Hem » Artiklar » Svenska toppolitiker svarar på SFF:s frågor om räddningstjänsten
Svenska toppolitiker svarar på frågor om räddningstjänst

Svenska toppolitiker svarar på SFF:s frågor om räddningstjänsten

Några månader innan valet frågade SFF samtliga åtta riksdagspartier om deras respektive ledare, eller någon talesperson – under ett möte, per telefon eller skriftligen – ville svara på ett antal frågor om svensk räddningstjänst. Detta väckte ett stort intresse: SFF besökte Karin Enström (M) på försvarsdepartementet och Stefan Löfven (S) har själv besvarat våra frågor skriftligen. Samt har talespersoner för FP, C, KD, och V svarat skriftligen. Ali Esbati (V) anser att staten behöver ta ett större ansvar och skjuta till mer pengar för att likvärdighet ska kunna uppnås. Försvarsministern kan tänka sig några nya direktiv gällande kommunernas handlingsprogram.

Svensk räddningstjänst är grunden, och i mycket, motorn i skydd och säkerhet. Med räddningstjänst avses i Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, (LSO), de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljön. Lagen säger att detta skall gälla – i hela landet – och beredas med hänsyn till de lokala förhållandena, tillfredsställande och likvärdigt.

”Tillfredsställande och likvärdigt” har vållat och vållar ständiga debatter – och därtill kan läggas ”godtagbar tid och effektivt sätt” – men hur tolkar du och ditt parti just tillfredsställande skydd respektive likvärdigt för räddningstjänsten?

M: Det ligger ju fast att det är med hänsyn till de lokala förhållandena, och så måste det vara – jag tror inte man skulle vinna så mycket genom att gå in och peka, att definiera de här definitionerna mer. Vi har bestämt oss för att det är bra att det är kommunerna som har ansvaret. Detta inte minst för att det skiljer så mycket mellan olika kommuner; alltifrån storlek, topografi och terräng. Sedan vet vi att det kommer att uppstå brister, och då gäller hur dessa uppmärksammas och hur man kan hjälpa till för att komma ikapp med dessa.

Eftersom det skiljer sig så mycket tror jag inte på att ha en nationell räddningstjänst. Däremot behövs krav – tillsyn som är ett statligt ansvar att sätta upp; vilka regler det är som ska gälla, och sedan naturligtvis vara hjälp och stöd – både i tillsynen till länsstyrelserna och för kommunerna i att organisera och utveckla räddningstjänsterna så att det finns hjälp och metodutveckling och rekrytering.

FP: Det är extremt svårt att kodifiera vad som ytterst är en fråga om varierande, lokala förutsättningar. Det finns många faktorer som avgör i det individuella fallet. Vad är rimligt att kräva för tid, när det gäller en bostad långt från en centralort? Det kan inte vara detsamma som förväntningarna inom tättbebyggt område. Ändå måste det finnas en nivå som inte diskriminerar den som bor utanför tätorten. Därför går det inte att ge ett konkret svar, uttryckt i minuter eller kilometer. Det måste göras en bedömning från fall till fall. Och därför har också lagen krav på samordning och samarbete med mer mellan kommunen, länsstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

C: Eftersom situationen ser olika ut i olika regioner är det viktigt att beslut kring räddningstjänsten tas på en nivå som gör det möjligt att ta hänsyn till detta. När det gällerfrågan om likvärdighet kanske det inte är möjligt att till exempel ha exakt samma utryckningstid för Göteborgs förorter som för Norrlands inland.

KD: Ytterst är lagen till för att rädda liv, egendom eller miljö och därför ska högsta rimliga krav på räddningstjänstens utförare kunna ställas. Detta skapar i vissa delar av landet naturligtvis stora utmaningar och där har länsstyrelserna och MSB en viktig uppgift i att stärka samordningen och tillsynen så att verksamheten hela tiden kan utvecklas på att bra sätt – så att fler människor undslipper fara.

S: Ett bra brandskydd ska omfatta alla i samhället och i hela landet. Men det finns brister som det är angeläget att uppmärksamma och komma till rätta med. Till exempel vill vi socialdemokrater ge regeringen, Socialstyrelsen och MSB ett gemensamt uppdrag att inventera frågan om krisberedskap för grupper med särskilda behov. Vissa grupper i samhället, bland annat personer med funktionsnedsättning, drabbas alltid hårdast av brister i samhällets uppbyggnad och särskilt om kriser och katastrofer inträffar. När det gäller att kunna evakuera i ett nödläge på ett säkert sätt finns inte vare sig lagstöd, regler eller praktiska arrangemang. En alltmer åldrande befolkning gör att denna problematik förvärras framöver, vi anser att en större generell strategi avseende dessa problemställningar snarast bör tas fram.

V: Det är inte tillfredsställande och likvärdigt när man (kommunerna) inte har råd att följa lagen. Kommunerna får för lite pengar från staten för att klara de grundläggande kraven.

Karin Enström och Stefan Löfven

Sverige har de senaste 20 åren sett räddningsstyrkorna bantas och brandstationer läggas ned i stor omfattning. Teknikutveckling, nya metoder och ett bättre förebyggande arbete medger en del, men flera kommuner anger inte det som skäl utan den egna dåliga ekonomin. Kommunen är ansvarig för all räddningstjänst utom i speciella former av räddningstjänst som är statens ansvar. Riksrevisionen, men även MSB, (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), har i sina utvärderingar konstaterat att beredskap, samverkan och förmågan att hantera allvarliga kriser brister, behöver förbättras eller att berörda myndigheter och kommuner ”inte har en tillräcklig förmåga att hantera en kris”. Till exempel i RiR 2008:9 s 8 och att ”tillsynen behöver effektiviseras och förstärkas samt präglas av tydlighet och enighet”.

Hur tycker du att LSO fungerar med kommunernasansvar då de i princip fritt själva kan lägga sin ambitionsnivå om konsekvenserna blir olikheter och inte tillräcklig förmåga – och kan det vara så att staten bör ta ett större ansvar?

M: Det är samma här, det är kommunernas ansvar och staten ska genom tillsynerna naturligtvis se till att det här uppfylls. Hela grundinställningen måste vara att människor ska kunna känna sig trygga, och man ska kunna få hjälp. Det är också kommunernas ansvar att arbeta förebyggande så att riskerna minskas. Man kan alltid resonera gällande mätning av kvalitet, resultat och effektivitet. Där är det stor bredd på vad räddningstjänsterna faktiskt gör, och hur mäter man det – i antal personer eller utryckningar? Det är svårt att säga exakt hur det ska vara, vilken tid som gäller och hur många som behövs, och det som gör att jag är övertygad om att det är de lokala förutsättningarna som måste styra.

FP: Vårt intryck är att denna ansvarsfördelning i huvudsak fungerar väl. Men vi är medvetna om att alltfler kommuner lever under hårda sparbeting och vill dra ned på bemanning och andra faktorer. Vi följer detta och om det visar sig nödvändigt, får vi initiera en utvärdering av den nuvarande formen.

MSB har fått ett utökat uppdrag att stödja länsstyrelsernas och andra myndigheters planering för krisberedskap. Vi ser det som ett första steg mot att förtydliga och förstärka samhällets beredskap mot olika slags kriser och olyckshändelser.

C: Vi vill att kommunerna även fortsättningsvis ska ha ansvaret för detta. Kommunerna har enligt LSO skyldighet att med hänsyn till de lokala förhållandena skapa ett tillfredsställande och likvärdigt skydd. Detta ansvar måste ligga på kommunerna och som lagen är utformad kommer det förstås att finnas ett visst utrymme för tolkning.

Å andra sidan innebär det också en viss flexibilitet för kommuner som kanske sträcker sig över stora ytor, men med väldigt få invånare. Samtidigt är det viktigt att myndigheter som MSB följer upp och agerar när det brister.

KD: Det finns ett utvecklingsbehov när det gäller kommunernas arbete med skydd mot olyckor och regeringen har konstaterat att det bör utgå från nyttan för enskilda individer och inte från detaljer i resurser och organisation. Det är kommunernas ansvar att utifrån risker och lokala förutsättningar ta fram handlingsprogram. Samtidigt tar staten ett ansvar genom MSB:s och länsstyrelsernas stöd till kommunerna.

S: Ansvarsuppdelningen mellan staten och kommunerna är i huvudsak bra. Teknikutvecklingen och förändrade krav har lett till omfattande förändringar, inte minst genom att alltfler kommuner väljer att gå in i ett brandförsvarsförbund som täcker många kommuner. Kommunerna måste även fortsättningsvis arbeta med ständiga förbättringar. De grundläggande kraven på räddningstjänsten får aldrig bli en fråga om ambition.

V: Staten behöver ta ett större ansvar och skjuta till mer pengar för att likvärdighet ska kunna uppnås. Kraven på kommuner ska vara höga, men medel måste finnas för att uppgiften ska kunna utföras.

Allan Widman och Staffan Danielsson

Grunden för vad och hur räddningstjänsten ska vara och jobba finns att hämta i handlingsprogrammet för räddningstjänsten, som i sin tur ska baseras på risker och hot i kommunen enligt LSO. Planen ska förändras om det sker förändringar eller uppdateras vid varje ny politisk mandatperiod.

Nu framkommer i SR:s Vetenskapsmagasinet Forum, att 15% av kommunerna bryter mot LSO i detta. De har alltså inte aktuellt handlingsprogram för räddningstjänsten. Vad är er syn på detta?

M: Det är inte bra, det finns ju en anledning till att det har bestämts att handlingsprogram ska finnas. Det är ett tillfälle för kommunerna och de politiskt ansvariga att tillsammans med räddningstjänsterna rätta till bristerna – inte minst inför arbetet med varje ny mandatperiod. Vi har uppdragit åt MSB bland annat att, i samverkan med länsstyrelserna, redovisa vilket stöd myndigheterna har lämnat till kommunernas arbete med handlingsprogram och hur det stödet kan utvecklas. Här gäller det att se till att kommunerna också har verktygen, och om de inte vet hur de ska göra måste vi naturligtvis stötta dem med kunskap och metoder. Vi har precis fått in materialet (den sista april) och det ska bli väldigt intressant att se vad de har kommit fram till. När vi har berett detta får vi återkomma och se om vi behöver fatta några beslut huruvida vad som kan göras bättre; om stödet kan utformas bättre – kanske behövs några nya direktiv, till exempel.

FP: Som ovan, MSB har påbörjat arbetet och vi ser det som ett första steg av återhämning i samhällets skyddsfunktioner.

C: Det är givetvis inte acceptabelt om kommunerna bryter mot lagen. Det är viktigt att berörda myndigheter agerar när det brister.

KD: Det är naturligtvis inte acceptabelt om kommuner inte följer gällande regler. Samhället förändras ständigt och hot och risker förändras men också det sätt vi bäst skyddar oss mot dem. Därför är aktuella handlingsprogram viktiga. Här är länsstyrelsernas tillsynsansvar viktigt att poängtera.

S: Kommunerna är skyldiga att följa lagen. Om detta inte fungerar får man eventuellt överväga sanktioner mot de kommuner som inte fullgör sina skyldigheter.

V: Självklart är det problematiskt. Det är ett minimikrav att man har ett handlingsprogram.

Ali Estabi och Mikael Oscarsson

Räddningstjänsten ska vara till för alla. En del kommuner har minst sagt en varierande riskbild till följd av turism, infrastruktur, näringsliv och annat relaterat som även är av nationellt intresse. Till exempel kan antalet invånare i Sälen växla mellan 50 000 och 100 000.

Kan ett riktat ekonomiskt stöd till kommuner,som har hög kostnad för sin räddningstjänst utan att egentligen själva vara vållande – eller få täckning i intäkter på annat sätt – vara ett alternativ?

M: Generellt måste kommunerna bära sina kostnader, men de kan söka ersättning från MSB, där – som jag har förstått – oväntade kostnader har uppkommit via räddningsinsatser. Men generella stöd för att man har mycket turister eller andra skiftningar, ligger inte i korten.

FP: Nej, inte som det ser ut i dagsläget. Kommunerna har en långtgående frihet – och med den friheten följerockså ansvar. Vi har ett övergripande ekonomiskt utjämningssystem som ska kompensera bland annat för sådana faktorer som kommunerna själva inte råder över och för vissa ekonomiska och demografiska skillnader. Men i grund och botten är det så att en kommun med stor turistverksamhet, varierande befolkningsunderlag eller andra liknande faktorer ändå måste ha med dessa förutsättningar i planeringen.

C: Centerpartiet anser att den kommunala skatteutjämningen är mycket viktig, och där ska skillnader i förutsättningar delvis kunna utjämnas. Finns ytterligare behov bör det kunna utredas, vilket ansvariga myndigheter i första hand bör bedöma.

KD: Det är kommunen som har ansvar för mycket av förutsättningarna för att människor ska kunna bo och verka i kommunen. Det gäller till exempel planeringar av markanvändning, förutsättningar för byggande och företagande och så vidare. Infrastruktur, turism med mera är i det perspektivet en tillgång för kommunen. Inom ramen för detta har kommunerna även ansvar för räddningstjänsten och vi har inga förslag på riktade stöd för detta.

S: Tanken i sig är klok – det är bra när kommuners förutsättningar är så lika som möjligt. Men ställer man upp på principen att kommuner ska kompenseras för deras unika kostnader – till exempel på grund av sitt läge – måste man också ställa upp på att man ser till deras unika intäkter på grund av samma sak. Det här blir särskilt relevant när man ser på en del turistorter. Flera orter har valt att rikta in sitt näringsliv på att få många besökare, för det ger arbetstillfällen och ökade intäkter. Det är bra! Men då får man också en del ökade kostnader. Flera av dessa orter har också kraftigt gynnats av förändringen av fastighetsskatten till en kommunal avgift. Det behöver man också lägga in i ekvationen för att få en helhetsbild där man tar ansvar för hela Sverige. Det är bakgrunden till att vi är tveksamma till att rikta ett extra särskilt stöd för just räddningstjänst i dessa orter.

V: Man ska kunna få ett riktat, statligt stöd för att klara av perioder av hög belastning.

Svensk räddningstjänst är i sig ingen stor organisation – den omfattar cirka 15 000 brandmän, varav 10 000 är deltids- och 5 000 heltidsanställda. Räddningspersonal i beredskap vid deltidsbrandkårerna utgör alltså den stora majoriteten av landets räddningstjänstberedskap, men den är minst sagt hotad av rekryteringsproblem. År 2000 sade sig cirka 15 procent av landets kommuner ha dessa bekymmer och i dag har den siffran ökat till 70 procent. En rad faktorer spelar in: inte minst att deltidaren måste verka på orten under beredskapen, då man generellt ska infinna sig på brandstationen inom fem minuter från larm, men även annat. För deltidsanställda brandmän är a-kassans regler minst sagt ofördelaktiga och arbetslösa kan inte jobba som deltidsbrandman, eftersom de då förlorar ersättning från a-kassan.

Bör och/eller kan a-kassereglerna ändras för denna förhållandevis väldigt lilla grupp?

M: När jag besöker räddningstjänster kommer behovet av deltidsbrandmän oftast upp – att det är en väldigt bra lösning för många kommuner – samt även reglerna för a-kassan. Där har vi dels tittat allmänt på rekrytering, samt, i september 2012, lagt ett tilläggsdirektiv i en annan utredning som heter Kommittén om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet. Direktivet omfattar översyn av a-kassa samt försäkringar för deltidsanställda. Hela utredningen, som sorterar under Socialdepartementet, ska redovisas senast den 1 januari 2015. Det är bra att en översyn nu görs, vi har helt klart uppfattat att detta är ett problem; att man avstår helt och hållet är ju verkligen tråkigt, om man skulle kunna jobba deltid.

Vi har också ett annat uppdrag som redovisats den sista april i år, där vi tittar på vilka åtgärder MSB egentligen har vidtagit för att stödja kommunerna i arbetet med att organisera räddningstjänsterna med deltidsanställda brandmän. Där har vi pekat ut att vi tycker att detta är viktigt: de måste nu tala om hur de har hjälpt kommunerna och hur de kan utveckla detta vidare. Det är som sagt angeläget, och det behöver göras metodiskt. Sammanfattningsvis håller detta på att ses över och det är bra, men det tar lite tid.

FP: Vi är inte beredda att avge några löften om undantag från gällande regler eller ändringar, men om detta är ett växande problem så måste det så klart lösas. Deltidsbrandmännen har mycket stor betydelse för den utformning av räddningstjänsten som fungerat väl under lång tid.

C: Centerpartiet står upp för människor med små marginaler och vi är medvetna om denna problematik. Det är rimligt att man tar hänsyn till den situation som deltidsbrandmännen befinner sig i och väger in det viktiga samhällsuppdrag som de gör. Detta är något som vi arbetar för att finna en lösning på.

KD: Att man hittar sätt att rekrytera och behålla personal inom räddningstjänsten är naturligtvis mycket viktigt. Det kan finnas anledning för kommunerna, där problem finns, att ta ett ännu större ansvar vid utformandet av dessa uppdrag och villkoren för dem. Vi driver dock inte några förändringar i reglerna för a-kassan i detta avseende. A-kassan är en omställningsförsäkring som ska vara ett stöd under en begränsad period. Den ska vara generellt utformad och speciella regler för olika grupper bör undvikas. Det är också viktigt att komma ihåg att för den som kombinerar arbetet med ett heltidsarbete kan man ha rätt att få det godkänt som en bisyssla och man kan då fortsätta med detta även som arbetslös och räknar då endast av de dagarna som man tjänstgör från dagarna i deltidsbegränsningen. När deltidsbegränsningen är nådd kan man fortfarande få ersättning de veckor man inte arbetar. Vi har sammantaget inte sett att det funnits skäl att ändra i detta just utifrån att a-kassan tydligt ska vara en omställningsförsäkring.

S: Socialdemokraterna vill se över hela a-kassan. I en sådan översyn bör man också ta hänsyn till de förutsättningar som gäller för vissa yrkesgrupper.

V: Reglerna för deltidsstämpling måste ändras, men inte bara för deltidsbrandmän. Det är många som har drabbats av att högerregeringen infört en 75-dagarsbegränsning för deltidsstämpling, vilket har lett till att man fått säga upp sig från deltidsarbete eller lägga ner sitt deltidsföretag för att behålla a-kassan. Detta har vi kritiserat sedan det infördes och vi vill självklart avskaffa 75-dagarsregeln.

En deltidsbrandman har en ordinarie anställning hos en annan arbetsgivare som ”lånar ut sin medarbetare”, men om denne skadas under tjänsteutövning vid räddningstjänsten får huvudarbetsgivaren i praktiken stå för kostnaderna. Detta kan och innebär i flera fall att arbetsgivare väljer att inte tillåta anställda att ha detta uppdrag. Då deltidsbrandmännen utgör en mindre grupp i samhället borde kanske särlösningar kunna införas för dem relaterat försäkringssystem och liknande?

Tror ni att det är möjligt, eller ser ni andra lösningar som möjliga för att kommunerna ska kunna behålla och nyrekrytera deltidsbrandmän?

M: Jag hoppas att vi hittar sätt som kan nå fram till att det kan rekryteras fler deltidsbrandmän, för att det är en fantastiskt bra resurs – liksom en praktisk och kostnadseffektiv lösning – som ökar tryggheten för medborgarna. Just detta att vara först på plats, vilket jag har förstått att det har utvecklats metoder för – kan man verkligen vara snabb kan det till och med räcka med att det kommer en som kan göra någonting. Det är verkligen inte en lösning på allt, men det kan bidra till att öka tryggheten.

FP: Samma som ovan: Vi är inte beredda att avge några löften om undantag från gällande regler eller ändringar, men om detta är ett växande problem så måste det så klart lösas. Deltidsbrandmännen har mycket stor betydelse för den utformning av räddningstjänsten som fungerat väl under lång tid.

C: Från och med nästa år ska mindre företag få ersättning redan efter två sjukdagar, istället som nu efter två veckor. Det här ska skapa fler jobb i små företag och kommer att göra stor skillnad för dem som har anställda som de ”lånar ut” till räddningstjänsten. I dagens system är det arbetsgivarna som betalar sina anställdas sjuklön för de två första veckorna, med undantag för karensdagen.

KD: Kommuner behöver ta ett stort ansvar för frågan och erbjuda deltidsbrandmän bra villkor. När det gäller olika särlösningar är detta något som i första hand löses av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal.

S: De gemensamma försäkringarna måste ständigt utvärderas och förändras så att de motsvarar nya krav. Vi är alltid beredda att se över regler som inte fungerar. De gemensamma försäkringarna kompletteras med kollektivavtalade och andra försäkringar. Även dessa försäkringar måste svara upp mot verksamhetens krav.

V: Staten och kommunen måste tillsammans, och ödmjukt inför konkreta kunskaper och krav från brandmännens organisationer, ta ett helhetsgrepp om deltidsbrandmännens villkor. Om det i slutändan krävs särlösningar för att verksamheten ska fungera, så ställer vi oss positiva till det. Generellt vill vi att deltidsbrandmännens villkor ska bli bättre ur rekryteringssynpunkt. Utan denna grupp fungerar inte räddningstjänsten.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning (AFS 2007:7, 16 §) är det förbud för den arbetstagare som är gravid eller ammande att rök- och kemdyka. AFS 2007:5 anger att tyngre lyft ska undvikas under hela graviditeten, vilket kan tolkas på olika sätt.

Lokala handlingsplaner för gravida och ammande brandmän finns i vissa kommuner, men planerna ser olika ut. På vissa håll tas kvinnan – oftast heltidsanställd – ur tjänst samma dag som hon meddelar graviditeten. En kommun valde – med hänvisning till besparingskrav – att inte omplacera en kvinna, anställd på heltid, trots att hon var fullt arbetsför, och att det i kommunens handlingsplan fastslås att gravida kvinnor ska placeras om inom den egna förvaltningen. Försäkringskassan godkände att hon fick graviditetsersättning från början. I en del kommuner kan, främst deltidsanställda kvinnor, vara kvar i jourtjänst till månad 6 (utan rök- och kemdykning), vilket kan vara skadligt för fostret; vecka 1–12 i graviditeten är den känsligaste tiden, när embryot utvecklas till foster. Men på grund av att ekonomisk kompensation för inkomstbortfall (77,6 procent) endast ges de sista 90 kalenderdagarna enligt kollektivavtalet (RiB 13, § 4), och inte heller ersätts via föräldraförsäkringen, ser många presumtiva mödrar inte att räddningstjänsten är något val. Hälften av Sveriges befolkning är kvinnor och om man skulle kunna erbjuda reella villkor och inte bara locka kvinnor till exempel en deltidsbrandmannatjänst ökar rekryteringsunderlaget väsentligt.

Behövs det en ny lag, särskrivningar som i detalj reglerar arbetssituationen för gravida och ammande brandmän, eller ser ni andra möjligheter?

M: Generellt sett vill jag se en ökad andel kvinnor inom räddningstjänsten: ingen ska, på grund av sitt kön, behöva tveka om detta är rätt arbetsplats. Då kommer det naturligtvis upp sådana saker som har mer med fysiken att göra: vänta barn, föda barn och amma. Detta är en arbetsmiljöfråga som formellt sorterar under arbetsmarknadsdepartementet, men praktiskt måste lösningar kunna hittas som gör detta till en arbetsplats som funkar för alla. Varken ofödda eller födda barn – eller mammor – ska behöva utsättas för onödiga risker.

FP: En kvinnlig brandman ska givetvis ha rätt till anställningstrygghet. När graviditet på grund av arbetets art omöjliggör en viss tjänst, så har arbetsgivaren ett fortsatt ansvar. Att tillfälligt ge en annan tjänst, är en bra lösning. Men vi tror inte att det behövs någon särskild reglering, detta följer av gällande bestämmelser.

C: Kommunerna bör ta ett stort ansvar för den personal de har och göra det möjligt för kvinnor att ta jobb som brandmän, kanske genom att i högre grad använda möjligheten att omplacera personal. Detta är dock en fråga för arbetsmarknadens parter och inte en fråga för rikspolitiken.

KD: Det är en angelägen fråga som bäst löses av arbetsmarknadens parter (kollektivavtal) och i lokala handlingsplaner. Arbetsgivarens ansvar och intresse att hitta lämpliga lösningar borde naturligtvis vara stort när det gäller att göra det möjligt för kvinnor att kunna välja den här typen av tjänster. Kristdemokraterna vill också att det under graviditetens sista månad ska vara möjligt för alla som vill vara hemma från arbetet och få en graviditetspeng som beräknas på samma sätt som tillfällig föräldrapenning, det vill säga man ska inte behöva ta av dagarna med föräldrapenning till detta.

S: Socialförsäkringarna ska fungera för många olika yrkesgrupper och arbetsvillkor. De gemensamma försäkringarna kompletteras dessutom med kollektivavtalade försäkringar. Försäkringarna måste ständigt utvärderas och förändras. Vi är alltid beredda att se över regler som inte fungerar på ett tillräckligt bra sätt.

V: Utifrån de lagar – det kan även gälla diskrimineringslagstiftningen – som finns i dag borde det vara möjligt att lösa arbetssituationen för gravida och ammande brandmän. Man kan tänka sig att arbetsgivaren sträcker sig längre i avtal. Om inte nuvarande lagstiftning räcker till, måste den kunna skärpas efter en genomgång.

För detta område är regeringen/försvarsdepartementet ytterst ansvarig och ska skapa strukturer – och myndigheten är MSB – men länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter. Länsstyrelserna säger sig ha knappa resurser för detta och har av många anklagats för ojämn kvalitet gällande dessa frågor. Det har förekommit olika uppfattningar i ärenden mellan MSB och länsstyrelse och där regeringen gett länsstyrelsen tolkningsföreträde relaterat LSO.

Vad anser ni om ordningen, det vill säga relationen mellan räddningstjänstens expertmyndighet MSB och tillsynsmyndigheterna?

M: Vi vill understryka vikten av att länsstyrelserna har kompetens och kan få råd och stöd från MSB, om hur tillsynen ska gå till så att vi kan nå det som vi verkligen vill ha – nämligen en effektiv räddningstjänst som gör att människor kan känna sig trygga och få den hjälp de behöver.

FP: Valet av granskande myndighet är alltid en delikat fråga. Länsstyrelserna har mer kunskap och insikt i vilka lokala förhållanden som gäller, samt besitter en kompetens att ha med räddningstjänstfrågor i sitt arbete med regional utveckling. Det vore olyckligt om denna koppling skulle försvinna. Dessutom är det ofta bra att skilja på uppdragen att granska en verksamhet och att vara expertmyndighet. Dubbla roller bör undvikas.

C: Vi står bakom gällande ordning.

KD: Kristdemokraterna menar att tillsynsverksamheten är viktig och kontinuerligt måste utvecklas och stärkas. Därför bidrog Kristdemokraterna i regeringen till att MSB fick i uppdrag att redovisa dels hur kommunerna kan stärka tillsynen, dels gavs MSB i uppdrag att redovisa hur länsstyrelsernas förmåga och kompetens kan öka. I redogörelsen framkom att länsstyrelserna behöver öka den interna samverkan men också att MSB behöver utveckla stödet till länsstyrelserna ytterligare. Kristdemokraterna menar att det är viktigt att MSB bidrar till att stärka tillsynsmyndigheterna så att de blir ännu mer kompetenta och att länsstyrelserna avsätter resurser så att de har förmågan att ta till sig av MSB:s kompetens på området.

S: Vi tycker att MSB i sin roll både kan vara en expertmyndighet och central tillsynsmyndighet över den kommunala räddningstjänsten.

V: Det är bra att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Det bör aldrig vara så att det är samma myndighet som granskar sig själv. Räcker inte resurserna för länsstyrelserna att sköta sin uppgift, måste staten skjuta till.

Ingår det i dina planer att besöka någon brandstation innan valet?

M: I riksdagen har vi jobbat med en krisproposition, som lämnades i slutet av mars. Inför den kallade jag till samråd på fyra platser i Sverige, där jag också bjöd in företrädare för räddningstjänsten, för att se hur det egentligen fungerar mellan olika aktörer. Detta var intressant och väldigt värdefullt. Jag besökte ett antal räddningstjänster, bland annat Räddningstjänsten Syd, och Räddningstjänsten Jönköping. Nu tittar vi på Storstockholms brandförsvarsförbund; jag har gjort ett besök i Kista, där temat var mångfald. Jag ska också åka till Farsta, där ämnet är brandskydd för äldre. Under min tid som försvarsminister har jag, dagen innan julaftonen, besökt två olika brandstationer och visat min uppskattning i det lilla för våra beredskapshjältar. Jag har fått en inblick i hur det är att jobba när alla andra är lediga – det ställer rätt tuffa krav på anhöriga och familjen. Det har varit värdefulla besök för mig att få inblick i problematiken, både i det lilla och i det stora.

FP: Ja, men jag har inga konkreta planer för valet i höst ännu.

C: Personlig fråga: Ja.

KD: I nuläget har jag inget besök inplanerat men givetvis vore det lärorikt att besöka en brandstation innan valet.

S: Det hoppas jag att hinna med under valrörelsen. I vintras besökte jag räddningstjänsten i Södra Älvsborg och fick tillfälle att prata med brandmännen om deras arbetssituation och förutsättningar. Man slås av vilket fantastiskt arbete som görs av dessa män och kvinnor och hur beroende vårt samhälle är av deras kompetens och arbetsinsats.

V: Inte ännu, men jag skulle gärna komma om jag fick en inbjudan.

Varför ska Sveriges brandmän rösta på ditt parti?

M: Varje människa har en inneboende styrka att vilja och förmå att hantera sin egen säkerhet. Därför bör brandskyddsarbetet utgå från enskildas förutsättningar och behov av skydd. Det finns inte en modell som passar alla utan brandskyddsarbetet ser olika ut beroende på var i landet du befinner dig och behöver också anpassas beroende på demografi, boendeformer, levnadssätt och andra vanor. Politiken ska ge förutsättningar för att arbetet ska kunna utföras så bra som möjligt. Den minskade detaljstyrningen som alliansen har genomfört har lett till att kommuner får större möjligheter att anpassa räddningstjänstverksamheten efter de lokala riskerna. De som jobbar med att skydda oss från faror – vare sig det är en soldat i insats eller en brandman som släcker en brand – förtjänar stor erkänsla.

FP: För att Folkpartiet har lyft frågan om samhällets beredskap mot olyckor och kriser och initierat det arbete som MSB nu påbörjat. Vi kommer att fortsätta att driva en politik som vill rusta de centrala, skyddande funktionerna i samhället. Det gäller för staten att klara av sina kärnuppgifter.

C: För att Centerpartiet arbetar för att Hela Sverige ska leva och utvecklas med en bra grundservice där självfallet en bra räddningstjänst är en given grund. Grunden för vår politik är alla människors lika värde och vi tror på den enskilda människan. Vi vill att så många som möjligt arbetar så att vi får mer pengar till välfärden. För att klara det måste vi göra det lättare och billigare för företagen att anställa.

KD: Sveriges brandmän ska rösta på Kristdemokraterna om Ni vill ha en stödjande familjepolitik, förbättrad kvalitet i skolan, mindre barngrupper i förskolan, sänkta trösklar till ett första jobb, krafttag mot ungdomsbrottsligheten och förbättrad kvalitet och tillgänglighet i vården.

S: Vi sätter jobben först – i Sverige och i Europa. Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Då måste fler jobb skapas. Det kräver samarbete och investeringar i framtiden. Så kan vi bäst ta oss an framtidsutmaningarna, som att minska klimatförändringarna och säkra tillväxten i en global konkurrens. Med fler jobb får vi också råd med en välfärd att vara stolta över. Vår prioritering är tydlig: Jobben är viktigast.

Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår samhällsmodell. Där vi ställer krav på varandra och hjälps åt. Där konkurrenskraft och anständighet går hand i hand. Vi ska bo i ett land där kvinnor och män går till jobbet, tar ansvar, känner sig trygga och just därför är fria. Där unga som idag saknar arbete får en jobbigare morgon, men ett rikare liv. Sverige behöver en ny riktning.

V: Av samma skäl som de flesta andra. Inte minst för att vi är det enda partiet som idag tydligt vill ha stopp för vinstläckaget från välfärden – att skattepengar går till vinster i kommersiella storbolag istället för till fler anställda och bättre service. Detta trots att det är något som har brett stöd i befolkningen. De flesta i Sverige förstår nog att det skulle vara problematiskt att driva brandstationer i vinstsyfte. Vinstintresset har heller inget att göra inom till exempel skolan eller äldrevården. Och så bör man rösta på Vänsterpartiet om man tycker att det är bättre att investera i framtiden – bättre infrastruktur och fler jobb – än att sänka skatten för dem som redan har mest.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

TILSAMMANS FÖR ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE

Solen skiner ikapp med de cirka fyrtio deltagare från Sveriges räddningstjänster och MSB som samlats …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *