Hem » Krönikor » GEMENSAMMA KRAFTER MOT BRANDEN PÅ KLOCKARMYRAN
Text: Nathalie Olofsson 136, Jokkmokk

GEMENSAMMA KRAFTER MOT BRANDEN PÅ KLOCKARMYRAN

11.32 på söndagsförmiddagen pep sökaren. Vid den tiden hade en del av våra kollegor redan tillbringat två dygn på skogsbränder, de var mycket trötta. Ändå åker man ut på en brand vid Klockarmyran, en bit utanför Jokkmokk.

Branden uppskattas vara 30×30 m, något som borde vara avklarat relativt fort. Räddningsinsatsen pågår under dagen och fortsätter en bit in på natten, den avslutas 04:26. Nu får dom äntligen åka hem för att sova, men 11:31 tjuter larmet, det brinner vid Klockarmyran igen.

Avbruten semester

När det första larmet om Klockarmyran kom in, så kunde vi inte i vår vildaste fantasi föreställa oss hur stor insats det skulle bli, eller hur många människor som skulle bli involverade. Våra brandmän avbröt sina semestrar för att ansluta, vi bad allmänheten om hjälp eftersom vi inte skulle räcka i antal, senare visade det sig att branden spred sig mer och mer för varje dag, vi hade aldrig orkat vara i tjänst 24 timmar per dygn, den fruktansvärda torkan och värmen gjorde inte det lättare.

En fantastisk bygd sluter upp

Hemvärn, militärer, frivilliga och brandmän från andra orter runt om i landet dök upp och slöt upp med oss, vi fick många trevliga möten och nya bekantskaper. Och inte nog med det, flera företag skänkte varor i form av vatten, korv, chips och annat till oss i skogarna. En grupp fantastiska människor tog initiativet att samla in pengar till förmån för oss brandmän och de andra som befann sig ute i skogarna. Pengarna användes till att baka bullar, bröd, laga frukost, lunch och middag. Frivilliga kokade kaffe, köpte vatten och andra varor som sedan kördes ut till oss vid brandområdena. Det var inte bara Klockarmyren som brann under dessa dagar, vi hade bränder på totalt på fem andra ställen.

Skitiga, trötta och utan våra familjer

Vi jobbade långa pass, för att sedan åka hem och sova ett par timmar innan det bar iväg tillbaka till bränderna igen. Alla brandmän med familjer vet hur jobbigt det är att lämna dem vid ett larm, under detta larm såg vi knappt våra familjer på två veckor, för när vi var hemma sov vi eller tvättade håret 17 gånger i rad för att få bort den ingrodda röklukten. Väl tillbaka på stationen så möttes man alltid av folk som antingen var på väg till eller från bränderna. Parkeringen utanför stationen brukade vara tom, nu var den plötsligt lika full med bilar som IKEA´s parkering en löningshelg!

Pumparna jobbade så det glödde

Under släckningen vid Klockarmyran så pumpade vi vatten till berget där det brann, vattnet kom från en liten tjärn och Lilla Luleälven, vi fick använda drygt 10 km slang och väldigt många pumpar. Pumparna arbetade dygnet runt, det glödde om avgasrören, vid fem eller sex tillfällen började en av pumparna brinna, men den höll ut och fungerar faktiskt än idag.

Starka tillsammans mot naturens krafter

Mitt i all denna röra, med bränder överallt, trötta brandmän och slutkörd stationspersonal, så kändes det fantastiskt att få vara brandman och bo i Jokkmokk. Här sluter man samman på ett sätt när något händer, som man inte gör i större städer. Det var så mycket hjärta i allt som gjordes för att stötta och hjälpa oss under denna period, vi kommer nog aldrig kunna tacka alla nog.

Klockarmyran brann i 12 dygn innan räddningsinsatsen var över tisdagen den 24:e juli, 16.08.

 

Text: Nathalie Olofsson 136, Jokkmokk

 

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

VI SES I BLÅLJUSLOUNGEN!

Vill du få koll på allt som just nu händer inom brand- och räddning? Då …