Hem » Artiklar » RIB-procent ger promille
RIB-procent ger promile

RIB-procent ger promille

BRF måste inse att förändringarna kan bara ske med små steg och de förmåner BRF skulle få i sina förslag på arbetsgrupper kan inte godtas…

Vi menar att det var mer till förmån för arbetsgivarna och till gagn för rekryteringsproblematiken och då ytterst säkrar upp skydd och säkerhet för tredje man, men här är (var) våra förslag:

  • Regelverken kring a-kassa, sjukdom och graviditet utgör i dag ett hinder att arbeta som deltidsbrandman. Parterna rår dock ej över detta men avser att ta fram en gemensam problembild för att åter belysa problematiken för lagstiftaren.
  • Parterna skall gemensamt utreda och införa semesterregler i avtalet som överensstämmer med Semesterlagen.
  • Parterna skall förutsättningslöst se över och anpassa avtalets regler till samhällets och räddningstjänsternas krav relaterat arbets- och fysisk förmåga.

Allt fler huvudarbetsgivare säger nej till bisysslan som brandman. Det beror på en rad faktorer; vi ser en allt snävare bemanning på våra arbetsplatser och ett larm som innebär att personalen övergår till räddningstjänst får större effekt i dag än för 20 år sedan. Även kostnader vid olycksfall och sjukdom drabbar huvudarbetsgivaren. Parterna råder dock ej över detta men avser att ta fram en gemensam problembild för att belysa problematiken och ge förslag till åtgärder lagstiftaren.

Räddningstjänsten har en naturlig koppling till kommunen, som ofta är en stor arbetsgivare på mindre orter och rekrytering av deltidsbrandmän skulle underlättas betydligt om fler kommun- och landstingsanställda skulle ges möjlighet att arbeta som deltidsbrandmän. Det är dock inte bara arbetsgivarna i kommuner och landsting utan även lagar och avtal som sätter käppar i hjulet för fler anställda. Parterna råder dock ej över detta men avser att ta fram en gemensam problembild för att belysa problematiken och ge förslag till åtgärder till arbetsgivare och lagstiftaren.

Däremot ville arbetsgivarsidans förhandlare:

  • Införa skyldighet att utföra arbetsuppgifter oavsett om det ligger inom räddningstjänstens kompetensområde eller inte. (Skulle huvudarbetsgivarna ytterligare dra sig för att tillåta bisysslan?)
  • Inte anpassa avtalet så det inte bryter mot semesterlagen.
  • Införa texten ”att upprätthålla arbetsförmåga enligt lokal riktlinje, lag, förordning eller statlig myndighetsföreskrift” utan att definiera den vidare eller acceptera vår arbetsgrupps förslag. (Vg se ovan arbetsgruppsförslaget med inledande text från oss: ”… anpassa avtalets regler till samhällets och räddningstjänsternas krav …”)
  • Att en deltidsbrandman periodvis under året ensidigt kunnat beordras till betydligt mer än beredskap var tredje vecka då beräkningen var på en 12-månadersperiod. Skulle det framförallt användas i semestertider … och skulle det utnyttjas maximalt kunde en brandman t.ex. ha beredskap varje dag i en hel månad.
  • Sänka ersättningen vid utbildning till räddningsledare anordnad av MSB med att ta bort eventuell förlorad inkomst från räddningstjänsten.
  • Införa avstängningsregler, vilka hade kopierats från AB:t men inte i sin helhet. Vilka stycken saknades tror ni? Vi hade accepterat detta om skrivningen varit likalydande och kopierat i sin helhet vilket vi berättade.
  • Frångå LAS-reglerna vid denna ”anställning” och det är inte en slump att jag markerat ordet anställning. Bestämmelserna i 11, 15, 28, 30 a och 31 §§ LAS skulle tas bort och regelverken runt uppsägningstid och skyldigheter att meddela facklig part mm skulle förändras. Varför skall deltidsbrandmän särbehandlas gentemot andra anställda och blir yrket mer attraktivt, eller vilka signaler ger det?

Sist, så i avtal regleras naturligvis löner och ersättningar men man måste förstå hur det så kallade märket slår. Det ÄR skillnad på 2 % av 30 000 och på 3 000 kronor och lägg därtill att semesterersättningen ÄR inräknad i de ersättningar som avtalet anger så procentberäkning här ger promille i reda pengar. Något som skett under lång tid och då gjort att avtalet, minst sagt, halkat efter alla andra avtal och här kan man verkligen nu prata om låglöneyrke. Men det är BARA BRF som gör det och som vanligt bara BRF som förhandlar och det hade kanske varit bra för trovärdigheten i att vara låglöneförbund, branschförbund och uttryck som att ”vi tar striden” för andra förbund att vara delaktiga. När man kan, då man getts rätten till att teckna hängavtal till BRF, men icke. Däremot påstår arbetsgivarsidan vid sittande bord att de försämringar som de föreslagit om LAS-regelverket är ett förslag från ett annat fackförbund med motiveringen att de vill särskilja anställningsformerna hel- och deltidsbrandmän mer. Vi gör tvärs om och uppenbarligen i det mesta ensamma. Trots att ”märket” inte på något sätt skulle kompensera testade vi motparten med att ”gå med på det de föreslagit ersättningsmässigt” om vi då fick med de arbetsgrupper och de gemensamma skrivningar vi, (och faktiskt också RiB-konferenserna), föreslagit men fick nej.

På SKL:s webb går att läsa: ”SKL:s ambition är att ligga steget före och belysa viktiga omvärldsförändringar. På så vis kan vi påverka utvecklingen i den riktning som ger störst nytta för våra medlemmar, och som i förlängningen bäst gynnar allmänheten.” Dess ordförande för förhandlingsdelegationen sa efter förra avtalet: ”Anledningen till att avtalet endast gäller i ett år är att parterna har för avsikt att arbeta fram en ny avtalskonstruktion som kan träda i kraft 2014. Vi ser fram emot att tillsammans med Brandmännens Riksförbund fortsätta arbetet med en översyn av deltidsbrandmännens villkor.”

Ligga steget före, påverka utveckling, gynna allmänheten och se fram emot en ny avtalskonstruktion var det, men trots detta har arbetsgivarnas förhandlare antingen hänvisat till sin politiska förhandlingsdelegation, alternativt till den referensgrupp av räddningschefer man haft och har, och detta är märkligt. Dels har många av dem varit på förevarande RiB-konferenser och BRF har ofta kontakt med dem och då delar de i allt väsentligt vår bild och även de åtgärder som borde till. Att säga och uttrycka en sak i ett sammanhang men i ett annat helt ha en annan kurs verkar inte bara märkligt, utan förnekas nu. ”Men det hade vi ingen aning om och då har vi inte fått hela bilden”, uttrycks men man kan vara lugn, det kommer alla få tills nästa avtalsförhandling.

Nu är det nog!

Om knappt ett år går detta avtal ut och vi har lånat ut lite pengar i detta avtal som vi vill ha kompensation och ränta för. Naturligtvis ska ni se det som att ”nu är det nog och nu sätter vi ned bägge fötterna för att markera” och att vi ägnar tiden fram till olika arbeten och vi kommer synliggöra vad detta handlar om och vilka som är en av orsakerna till svensk räddningstjänsts svårigheter. Sen finns inget som säger, mer än lojalitet till SKL och eventuellt till andra kommuner, att kommunen inte själv kan kompensera under tiden fram till nästa avtal om man har särskilda svårigheter, (så kom inte dragande med att ni är låsta åt det hållet), uppåt, via RiB-avtalet. Har ni satt en ny och oinsatt förhandlingsansvarig som inte varit med i vare sig förevarande arbetsgrupp som RiB-konferenser och hellre jämför juridiska spetsunderfundigheter, inte förstår vare sig rekryteringsproblematiken, märkets betydelse och dess konskevenser för detta avtal eller branschen överhuvudtaget så har ni – ja, NI! – problem. Problemet med era problem är att de också är våra och ytterst drabbar tredje man. De kommer tredje man att få veta.

Brandmännens Riksförbund, BRF, bildades år 1945, och redan året därpå tillerkändes BRF förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän. Detta innebär att BRF under 68 år har tecknat centrala och lokala kollektivavtal för brandmän, anställda på deltid. Vi består av företrädare från branschen och vet vad vi pratar om och kan i dokument och handling visa, näst intill bevisa, våra teser om hur avtalet ut- eller mer korrekt avvecklats och hur branschen samtidigt mött samma öde. Naturligtvis har BRF uppvaktat en rad företrädare såväl på tjänstemanna- som politikersidan, både nationellt som internationellt, och är väl förberedda i såväl planverk som olika aktioner. Här stör semestertider och kommande nationellt val något och gör det enkelt att antingen ducka eller lova något man inte sen behöver hålla. I skrivandets stund är EU-valet precis avgjort vilket då gör att på förekommande anledning reser vår förbundsordförande runt till våra samverkanspartners, såväl globalt som i Europa, och till våra nätverk vid och runt EU-parlamentet. På så sätt och på samma sätt byggs löften och ord in till handling och läggs i våra planverk och naturligtvis även nationellt. Vi gör det för våra medlemmar, för alla Sveriges brandmän, för branschen och faktiskt viktigast av allt, för Sveriges befolkning.

Nära fritt fall

Stoppas inte rekryteringsproblematiken och ger inte de aktörer som skulle kunna göra skillnad ens rätt signaler så går vi mot en helt annan typ av räddningstjänst, eller ingen alls i stora delar av Sverige. Dessvärre i något som kommer att kunna betecknas som fritt fall och vi är nära nu. Det finns alltså en grund för den oro och frustration som syns här och vi delar den med många, men vi kan och kommer att bli fler. Det är nu viktigt att vi samlar allt och oss och leder detta åt rätt håll och mot de som inte insett och inser de problem som finns och som accelererar. Att säga nej till ett slutbud, även om det var en smula, och välja den väg vi nu tar än att strida direkt kostar på. En ”medlemspopulistisk strejk och direkta aktioner” ger sällan frukt – mer en fallfrukt – men när BRF tar matchen då gör vi det ordenligt och vi vet vad vi gör och vi har börjat. Avtalet lägger oss under fredsplikt för RiB, men mycket kan göras utanför kollektivavtalet och i ett senare skede, OCH BRF tänker inte sälja bort betydelsen av vare sig deltids- eller heltidsbrandmannen, och faktiskt sitter allt ihop. Det gör det för ett riktigt branschförbund. Naturligtvis så tar vi också AB-frågan med oss i våra pågående arbeten och det är sällan en kränkning är ensam och vi med många flera, riktiga samverkanspartners, ser ett mönster.

BRF tror på och vill samverka och vi har månat om att verkligen visa det i handling. Tyvärr har en del organisationer satt som främsta mål att bevara och konservera, samtidigt som man i ledningsdoktriner säger sig vara moderna och öppna för såväl samverkan, samarbete som utveckling men försöker stänga ute den i princip enda parten som verkligen driver frågorna: BRF. ”Lugna vatten har aldrig skapat en skicklig sjöman” sägs det och det är dags att flytta fram positionerna och göra om och annat, om det nu är det som krävs för att få ett samarbete värt namnet och sluta denna ”Bagdad Bob-lek”. Brandmännens Riksförbund har lagt skrivelse efter skrivelse och drivit nya projekt och idéer och där andra i sina svarsyttranden säger: ”vi vill inte”, i korta meningar med olika varianter, har vi svarat med professionella, ekonomiskt hållbara och fullt genomförbara helhetslösningar. En hel del av dem så bra att de har kidnappats till den milda grad att något syftnings- och stavfel funnits kvar i ”andras innovativa idéer”. Även då har vi vänt andra kinden till för det viktigaste har inte varit vem som gör utan att det blir gjort för alla, alla Sveriges brandmän och för branschen. Sen är vi faktiskt så ödmjuka att vi inser att en del saker görs bäst tillsammans eller av andra och det räcker också för oss ibland. Men, tjänster kräver gentjänster förr eller senare och det är inte konstigare än i det normala livet. Nja föresten, i det normala livet känner man till det man hanterar och vilka konsekvenser saker får och om inte har man ett ansvar. Vi har svårt att se att konsekvenserna för Pelle, som inte får någon brandkår i tid och med förmåga i det lilla samhället, belastar SKL i Stockholm eller om de ens förstår att de har del i Pelles olycka. Så är det, det hänger ihop, som hela branschen och det är en del av vårt jobb fram till nästa vår!

// BRF:s förhandlingsdelegation

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

VÄGLEDNING– SAMVERKAN VID PÅGÅENDE DÖDLIGT VÅLD I PUBLIK MILJÖ.

Hur ska brandmän, poliser och ambulanssjuksköterskor agera när de plötsligt har mängder av döda och …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *