Hem » Artiklar » Profilen: Christer Ängehov
Christer Ängehov

Profilen: Christer Ängehov

Christer Ängehov, som har fått uppdraget att leda det nya förbundet Räddningstjänsten Skåne Nordväst (RSNV), avslöjar att den största utmaningen är att få med de sju kommuner som hoppade av. Han välkomnandes varmt i november, och hamnade rätt i hetluften mellan två stormar och fartygsbranden på Corona Seaways.

Vad ingår i ditt uppdrag?

– Det handlar om två delar; dels att, i rollen som räddningschef, förvalta och driva Helsingborgs brandförsvar. Dels att sätta igång verksamheten i det nya förbundet. Det är en stor utmaning att få allt på plats, liksom väldigt roligt – jag har fått ett härligt mottagande! Mina tidigare tjänster vid Brandkåren Attunda respektive Storstockholms brandförsvar (SSBF), gör att jag har mycket god erfarenhet gällande förbundsbildningar, och bilden av mig är hyfsat positiv; jag behövde inte börja i nolläge. Jag kommer uteslutande att ha en strategisk roll, inget operativt ansvar.

Innebär tjänsten som förbundschef för RSNV några särskilda utmaningar?

– Målet är att fler kommuner – helst alla sju som hoppade av – ska med, ett arbete som jag började med så snart jag var på plats här.

Är det någon risk för att förbundet kommer att blandas ihop med samverkansgruppen Räddningstjänsten i Skåne Nordväst (som består av de tio kommunerna som initialt skulle bilda förbundet)?

– Internt är vi medvetna om att problem kan uppstå när vi ska börja sälja in vårt varumärke, men vi ska fortsätta vår goda samverkan oavsett vilket namn som gäller: stora som små är vi alla lika mycket värda, det är alla överens om.

Ska förbundet styras av förbundsfullmäktige eller direktion?

– En förbundsdirektion. Fördelen med detta styre är att beslutsgången blir snabbare än i modellen med fullmäktige, där ju även en styrelse ingår. Det finns förvisso politiska partier som anser att delaktigheten blir mindre med en direktion, men själv deltog jag aldrig i någon diskussion, detta stod redan inskrivet i förbundsordningen när jag tillsattes.

Vilka uttryckta förväntningar har de tre kommunerna på förbundet?

– Något som är väldigt starkt formulerat är att tryggheten och säkerheten i området ska utvecklas och höjas. Historiskt har man jobbat nära varandra, men om effektivitet ska nås går detta inte längre att utveckla bara med avtal.

Har de ekonomiska ramarna fastställts?

– Ja, som en beskrivning ungefärligen beräknad på nettokostnaderna för 2012. Men budgeten måste räknas upp – inklusive pensionsavgifterna. Beslut gällande rambudgeten fattas av interimsdirektionen, i maj. Inga ekonomiska besparingskrav har lagts fast.

Hur kommer medlemsavgifterna att beräknas?

– Andelen i procent som varje kommun ska betala utgår ifrån respektive kommuns nettokostnad för räddningstjänsten år 2012.

Är det några särskilda erfarenheter från Attunda, respektive SSBF, som du har nytta av här?

Christer Ängehov– Eftersom jag var inblandad i båda förbundens ekonomi har jag bra erfarenheter särskilt beträffande komplexiteten i pensionerna. Att så många förbund har problem med detta beror på att de inte tar med i beräkningen att brandmän kan gå i pension vid 58 års ålder – inte 65, trots att detta egentligen inte borde vara något problem, det finns redan i kommunerna. Här exploderar ingen ”bomb” nu, men innan jag kom hit och lyfte frågan var det på väg dit. Det är bättre att diskutera sådant här öppet än att det blir en dold agenda och det är viktigt att involvera personalen tidigt i processen – de kanske inte kan diskutera ekonomi på arbetsplatsträffarna, men det är bra att de har insikt även i detta område.

Jag tillträdde den 1 november och blev snabbt varm i kläderna; den första kvällen i jobbet blåste stormen Simone in över oss, därpå följde branden på Corona Seaways – tätt följd av nästa storm, Sven. Även här hade jag stor nytta av min tid i Stockholm, där jag, operativt, var med om flera stora händelser. I Upplands Bro, där en brand nära nog totalförstörde hela centrumanläggningen, 1992, hade jag rollen som räddningsledare över cirka 110 man, och tänkte ”nu är det kört”, men vi lyckades rädda skolan och vårdcentralen.

Under branden i Rinkeby, år 2009, när sju människor dog, tjänstgjorde jag som jourhavande chef.

Hur har du hittills arbetat med förbundsbildningen?

– En projektorganisation har bildats som arbetar med cirka 350 aktiviteter, stort som smått – alltifrån utformningen av grafisk profil till hur den förebyggande verksamheten och räddningstjänst/beredskap ska organiseras. Alla anställda är involverade i detta, hel- som deltidsanställda; samtliga har satts i GANTT-scheman som finns uppsatta på alla brandstationer, så att jag som anställd kan se precis var ”min” fråga finns. En referensgrupp har bildats av de fackliga representanterna.

Vad återstår till den 1 januari 2015?

– I fokus står nu att slutföra aktiviteterna.

Har bildandet mött kritik från något håll?

– Jag har inte hört något, vare sig internt eller externt; personalen har inte så mycket att vinna på att kritisera förbundet i det här läget, men det kanske kommer senare.

Får det några konsekvenser att Svalöv och Bjuv i sista stund hoppade av?

– Nej, inte utöver att det är tråkigt.

Är någon fler kommun på väg att ansluta sig?

– Eventuellt Höganäs, där processen pågår. I början av mars presenterade vi en förstudie med siffror, och nu väntar vi på att de ska återkomma med besked om vår slutrapport; innan dess vet vi inte vart det tar vägen. De har meddelat att beslut kommer att tas under våren, och då får de vara med från början och påverka. Om de avvaktar med beslut till i höst, när verksamheten är i gång, är den dörren på väg att stängas.

Kommer den operativa bemanningen i kommunerna att förbli densamma?

– Ja! Eventuellt kommer antalet insatsledare att minskas.

Innebär den nya organisationen färre chefstjänster?

– Ja, det tror jag; i alla fall kommer bara en chef att finnas längst upp; en ”tvåchefsmodell” skulle innebära att jag inte har hela makten över alla besluten och det är inte någon bra modell. Det fungerar inte att ha både en förbunds– och en räddningschef; personalen vänder sig till den som har kompetensen – räddningschefen, men som inte kan fatta beslut. Ett privat företag skulle aldrig införa en sådan ledningsorganisation, så varför skulle ett räddningstjänstförbund göra det? Det räcker gott med fyra avdelningschefer, som alla ska kunna gå in i min roll om jag inte är närvarande. Men, på den här nivån är man alltid chef, oavsett om det är semester.

Hur många kommer att vara anställda här?

– Som det ser ut just nu blir det cirka 270 personer.

Hur vill du beskriva ditt ledarskap?

– För mig är det viktigt att leva som jag lär; att alltid vara ett föredöme, att kommunicera och förmedla, samt att anpassa mig efter situationen. Jag tror på individen och empatin – personlig omtanke helt enkelt. Jag jobbar med att styra in värderingar samt mål; tror på att människor kan tänka själva och hatar instruktioner där det fastställs vad alla ska göra i detalj.

Jag vill inspirera mina medarbetare, och ser det som viktigt att de är delaktiga i verksamheten. Jag är rak och tydlig; en gränssättare, men jag sätter inte ramarna för snävt, eftersom jag vill att folk ska ”tänka utanför lådan”. Dock accepterar jag inte allt! Som chef har man ett stort ansvar att gå före med gott exempel – folk gör inte som chefen säger utan som chefen gör. Min grundsyn är att, när något händer som jag reagerar på, tar jag det här och nu. Jag vill själv ha feedback på en gång och inte två veckor senare – då har jag glömt historien.

Är det viktigt för dig att ha ett bra samarbete med de fackliga organisationerna?

– Ja, min grundsyn är att jag måste ha med mig de anställda och de fackliga är ju representanter för samtliga – jag vill ha ett samverkansavtal klart under tills vi startar, år 2015, men det är en lång process.

Under din tid i SSBF slog du fast att ett behov finns av att, i ett särskilt forum, diskutera framtidens RiBfrågor, lyfta fram goda exempel, dela erfarenheter och identifiera problemområden. Du räckte därför ut handen till övriga RIB-kommuner och bad om hjälp. Är detta något som du kommer att utveckla här?

– Ja, detta är en oerhört viktig strategisk fråga. Konferensserien, som avslutades i november förra året, blev mycket lyckad: 140 kommuner medverkade och rapporten är klar – vi kommer att följa rekommendationerna här. I Örkelljunga finns bara deltidsanställd personal, och eftersom det är tufft för kommunen; många företag har gått i konkurs här, blir det även svårt för oss att rekrytera brandmän.

Tidigare tog många företagare ansvar för säkerheten i kommunen, men nu när konkurrensen är så hård är det många som inte godtar stopp i produktionen, vilket det ju kan bli när personal försvinner på larm. Det är viktigt att få företagen att förstå vilken fördel det är att brandmän finns på plats, eftersom de både kan jobba förebyggande och minska konsekvenserna av en inträffad brand eller olycka.

När blev problemen med fuktskador/mögel på station Gåsebäck kända?

– Någon mögelförekomst har inte fastställts, däremot har det klargjorts att där, sedan början av 2000-talet, finns fuktskador, och några anställda har drabbats av problem i andningsvägarna. Möjligheterna att åtgärda skadorna har setts över, men beslutet fattades att bygga nytt i stället.

Kommer bygget av den nya brandstationen, som planerat, att påbörjas nu i mars 2014 och stå färdig ett år senare?

– Ja, den 27 mars tas det första spadtaget – av mig, ordföranden i räddningsnämnden i Helsingborg, samt representanter från fastighetsägare och byggherre. Vi räknar med att flytta in i Citystationen, som den kommer att heta, i april 2015.

När beräknas de nya hygienflödena på de andra två stationerna vara klara?

– Jag kan inte säga exakt, men om några år; planen är att först titta på hur det fungerar på Citystationen. Även byggnaden på det som i dag benämns Brandorama; vilket bland annat används som övningsområde av samtliga räddningstjänster i nordvästra Skåne, har fuktskador och ska byggas om. Själva byggnaden kommer då att kallas Utbildningscentrum eller något liknande, eftersom verksamheten kommer att utvecklas – till exempel kommer vi att fortsätta vår satsning inom de sociala projekt som genomförs i samverkan för bland annat arbetslös ungdom. Det kan förhoppningsvis vara en naturlig väg att rekrytera ur jämställdhets- och mångfaldsperspektiv via dessa projekt.

Byggs hygienflödena enligt konceptet Friska Brandmän?

– Ja.

Av vilken anledning ska ambulansverksamheten inte flytta med till den nya brandstationen?

– Från början var planen att bygga om sjukhuset och då få med ambulansverksamheten, men det lyckades inte. Vi har jobbat för att få med ambulansen, men det är ju inte vi som tar detta beslut. Vi har erbjudit Region Skåne, som bland annat ansvarar för vården i Skåne, och fastighetsägaren, placering av ambulanser vid brandstationen i Berga, som är en bra placering för att nå deras utryckningsområde. Det handlar i sådana fall om att bygga helt nya lokaler för detta ändamål. Vi kommer att genomföra en förstudie, vilket jag hoppas blir positivt; för mig är det viktigt att de finns nära oss, eftersom det är en fördel att ha den kompetensen, inte minst nu när vi jobbar så mycket med sådant som sjukvårdslarm.

Vad innebär begreppet ”nödhamn”, som bland annat Helsingborg går under?

– När konceptet RITS (Räddningsinsats till sjöss) togs bort från flera städer – det finns bara tre eller fyra kvar nu – bestämdes att om brand eller sjukdom uppstår ombord på ett fartyg ska hjälp ges i vissa hamnar, mellan 30 och 40 hamnar har pekats ut som nödhamnar i Sverige.

Du har framhållit att MSB bör skjuta till pengar för nödhamnarna, har du fått någon respons?

– Vi frågade MSB om stöttning, men de säger att ett utbildningskoncept redan finns, som har provats i Stockholm och Göteborg, men ingen av dessa städer har någon nödhamn. Ett samtal pågår med MSB och jag väntar svar från dem. Men för att få upp frågan på bordet har jag redan tagit tag i detta, en konferensserie håller på att planeras, dit även personal från hamnar, polis, socialtjänst, miljö och hälsa med flera – kommer att bjudas in. Tanken är att börja våren 2015.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

VÄGLEDNING– SAMVERKAN VID PÅGÅENDE DÖDLIGT VÅLD I PUBLIK MILJÖ.

Hur ska brandmän, poliser och ambulanssjuksköterskor agera när de plötsligt har mängder av döda och …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *