Hem » Artiklar » Olycka: gristransport
Olycka: gristransport

Olycka: gristransport

Det här med att vara räddningstjänstfotograf/bloggare, innebär att man ibland får uppleva insatser som inte tillhör vanligheterna. I slutet av augusti följde jag med räddningstjänsten i Hässleholm under ett dygn och tillbringade detta dygns sju första timmar på en och samma plats på väg 117, strax utanför stan. Varför? Jo, så här var det:

Hag är ett par minuter sen och när jag precis parkerat susar befälsbil 2080, 2010 och 2060 förbi med blå blinkande ljus. Jag är ju ganska luttrad vid det här laget och tänker att insatserna inte brukar ta så lång tid och att jag får vänta tills styrkan behagar masa sig tillbaka. Någonstans funderar hjärnan ändå på det faktum att tre bilar redan åkt ut.

Nåväl, två bilar närmar sig med fart, parkeras utanför stationen och jag möter upp skiftets två deltidare Johan E och Hussein. Medan de byter om på två glödande röda sekunder så klättrar jag och kameraryggsäcken på vårt vanliga smidiga och viga vis in i släckbilen 2020.

Det är full fart ut och Johan berättar att det handlar om en trafikolycka. En lastbil lastad med 265 slaktsvin har vält och det är den infon jag får där jag, säkerhetsbälte till trots, lite ograciöst halkar omkring i släckbilens baksäte med ett hårt grepp om kamerorna.

På väg 117 blinkar blåljusen och vi sällar oss till skaran av röda bilar. På vägbanan i rondellen ligger lastbilsekipagets dragbil på sidan och från lastutrymmet hörs ljudet av upprörda djur. Det positiva just där och då är att släpet inte också har vält. Jag börjar traska omkring och ta lite översiktsbilder, hälsar kort på en väldigt upptagen insatsledare, Per, i röd hjälm och jag försöker bilda mig en uppfattning om hur jag bäst dokumenterar detta. Förutom att jag fotar åt bloggen så brukar jag vanligtvis även ta bilder åt räddningstjänsten för att de ska ha ett moment mindre att tänka på när det är som mest hektiskt.

Jag går ett varv runt lastbilen och det är uppenbart redan nu att inte alla grisar har överlevt olyckan, men det är ändå mycket liv och rörelse inne i den omkullvälta lastbilen. Frågan är dock: hur ska djuren kunna räddas? Lastbilen har djur på tre våningar och det är inte bara att öppna en dörr och evakuera. Det jag inte visste då, och ingen annan heller för den delen, var att vi inte skulle återvända till stationen förrän många timmar senare: lite illaluktande, lite trötta och fulla av intryck från en ovanlig och ganska komplicerad räddningsinsats.

Efter att jag gått en runda och hälsat på bekanta ansikten, samt knäppt en och annan bild, ställer jag mig mitt i rondellen (där ledningsplatsen är) och försöker överblicka området. Jag vet att det verkar ha gått under omständigheterna bra med lastbilschauffören och det är en lättnad. I den omkullvälta dragbilens last finns dock 100 grisar som nu behöver komma ut.

Gristransportolycka

Två polispatruller anländer och strax dyker även två veterinärer upp och planeringen av hur grisarna ska kunna evakueras fortskrider. Olika idéer stöts och blöts, vissa förkastas och andra godkänns. Närliggande Vankiva Gård blir till stor hjälp i arbetet då de bland annat ställer upp med hjullastare och grindar att bygga fållor av. Det blir även ett hastigt inköp av stora osbskivor hos en lokal bygghandel och ett slakteri kontaktas för att kunna frakta bort den första omgången grisar i sin lastbil. Släpet är dock fortfarande ihopkopplat med den välta dragbilen och även om det bitvis ösregnar så värmer solen ordentligt när den emellanåt kikar fram. Räddningspersonalen börjar därför rulla ut slang och sedan spruta vatten in i lastutrymmena för att försöka få djuren att må så bra som möjligt.

Olycka med gristransport
Styrkeledaren Fredrik, sektorchef på olycksplatsen, diskuterar med insatsledaren Per om hur de instängda slaktsvinen ska räddas.

Det bestäms att prioritering nummer ett är att rädda grisarna på översta våningen i den liggande lastbilen och uppdraget blir att klippa och såga av hela takpartiet och sedan få de överlevande grisarna att gå upp i den nya lastbilen. Till slut är en stor fålla färdigbyggd, veterinärerna står redo för att bedöma djurens skick och eventuellt snabbt avliva alltför skadade djur och uppe på lastbilen förbereder sig brandmännen Roger, Johan T och Jonatan med hydraulverktygen.

Manövern lyckas, lastbilstaket faller ner på den leriga marken och grisarna är ute. De djur som lever är förvånansvärt lugna och vi ser att det här finns nio döda en gris avlivas dessutom omgående av veterinär då den är i alltför dåligt skick. De övriga grisarna börjar böka runt i jorden, någon går direkt in i den väntande lastbilen, och efter en stund är samtliga levande djur omlastade och brandmännen hjälps åt att dra de tunga kadavren åt sidan så att dessa med kranhjälp sedan kan lastas över till en container.

Utifrån en ovanlig och komplicerad situation är jag oerhört nöjd med vad vi åstadkom och tycker att grabbarna gjorde ett fantastiskt arbete med ett lugnt och metodiskt arbete. Jag tror att vi lyckades rädda de flesta djur som fortfarande var oskadda efter vår framkomst.

Olycka med gristransport
När de överlevande djuren är ute i friheten så går det förvånansvärt sansat till och de fl esta börjar böka i leran i diket.

Det blir fler och fler personer och fordon involverade i räddningsarbetet efterhand och det är bitvis trångt på olycksplatsen mellan lastbilar, brandbilar, hjullastare och bärgningsfordon. Räddningstjänsten i Perstorp är också på plats för att tömma lastbilens dieseltank så att inget läckage uppstår, en restvärdesledare är också närvarande, liksom en kommunjägare. Men i rondellens mitt råder det dock ett professionellt lugn. Här står befälsbilen 2080 parkerad och insatsledaren Per skriver febrilt på sin whiteboardtavla, pratar i telefon och i radio och diskuterar med poliser och med styrkeledaren Fredrik.

Timmarna har på något sätt bara runnit förbi och som någon bredvid mig (jag minns faktiskt inte vem) säger: ”En hungrig brandman är en dålig brandman” och personal från stationen anländer en liten stund senare med mat och vi äter i omgångar. Att det sedan är baconlindad korv med tillhörande mos som serveras blir en liten makaber detalj med tanke på omständigheterna.

Efter den snabba lunchpausen ska alltså nästa steg genomföras: losskoppling av det upprätta släpet för att sedan kunna vända själva lastbilen på rätt köl igen och därefter kunna ta hand om de grisar som fortfarande befinner sig där inne. Insatsledaren Per gör tillsammans med brandmän och bärgare en riskbedömning för att se hur de säkrast ska kunna gå tillväga för att sära på dragbil och släp: det finns stor oro för spänning i draget och vad som kan hända vid losskopplingen – många tekniska detaljer som jag verkligen inte har den minsta koll på.

Till slut är släpet loss och efter att det dragits tillrätta av hjullastaren så transporteras det, med sin last av 165 grisar, bort. De två stora mobilkranar som anlänt kan därmed ta itu med den viktiga uppgiften att lyfta upp lastbilen och bit för bit rätas denna långsamt upp och sätts mjukt ner på vägbanan.

Vi var alltså ute i ungefär sju timmar. Jag, som egentligen mest bara glider omkring med min kamera, var mer än hyfsat trött i benen efteråt och även brandmännen såg lite lätt avslagna ut. En lätt lukt av gris vilade över kläder och utrustning – en lukt som sedan bosatte sig i näsan ett par timmar framöver (tills nästa larm, brand i byggnad, ersatte detta med röklukt istället) .

Under återstoden av passet diskuteras insatsen flitigt, det är oerhört tydligt att den här sortens larm inte är någon form av vardagsmat och att grisbilar inte är något man tar isär särskilt ofta. Det är ju även det faktum att olyckan med grisbilen inte var den enda insats som pågick just då. När arbetet pågick för fullt med att få ut grisar så välte otroligt nog en annan lastbil(lastad med frysta kycklingar) på närliggande väg 23, dit bland annat deltidsstyrkan från Sösdala fick köra. De fick sedan stanna kvar och så att säga passa i Hässleholm och hann även med två automatiska brandlarm under den tid som Grupp 4 var upptagna i rondellen vid trafikplats Vankiva. Mycket på en gång alltså.

Efteråt sammanfattar insatsledaren Per den ovanliga insatsen:

Utifrån en ovanlig och komplicerad situation är jag oerhört nöjd med vad vi åstadkom och tycker att grabbarna gjorde ett fantastiskt arbete med ett lugnt och metodiskt arbete. Jag tror att vi lyckades rädda de flesta djur som fortfarande var oskadda efter vår framkomst och jag är även mycket nöjd med samverkan som skedde med övriga parter på olycksplatsen bland andra så vill jag speciellt nämna poliserna som var på plats, som jag tycker skötte sig utmärkt.

Om skribenten

Text: Åsa Nilsson

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

HISTORISKT MÖTE I BRYSSEL

Efter många års arbete kom dagen då EFFUA blev inbjudna till Europa kommissionen. Ibland krävs …