Hem » Artiklar » Miljöchefen: ”Vi har försökt att göra allt och mer”
Vi har försökt att göra allt och mer

Miljöchefen: ”Vi har försökt att göra allt och mer”

Enligt Margareta Eiserman, chef för Norrhälsinge miljökontor, är deras uppdrag att ge råd och information till människor vars vatten har blivit förorenat, vilket hon anser att de mer än väl har uppfyllt.

Hudiksvall är medlem i föreningen Sveriges ekokommuner och ska arbeta för ett långsiktigt hållbart samhälle. Lever Hudiksvall upp till att vara en ”ekokommun”?

– Det går inte att svara ja eller nej; det är en ständigt pågående process som vi jobbar med, vilket gäller för alla miljökommuner.

Flera av hänsynsreglerna i miljöbalken ska tillämpas vid planering och genomförande av räddningsinsatser, såsom ”Ansvar för att avhjälpa skador”. Hur verkar du för att räddningstjänsten efterföljer dessa?

– Vi jobbar nära räddningstjänsten eftersom miljökontoret arbetar under samma nämnd som räddningstjänsten och stöttar dem med information och rådgivning, och vi samråder med dem efter släckningsinsatser. Kommunstyrelsen har tillsynsansvaret enligt Miljöbalken, och ser till att de följer de lagar och regler som råder här.

På vilket sätt är fastighetsägaren, vars hus brann ner en ”verksamhetsutövare”?

– Enligt Miljöbalken är fastighetsägare och verksamhetsutövare ofta samma sak. I regel är det försäkringsbolaget som brukar betala. Det blir alltid konsekvenser för miljön efter en släckinsats; nu hamnade släckvatten i brunnarna, men det hade kunnat vara något annat. Om räddningstjänsten skulle stå till svars för alla miljöskador skulle de inte kunna genomföra sitt uppdrag. Nu är Cafs omdiskuterat men i januari var det inte otillåtet att använda detta. Kommunstyrelsen, som är tillsynsmyndighet över räddningstjänsten, bedömer att den inte har varit försumlig. Jag välkomnar en rättslig prövning av ärendet.

Vad menas med att räddningstjänstuppdraget skedde ”på uppdrag” av fastighetsägaren?

– Om det brinner och fastighetsägaren själv inte kan släcka är räddningstjänsten behjälplig. Enligt 9§ LSO framgår att när en räddningsinsats är avslutad ska räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som räddningsinsatsen avsett om behov av bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning.

Räddningstjänsten konsulterade er inför inskaffandet av Cafssystemet. Vilken kompetens har de som granskade säkerhetsdatabladen?

– Vi är miljö- och skyddsinspektörer och är behjälpliga med rådfrågning, men vi säger inte vad de ska använda. Ingenting i datasäkerhetsbladen tydde på att otillåtna ämnen ingår i släckskummet.

Tog ni i beräkning att halter som understiger fem procent av volymen inte behöver anges?

– Nej.

Margareta Eiserman
Margareta Eiserman har studerat Miljö- och hälsoskydd vid Umeo Universitet. Hon är sedan år 2011 chef för Norrhälsinge miljökontor. Foto: Privat.

Diskuterar ni att införa jour på miljökontoret?

– Nej, men vi har en bra samordning; både räddningstjänsten och SOS Alarm har en lista på personer som de kan ringa till exempel om en fastighet behöver saneras.

Initialt sa ni er tro att utsläppet i Idenors-Hamre gällde biologiskt nedbrytbart diskmedel, ”miljöskum”, som bara behövde sköljas bort av nederbörd över tid. Hur kom ni fram till det?

– Jag vill dementera att vi kallat det diskmedel. Vi visste från början att det gällde Cafs, men enligt säkerhetsdatabladen var det nedbrytbart. Därefter konstaterade vi att man även använt en mindre mängd B-skum, som inte är nedbrytbart. Initialt missade vi detta då det var en akut händelse och vi hade inte fått del av alla uppgifter.

Vad gjorde att ni ändrade er, och höjde allvaret till en ”extraordinär händelse”?

– Det har inte tagits något beslut om att betrakta detta som en extraordinär händelse. Troligen är det ett missförstånd som bygger på information på kommunens webbplats, där ”extraordinär situation” nämns. I detta fall aktiverades krisledningsgruppen på tjänstemannanivå för att hjälpas åt i att hantera den uppkomna situationen för att lättare samordna mellan olika förvaltningar. Kommunchefen gjorde det för att lättare kunna hjälpa byborna med att få hämta vatten från en skola, få tillgång till dusch och tvättmöjligheter på annat håll för alla som så önskade. Det var fint gjort av honom. Ordet extraordinär kan kanske bättre tolkas som mycket speciell. Det var något helt nytt för vår kommun och uppenbart även sett ur ett nationellt perspektiv.

I Lagen om ”extraordinära händelser” ingår ”Avbrott i dricksvattenförsörjning”. Här fastslås även att medborgare ska känna trygghet och förtroende för offentliga organ. Har ni hanterat situationen enligt detta?

– Ja, ingen människa har av ovisshet druckit förorenat vatten. Miljökontorets uppdrag är att ge råd och information till människor vars vatten har blivit förorenat, och det har vi uppfyllt! Har man eget vatten har man ett stort eget ansvar för sin brunn, det är inte ett kommunalt ansvar. Vi har försökt att göra allt och mer därtill. Jag känner mig jättetrygg och nöjd med det fantastiska arbetet som mina kolleger har utfört.

Med facit i hand, borde ni inte ha avrått från att dricka vattnet överhuvudtaget till kontamineringen utretts och ni vet att det är riskfritt?

– Det allra första vi meddelade var att om oro fanns för vad vattnet innehöll, var rådet att inte dricka det. Har man eget vatten har man ett eget ansvar för att ha koll på dess kvalitet. Bränder kan ha skett på andra håll där brunnar förorenats av släckvatten, utan att det har upptäckts. Här syntes skummet tydligt och ingen har behövt dricka vattnet i hälsovådliga mängder.

Känner du till att en mängd svårnedbrytbara kemikalier varken luktar eller smakar något?

– Ja, självklart.

Flera fastighetsägare har till er framfört oro vad gäller hur deras brunnar påverkats av kontamineringen. Vad är ditt svar till dem?

– Eget vatten innebär, oavsett händelsen, eget ansvar.

Är det inte oansvarigt att så lång tid gick innan ni skickade en skrivelse till samtliga fastighetsägare?

– Nej, under inga omständigheter! Vi kom i kontakt med alla inom fem dagar. De har själva ett kontaktnät och alla visste på en gång att det kom skum ur Magnus Jonssons kran.

Hudiksvall marknadsför sig som kommunen ”med det stora hjärtat”, samt har en policy för hur invånare ska bemötas av tjänstemän och anställda. Byborna anser sig mycket dåligt bemötta av Hudiksvalls kommun och miljökontoret. Vad tycker du om det?

– Det är beklagligt.

Varför hämtades vattentanken utan förvarning, och hur kommer det sig att byborna sedan själva tvingades fylla på tanken?

– Jag vet inte, eftersom detta inte ligger inom miljökontorets område, men tror att det var en kommunikationsmiss. De fick dunkarna så att det inte ska vara så krångligt att hämta vatten.

På bybornas initiativ har två informationsmöten hållits. Varför dröjde det en dryg månad till det första, och varför har de sedan det andra inte fått någon mer information?

– Initialt hade vi en väldigt nära och aktiv kommunikation med dem, men såg ändå behovet att samla dem. Vi har dock tagit till oss att ett möte borde ha hållits tidigare.

Fastighetsägarna vill bli av med problem och de har drabbats av kostnader. Jag förstår att det finns tankar och funderingar, men det har inte tillförts något nytt i sak i ärendet och inget nytt att informera om. Vi avvaktar fortfarande länsstyrelsens överprövning, men på grund av bybornas önskemål ska vi hitta en tid för ett nytt möte.

Kommer till exempel räddningstjänsten, länsstyrelsen, MSB, Naturvårdsverket, och/eller andra experter att bjudas in till detta?

– Vi får lyssna på önskemålen och föra ett resonemang om frågorna.

Har ni tagit fram en åtgärdsplan?

– Nej. Vi har gett rådet att omsätta vattnet så att föroreningen minskas. Vi kan dock inte säga något om hur lång tid det kan ta. De vill att vi ska lösa deras vattenfråga, och det gör vi inte. Vi ger råd och anvisningar; det finns inga skäl till andra åtgärder. Vi inväntar nu beslut i överprövningen. Om någon har skadeståndskrav får de driva detta civilrättsligt.

Du har yttrat att ni skulle ha hanterat detta exakt lika i alla avseenden även om det gällde en kommunal vattentäkt. Vidhåller du denna uppfattning?

– Ja, vi skulle ha hanterat ärendet lika utifrån gällande lagstiftning. Men kraven på kommunalt, allmänt vatten och eget vatten är inte desamma.

När SLU tog prover i Delångersån uppmättes 60 nanogram PFAS per liter. Du har yttrat att du inte kände till detta – borde du som miljöchef inte ha gjort det?

– Jag kände inte till SLU:s utredning, och det gjorde inte länsstyrelsen heller. Frågan är om resultatet är representativt för hela vattenflödet. PFAS bildas inte i naturen och bör inte finnas där. För att få lite proportion på detta uppmättes närmare 17 000 nanogram i det kommunala dricksvattnet i Kallinge, Ronneby kommun, i december 2013. (Se fotnot)

Ni rekommenderade Magnus Jonsson att spola ut vattnet i Delångersån. Anser du fortfarande att det var ett bra råd?

– Ja, jag har inte ändrat uppfattning eftersom jag ser att det har effekt, men ingen kan säga hur lång tid det tar. Det stora utsläppet skedde i samband med släckningen och det släckvattnet som då rann ut var betydligt mer förorenat.

Hur kom ni fram till att använda saneringsmetoden att skapa en sänktratt på grundvattnet?

– Genom råd från experter samt egna kunskaper.

Vad menas med att Magnus Jonssons prover inte har ”påverkat nämndens bedömningar i ärendet eller fört utredningen vidare. De visar att miljökontorets råd och anvisningar gav förväntad effekt.”?

– Föroreningarna skulle styras mot hans brunn och samlas där, för att spolas bort. Omsätts vattnet tillräckligt länge minskar halterna – det är ren naturvetenskap.

Vem påstår att den enda metoden att rena kontaminerat vatten är att hetta upp det till 1 500 grader?

– Jag känner inte igen det påståendet.

Till en början uppgav du att ni inte hade tagit prover. Därefter hävdade du att detta gjorts i ”referenssyfte”. Kan du förklara detta?

– Miljö- och hälsoskyddsinspektörerna tog prov, men från början sa vi att analyser inte behövdes eftersom de såg skummet. Det rådde inget tvivel om att släckskum fanns i vattnet. Sedermera gjordes analyser.

Den 26 januari bokade ni tid för provtagning av samtliga brunnar – men bara för PAH. Hur kommer det sig, när ni råder fastighetsägarna att ta prover för PFAS?

– Vi rådgjorde med kemister och myndigheter och visste att släckvatten innehåller många ämnen, såsom PAH. Vi ville veta om släckvattnet hade runnit ner i fler brunnar och valde PAH som indikator för att undersöka det. Inget PAH inget släckvatten! Vi har inte uppmanat någon att testa för PFAS, men upplyste om att den som vill ta reda på detta själv får stå för kostnaden.

Då det första analysresultatet inkommit vägrade ni först lämna ut det till de bybor som begärt det. På vilka grunder sekretessbelade ni analysrapporten?

– Vi hade själva inte hunnit titta på analyserna och ville ha labbets utlåtande först för att kunna besvara eventuella frågor. Det sekretessbelades inte, de fick svaren inom 15 minuter och vi hade ingen avsikt att dölja något. Vi är måna om att byborna ska dricka hälsosamt vatten.

Vad säger svaren från proverna som togs den 11 juni?

– Jag har inte de exakta uppgifterna, men PFAS finns fortfarande i två av de tre brunnarna som provtogs. Det var inte halter över 900 ng/l vad jag minns.

Trots att de boende från er fick förslag på tre labb och valde ett av dem menar ni att de har använt ett för dyrt labb. Kan du förklara detta?

– Att vi har listat vilka labb som finns på marknaden är en ren service till fastighetsägarna, men de får använda vilka labb de vill. IVL Svenska Miljöinstitutet har gjort en mer omfattande analys. Prov som de på eget initiativ och i eget intresse tar kan kommunen givetvis inte betala. Ingen privatperson har rätt att köpa varor och tjänster på kommunens bekostnad. Det beskedet har överklagats och ärendet kommer därför att lyftas till formellt beslut.

IVL samt Anna Kärrman på Örebro universitet har från början tydligt rekommenderat att även bl a 6:2 FTS bör analyseras då det är ett vanligt förekommande ämne i släckskum. Varför gör ni inte detta?

– Vi har samrått med Livsmedelsverket, länsstyrelsen och vårt upphandlade miljökemiska labb och tagit prov på de sju ämnen som ligger till grund för riktvärdet enligt Livsmedelsverkets föreskrifter.

Hur ser du på att en analys i Magnus Jonssons brunn indikerar 6 500 ng/l för 6:2 FTS?

– Jag har inga kommentarer till detta.

I Kent Bodins brunn har en tätningsmanschett monterats, och provtagning har inte utförts ovanför manschetten. Kan även denna brunn ha halter av PFAS, och bör den då saneras genom att vattnet pumpas ut i ån?

– Vi har provtagit det vatten som ska drickas och kommer in i köket/huset. Det är troligt att PFAS kan finns kvar ovanför manschetten.

FOTNOT

I december 2013 upptäcktes att dricksvattnet från vattenverket Brantafors i Kallinge hade förorenats av PFAS, vilket tros komma från släckskum (så kallat AFFF-skum), som använts vid en brandövningsplats nära vattentäkten sedan mitten av 1980-talet. Tre prover togs på utgående dricksvatten i december. Halterna varierade mellan 800 och 10000 ng/l. Redan när första provsvaret kom, den 16 december, stängdes vattenverket av.

Källa: Rapport nr 8/2014: ”Exponering för perfluorerade ämnen (PFAS) i dricksvatten i Ronneby kommun”, Arbets- och miljömedicin Lund.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

VÄGLEDNING– SAMVERKAN VID PÅGÅENDE DÖDLIGT VÅLD I PUBLIK MILJÖ.

Hur ska brandmän, poliser och ambulanssjuksköterskor agera när de plötsligt har mängder av döda och …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *