Hem » Artiklar » UPPDRAG: JÄMSTÄLLDHETS RÅDGIVARE I IRAK.
TEXT OCH BILD: ERIK FLINK, GENDER ADVISOR, MSB | ERIK.FLINK@MSB.SE

UPPDRAG: JÄMSTÄLLDHETS RÅDGIVARE I IRAK.

Det är natt i Erbil och den spindelnätsliknande stadsbilden som möter mig från planet är minst sagt mäktig. Samtidigt har intensiven för att krossa IS och driva ut terrornätverket från grannstaden Mosul, 80 km bort, inletts.

Jag är i rollen som MSB:s Gender advisor på väg till norra Irak och huvudstaden för den kurdiska delen av landet, Erbil. Under tio intensiva dagar ska jag utbilda personalen i den förhållandevis nyetablerade krishanteringsmyndigheten Joint Crises Coordination Centers, JCC. Hemma har jag från TV-soffan följt de fruktansvärda rapporterna om blodbadet i Mosul och situationen för miljoner människor som tvingats fly sina hem. Under inledningen av 2017 fick jag frågan om jag ville åka till Irak och bli en del av teamet på plats. Tiden var flexibel, men det rörde sig om två till tre veckor inklusive förberedelser och avrapportering, vilket generellt är en kort period för denna typ av uppdrag. Det var yrkesmässigt en självklarhet att åka, en annan sak privat. Främst såg jag uppdraget som en möjlighet att åstadkomma något betydelsefullt, men även som ett utmärkt tillfälle att pröva mina kunskaper och erfarenheter om organisationsutveckling och jämställdhet i ett helt annat sammanhang än de jag är van vid på hemmaplan. Men när det handlar om ett land i en kris- och krigssituation funderar nog de flesta över riskerna uppdraget medför.

Innan jag beslutade mig för att åka rådgjorde jag, utöver de grundläggande samtalen med min fru, med MSB:s säkerhetsrådgivare, ett stort antal kollegor och vänner. Sammantaget blev det givet att åka. Resan till Erbil är lång och går i mitt fall via Istanbul, där jag börjar småprata med två svensk-kurdiska män som är bosatta i Sverige och gör resan till Irak två gånger om året. Jag frågar under våra tre timmar tillsammans i avgångshallen om allt ifrån tips på mat till deras syn på situationen utifrån ett jämställdhetsperspektiv. När det väl är dags att boarda Erbil-flighten är det med flera bra tips och praktiska råd, men även med en olustkänsla. Deras berättelser har bekräftat, och på flera sätt breddat och förstärkt, mina nyhetsrapporteringsperspektiv om situationen i krigets Irak. Att katastrofer och konflikter har olika effekter på olika befolkningsgrupper, och att de som redan är mer utsatta, ofta äldre, barn och kvinnor, drabbas hårdas är jag fullt medveten om. Men de självupplevda berättelserna tränger in på ett annat, mer närvarande och påträngande, vis. Innan vi skiljdes åt berättade en av männen om en tidigare bekant som fäste sprängvästar på sina barn, båda flickor, med en förhoppning om en ledande roll

i IS/Daesh och hur släkt och vänner vänt vapen mot varandra. Jag tänker på barnen och konflikterna i berättelsen och försöker förstå, eller åtminstone skapa mig en bild av hur olika intressen och perspektiv i en konflikt påverkar omgivningen, och de båda männens versioner påverkar min bild. Ett par minuter senare är jag tillbaka i min egen invanda värld. Jag navigerar i flygbolagets utbud av filmer, och fastnar för den svenska dokumentären: Roxette Diaries. Jag somnar till Dressed for success.

Dagen därpå ska jag vara på topp! Erbil är en av världens äldsta städer och uppbyggd kring det mäktiga Citadellet, vilket är inskrivet på världsarvslistan. I staden bor uppskattningsvis runt en miljon invånare och biltrafiksituationen förutsätter en viss vana bakom ratten. Staden betraktas som relativt säker trots närheten till frontlinjen mellan de stridande parterna. Det enda som gör mig påmind om närheten är skytteltrafiken av ambulanser med skadade civila och soldater till sjukhusen i staden. MSB-organisationen och logistiken är efter flera år på plats imponerande och det går snabbt att komma in i rutinerna. Och trots ett i alla avseenden tydligt säkerhetsfokus, har vi en fin rörelsefrihet att kunna åka och handla mat, jogga i stadsparken (uppkallad efter politikern Sami Abdulrahman, som avled i ett självmordsattentat), besöka citadellet och en brandstation. Brandstationen visar sig ha mycket utrustning som är skänkt från svensk kommunal räddningstjänst i form av larmställ och verktyg. Jämställdhetskomponenten i uppdraget kom in i ett senare skede av insatsen och möttes till en början med motstånd från mottagarorganisationen, något jag hade med mig i förberedelserna.

Att jobba för jämställdhet väcker ofta känslor och motstånd. Jag har i olika roller i olika sammanhang utbildat tusentals personer. Med stor sannolikhet har dessa påverkat mig mer än tvärtom. En av få deviser jag principfast håller fast vid är att jag inte kan planera för allt, vissa saker i rollen som ledare – eller för den delen människa – kan jag inte förbereda oss på. En förutsättning för att jag ska kunna ägna mig åt ledarskap och coachning, och dessutom i ett helt nytt sammanhang för mig, tror jag är att jag fullt ut litar på att jag känner igen konturerna av en organisationskultur när jag möter den och utifrån det fylla på med ett värde för målgruppen. Sen finns det såklart mycket som går att förbereda. I detta fall är målgrupper för utbildningarna en organisation som hanterar logistiken och planeringen för extremt många människor i flyktingläger strax utanför staden, en krigssituation i grannstaden och inte minst en ambition att i alla avseenden vara en jämställd organisation.

En vän sa till mig att ”ledare och organisationer som är bra på att bedriva jämställdhetsarbete, är bra på alla typer av förändrings- och utvecklingsprocesser”. Förutsatt att det stämmer är den sistnämnda ambitionen, att vara jämställda, utan konkurrens det viktigaste incitamentet för att lyckas med uppdraget JCC står inför. JCC är något så ovanligt som en till antalet (kvantitativt) jämställd arbetsplats i en av världens minst jämställda länder, och är utan tvekan den organisation med störst utmaningar och problembild jag jobbat med. För att kunna anpassa utbildningen till de lokala förhållandena har jag bokat flera möten till de första dagarna på plats. Jag träffar FN:s gender advisor på deras camp och organisationen Kvinna till kvinnas representant i Erbil samt intervjuar flera medarbetare på JCC-kontoret och får med mig flera bra tips på vad jag bör, och inte bör, trycka på. Med det underlaget i ryggen är jag redo för att köra igång. Erbil vaknar tidigt, som alla dagar.

Vi i MSB-teamet samlas varje dag 08:00 sharp för avfärd till JCC. Varje dag på JCC-kontoret inleds med rapporter om läget i Mosul, antal döda, skadade och nytillkomna i flyktinglägren. Det är vardag för medarbetarna och mina teamkollegor. Sen är det min tur. Jag inleder med att ägna en kvart åt berätta om innehållet och upplägget för utbildningen. Första handen sträcks upp. ”De förstår inte vad du säger”. En betydande del av gruppen om tjugo personer förstår inte engelska. Lösningsorienterat utses en tolk och vi kan fortsätta. Genom återkommande strömavbrott, bensträckare och fnissande på grund av missförstånd diskuterar vi under de tre utbildningsdagarna de mänskliga rättigheterna, informationshantering, krishantering och ledning, samordning och samarbete och resursmobilisering ur ett jämställdhetsperspektiv. Samspelet känns bra och lärandet är ömsesidigt. Flera av medarbetarna på JCC har djupgående kunskaper i ämnet och flerårig erfarenhet av krishantering med jämställdhetsperspektiv. Om kvällarna är jag på ett tillfredställande vis tömd på energi och gläds mycket åt middagstrippen förbi kebabhaket längst med gatan på andra sidan staden, då vi i teamet går igenom dagens arbete och planerar morgondagens arbete och FaceTime-samtalen med familjen hemma i vår tvårummare i Fruängen. Tio dagar intensiva dagar är kvickt över. Samtlig JCC-personal har deltagit på utbildningen, som varit prioriterad och uppskattad. Nu återstår fortsättningen och nästa steg i arbetet. Innan jag lämnar Erbil skriver jag ihop ett förslag på fortsättning och prioriteringar för JCC utifrån två perspektiv; ett med fortsatt MSBstöd och ett utan.

Under natten lämnar jag MSB-kontoret och navigerar tillsammans med vår chaufför genom åtta säkerhetskontroller för att komma till gaten och flyget, som även denna gång mellanlandar i ett sovande Istanbul innan jag är hemma i Sverige. Insatsen har generellt varit mycket framgångsrik,

JCC anses idag var en väl fungerande aktör och insatsen har skapat stor uppmärksamhet från regionens politiska ledning, centralregeringen i Baghdad, från UNDP och OCHA liksom även från den svenska ambassaden i Baghdad. Jämställdhetskomponenten i uppdraget blev uppskattad och efterfrågad av JCC. Under 2018 var tanken att jag skulle återvända vid tre tillfällen. Denna gång funkar det inte för min del, och en MSB-kollega ersätter mig. Uppdraget gav verkligen mersmak och jag kan varmt rekommendera andra att delta och bidra, det gav mig fantastiskt mycket tillbaka. Med trettio års erfarenhet av att kompetens- och personalförsörja insatser har MSB (tidigare Räddningsverket) en välfungerande organisation med såväl säkerhetsrådgivning, sjukvårdskoordinatorer och flera olika kurser och utbildningssteg.

Uppdraget gav verkligen mersmak ochjag kan varmt rekommendera andra attdelta och bidra,
det gav mig fantastisktmycket tillbaka.

Fakta:

MSB har i två faser, från 2014 lämnat stöd till etableringen av JCC. Olika experter samtliga MSB-anställda har i olika omfattning kontinuerligt varit på plats. Focus inledningsvis varit på tjänsteman i beredskap (TiB) riskanalys, organisationsutveckling. 
2017 utökas uppdraget med jämställdhet och mångfaldskomponenten. Insatsen är på sätt och vis unik i sitt slag, då MSB här stöttar en ”systermyndighet” i ett utvecklingsland, inom sådana områden som är inom MSB:s egna ansvarsområden i Sverige.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har regeringens att hålla beredskap för internationella bistånds- och katastrofinsatser och bemannar dagligen insatser runt om i världen. Den första insatsen genomfördes för 30-år sedan, då i Räddningsverkets regi.
Idag består MSB:s resursbas, eller rostern som den även kallas, av människor från stora delar av världen och med en rik bredd av specialistkompetens och erfarenhet. En av målgrupperna för rekrytering till resursbasen är kommunal räddningstjänst.

För mer information internetsök på MSB Roster.

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

Blitzkrieg, uppdragstaktik och MMI

Målet Med Insatsen, MMI, är sannolikt det viktigaste verktyget för att uppnå ett bra resultat …