ha hunnit skaffa sig en yrkeslivserfarenhet. Det är heller inte troligt att han/hon har bred erfarenhet inom verktyg, maskiner, framförande av tunga fordon och livserfarenhet i stort. Jag generaliserar givetvis litegrann, det finns äldre SMO-elever och 22-åringar som är bergsäkra på lastbilar, men min erfarenhet säger att det oftast inte är så.

Jag anser att SMO-elever är ett utmärkt tillskott till vilket arbetslag som helst, men det är olikheterna som blir styrkan i ett lag och SMO är inte ett tillräckligt brett underlag för att vara en universallösning i dagsläget. En arbetsgivare som plötsligt inser att vissa önskade kompetenser saknas bör ge sig själv möjligheten att bredda underlaget.

Att anställa även från deltidskårerna (RIB) skulle exempelvis kunna generera både ett tillskott av hantverks- och fordonsvana, samt ett större antal kvinnliga brandmän till urvalet. Det skulle även skapa en större gemenskap och förståelse mellan heltidsanställda och deltidsanställda, ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte och garanterat även vara en del av lösningen till rekryteringssvårigheter på deltiden, i kombination med ett avtal som ger våra deltidsanställda brandmän den uppskattning de förtjänar.

Räddningstjänsten är i dagsläget tänkt att spegla samhället. Jag tror det är svårt att nå dit fullt ut med tanke på ytterligheterna som trots allt finns inom yrket. Men jag tror det är bra att sikta ditåt så gott man kan, och då ser jag inga andra alternativ än att bredda underlaget snarare än att sänka anställningskraven. En av fördelarna med underlaget SMO skulle vara att alla som genomgår den är potentiella arbetsledare och redo för framtida räddningsledarutbildningar.

Visst kan det låta attraktivt att alla man nyanställer är potentiella räddningsledare. Men om man funderar på det så kan det egentligen bli motsatsen. För alla kan inte bli ledare eller chefer. Det får inte vara något fult att säga att vi alla är olika och har olika fallenhet för olika saker. Vissa vill inte bli ledare, andra är inte lämpliga som ledare och några blir lämpliga och intresserade med mognad. Vissa är smartare teoretiskt, andra smartare praktiskt och några är mer socialt smarta.

Jag tror att en kombination av SMO-utbildningen och rekrytering från deltidskårerna skulle kunna skapa en harmoni som främjar utveckling för framtiden. Det finns givetvis alternativa lösningar där man kompletterar en RIB-utbildning med hela, eller delar av, SMO beroende på behovet. Eller att man skapar varianter på intagning eller utformningar. Det lägger jag ingen värdering i här, utan det jag vill ha sagt är att vi behöver mer olikheter och fler ”någon” inom räddningstjänsten för att bli slagkraftiga och robusta.

Olikheterna är enligt mig det som ger styrkan inom ett arbetslag, både direkt och över tid. Så jag hoppas att 2014 blir året då Sveriges räddningstjänster tillsammans med MSB bromsar upp och tittar på vad som ger den starkaste räddningstjänsten över tid och tillsammans skapar möjligheterna för att forma den.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

PROJEKT RÄDDNINGSTJÄNST

Jag råkade gå en kurs. Tro mig, det var faktiskt inte meningen – jag skulle …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *