Hem » Artiklar » RIB-15 avtalsförhandlingen
RiB-15 avtalsforhandling

RIB-15 avtalsförhandlingen

”Ett nytt RiB-avtal måste sjösättas som medger och öppnar upp men det är ju på gång” var ett av önskemålen från de så kallade RiB-konferenserna från Stockholm, Göteborg till avslutningen i Malmö under 2012-2013. Den absoluta majoriteten av de som hanterar dessa frågor i landets kommuner var där och mestadels kändes det som om det var BRF:s kongress och inte ett forum med stor dominans från administration och arbetsgivare.

Huvudnumret och syftet med konferensserien var rekryteringsproblemen vid deltiden och hur får vi tag i och behåller våra deltidsbrandmän och vi i börjar där, deltidsbrandmän och inte Ribb-personal, i benämning vilket ansågs vara viktigt för varumärket och tydligheten. Uppmaningen var; byt namn och naturligtvis även då i kollektivavtalet som är grunden i anställningen. Fysisk förmåga, utbildning, förmåner till huvudarbetsgivare, förändringar i eller anpassning till lagtexter och undantag i A-kasseregler, statligt stöd och finansiering till kommunerna, körkortsproblemen och håll i er, IVPA ansågs INTE vara ett räddningstjänstuppdrag utan ett avtalsstyrt uppdrag. Konferensens sammanfattades med att skicka uppdrag till olika instanser som ansågs äga vissa problem och SKL, samt då underförstått BRF, fick:

  • Förhandla fram ett nytt flexibelt RiB-avtal, som kan hantera framtidens behov
  • Påverka kommunerna i att ta ett större ansvar för personalförsörjningen av RiB

SKL:s egen föreläsning följde helt detta och man påpekade att det fanns en arbetsgrupp som sett över problemen och nu skulle den övergå till en avtalsrörelse och förhandling. Grogrunden var fin för parterna var ense om mycket och sen fanns saker som var måsten att lösa reglerad av lag som tex. Las, SemL och ATL. Visst fanns det bekymmer och tvistiga frågor men SKL ville absolut ha flexibilitet och parterna måste göra något åt detta ”lilla men svåra avtal då det i delar var historielöst. Alltså för gammalt för att de som tecknade och vet varför och hur man menade, då och förr, inte finns bland oss längre. Men ”tyvärr måste ni vara beredda på att det kommer att kostar också” sas i slutanförandet. Av SKL, men annars hade vi kommit överens om att inte prata pengar och ersättningar men de sa alltså detta och vi studsade till, och log. Då.

De som sedan skötte förhandlingen förra gången, direkt efter detta och även nu, från SKL/Pacta, var INTE de som var på konferensen och vi anförde naturligtvis det men de hade blivit informerade och läst på sas det. Resultatet vet ni. Ett skambud, och inget av det som skulle kunna hjälpa till och öppna upp gillades. Parterna var låsta och vi såg en lösning som skulle kunna vara att frysa och skjuta fram förhandlingarna ett halvår för att informera och engagera mer och då inte minst komma förbi valet och få till nya ledamöter i arbetsgivarens centrala högborg. Där är vi nu men inte i den meningen att något förändrats hos arbetsgivarparten, eller var, för när detta skrivs har två förhandlingsomgångar genomförts av en serie och när tidningen kommer ut har det skett fler. Det kanske rent av har havererat och vi har varslat om konflikt och/eller medlare har trätt in för just nu tror inte jag på detta. Jag tror inte på våra motparter i förhandlingen och jag tror inte på de rådgivare de säger sig haft och har och jag vill tro de inte ens pratat om detta. Egentligen, och på ett sätt som visar konsekvenserna. För om så har de rådgivarna dvs räddningschefer mfl varit på konferensen, de har sagt sig uppleva stora problem med rekrytering och de har varit ense om i vad och sagt ja till yttrandena från konferensen men, de erkänner inte att rekryteringsproblemen och annat relaterat deltidsbrandmännen inom de lykta dörrarna.

Jag var med vid första förhandlingen och fick börja att dra våra anspråk och vår inställning och naturligtvis tog vi fasta på bara, och märk väl ordet bara, det som är förenklande och förbättrande och som sas vid konferenserna. Helt utan krav på ersättning eller nivåer. Vi blev tillfrågade om procentsatser och nivåer men avstod och menade att vi tar det senare, vi måste lösa detta först. Detta vis av skadan i att SKL/Pacta slänger igen dörren och menar vi kräver för mycket och är oseriösa och använder vårt ingångsbud som om det skulle vara vårt slutbud i dialogen ut mot kommunerna. Efter vår inledning och diskussioner var det då SKL/ Pactas tur att svara och dra sin ingång och de säger: -”Vi har inga mandat och ingen ambition att göra något alls och tycker avtalet är bra som det är och vill bara förlänga det exakt som det är med märkets uppräkning”.

Där tog första dagens förhandling slut. Vi hade kunnat förstå ingången i uttrycket ”märkets uppräkning” men resten, ” avtalet är bra som det är”? Brandmän, (presumtiva medlemmar, för nu behövs ni och vi behöver vara i detta tillsammans), och medlemmar, det kommer bli tufft och är ni beredda på att stå upp för er själva och era kamrater för även om jag nu bryter allt vad förhandlingssekretess och taktik heter, så ser jag stora problem och kanske vi redan är i dem just nu. Om ena parten inte vill förhandla eller på något sätt spelar ett spel som går ut på att vi måste reagera så har man lyckats men det är inte bara nonchalant och ovärdigt att hantera dessa frågor och deltidsbrandmännen på detta sätt utan faktiskt också samhällsfarligt. Konsekvenserna blir att om man redan är deltidare och väntar på detta avtal och vacklar så hoppar man av och hade man tänkt sig bli en deltidsbrandman så ser man att de styrande och arbetsgivarsidan egentligen inte vill att jag skulle bli det. Egentligen och oavsett vad de säger i andra forum för man kan inte å ena sidan ”gråta” över rekryteringsproblem och att man inte får ihop sin organisation men å andra sidan helt förneka att det överhuvudtaget finns problem. Detta är inte trovärdigt och hur tänker sakkunniga eller förhandlare vid SKL/Pacta och förstår och har egentligen den ytterst beslutande politiken fått information? Jag är både besviken och frustrerad och hoppas jag har fel och att inledningen var en bisarr förhandlingslek från arbetsgivarhåll och att det just nu finns något att förhandla om. Då är jag den första att be om ursäkt men nu tror jag inte det blir så. Tror, då detta skrivs den 3:e mars och vi kanske är i eller väldigt nära en konflikt.

Brandmän, bröder och systrar, nu får det vara nog. Om vi håller vi oss till regler, lagar och förskrifter och slutar hjälpa till med fria inryckningar, gratis övertid, extrapass och betraktar detta som vilket annan anställning som helst, kraschar Svensk räddningstjänst. En del organisationer omedelbart. Vi kan inte vända kinderna till hur länge som helst och vara snälla och hela tiden offra oss för kortsiktighet och dumsnåla åtgärder som inte bidrar till lösningar i trygghet och förmåga. För oss anställda men även och inte mist för våra finansiärer, de riktiga och egentliga arbetsgivarna, våra skattebetalare. Det måste arbetsgivare och politiker inse och om inte bör vi alla se till att de gör det. Då kanske man värdesätter sina deltidsbrandmän och ger dem något av den uppmärksamhet och respekt de förtjänar. Om kartan inte stämmer med verkligheten borde verkligheten råda och vi tycker det är dags nu att förstå att det finns en verklighet utanför kvarteret runt Hornsgatan 20 i Stockholm.

Peter Bergh,
Förbundsordförande vid Brandmännens Riksförbund

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

TILSAMMANS FÖR ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE

Solen skiner ikapp med de cirka fyrtio deltagare från Sveriges räddningstjänster och MSB som samlats …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *