Hem » Artiklar » Vem äger rätten att driva frågor?
Vem äger rätten att driva frågor?

Vem äger rätten att driva frågor?

Under 2015 har mycket hänt, stötts och blötts, samt har det getts tid till reflektion. För min del reflekterar jag över vad som kan ha väckt känslor under det gångna året, och landar i den retoriska frågan om vem/vilka i samhället som äger rätten att driva frågor? Och då handlar det om såväl arbetsrättsliga som andra samhällsbundna frågor. Det enkla svaret är att binda rätten att driva frågor till dem som faktiskt berörs av frågan eller ämnet.

Det har uppdagats att det – av utomstående – fortfarande tvistas om huruvida BRF faktiskt är ett fackförbund eller inte. Detta ser jag som en i många avseenden märklig attityd/bedömning. Om vi börjar med det uppenbara problemet, historiskt sett, var inte många sammanslutningar lagliga som organiserade arbetare under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Detta ledde till industriförbund som började organisera arbetare i industrialiseringens Sverige – en idé under denna tid som var behövlig men inte uppskattad från alla ägare.

Att dagens yrkes- och branschförbund bemöts med en form av illegitimitet när dessa detaljer under industrialiseringen glöms bort, förpassar man samtidigt till demokratiseringsprocessen (när Saltsjöbads-avtalet upprättades) bakom skynket. Minnet verkar vara väldigt kort i detta fall, så under 2016 lär väl diskussionen fortsätta beträffande vad ett ”riktigt” fackförbund gör. Att slå upp det i nationalencyklopedin verkar inte vara ett alternativ, vilket är synd eftersom ämnet belyses väldigt tydligt i uppslagsverk.

En annan intressant aspekt är just det politiska beroende som fanns i framväxten av fackförbund – socialismen var en nära bundsförvant. Hur är det nu? Äger socialismen (eller andra vänsterideologier) en större rätt att driva arbetsrättsliga frågor än andra ideologier? Vissa frågor som drivs och berörs är dessutom mer känsliga beroende på just ideologi och blir därför snarare politiska argument än praktisk arbetsmiljö; en sådan fråga är just frågan om jämställdhet på våra arbetsplatser. Jämställdhet betyder för mig innovationskraft, påhittighet och i praktisk mening är den lösningsorienterad när den ställs mot problem.

Rekryteringsprocessen i Södertörns brandförsvarsförbund synas i en film, som lades ut på nätet i december. Filmen, som är producerad av Samhällsmagasinet, togs inte väl emot av alla – den påstås lyfta upp värderingar som i debatten kallas för ”bruna”, samt sägs den utmåla kvinnor som olämpliga inom hela brandmannayrket. Dessa slutsatser har dragits i flera omgångar, och med en viss förståelse för dessa antydningar uppstår ändå frågan: vem har rätten att kategorisera andra? Och varför drogs dessa slutsatser av individer när fi lmen enbart behandlade SBFF?

Och visst, filmen i sig har en del brister: Att gå uppför trappor med enbart friskluftsluckan öppen tycker jag verkar galet och jämförelsen av referenspersonerna saknar vetenskaplig grund. Den skrala redovisningen gällande avsändaren, alltså vem eller vilka som döljer sig under namnet ”Samhällsmagasinet”, ger också upphov till frågor.

Däremot är det lätt att avfärda eller glömma bort sakinnehållet och hänvisa till att en granskning är omoralisk – något jag tolkar som att det måste innebära att material har hittats på med ont uppsåt. I fi lmen fi nns ingen grund för att ställa frågor angående detta – materialet kommer ju från SBFF. Att det har uppstått situationer på insatser med andra närliggande förbund illustrerar vad ”ojämlika” (sett till LSO) resurser innebär – nämligen problem. Med olika ingångsvärden löses uppgiften på olika sätt, vilket i sig inte behöver vara fel, men defi nitivt kan påverka riskbedömningar som görs inför och under insatser.

Sakinnehållet i filmen då – rapporter och dokument som beskriver tveksamheter i rekryteringsprocessen – vad säger detta oss? Är frågan om fysisk förmåga något som behöver diskuteras? Det framgår att det skiljer sig i erfarenhet och skicklighet gällande dem som har utbildats internt på SBFF, och brandmän i angränsande förbund. Vad beror det på? Här behövs en nykter diskussion, inte bara om jämställdhet utan även vad gäller andra frågor där prestige måste läggas åt sidan, där vi måste sluta nedvärdera andra som försöker göra gott. Framför allt behöver vi belägga våra ståndpunkter så väl det bara är möjligt. Det fungerar alldeles ypperligt att kombinera yrkesförbund och industriförbund, det går att diskutera respektfullt om olika frågor som berör samverkan, jämställdhet och fysisk förmåga. För alla oss som faktiskt jobbar inom räddningstjänsten vore detta en stor vinst – och jag hoppas av hela mitt hjärta att 2016 blir det år när denna dröm besannas!

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

HISTORISKT MÖTE I BRYSSEL

Efter många års arbete kom dagen då EFFUA blev inbjudna till Europa kommissionen. Ibland krävs …