Hem » Artiklar » MATS GLAVÅ, JURIDIKDOCENT OCH EXPERT PÅ ARBETSRÄTT
Mats Glavå, juridikdocent och expert på arbetsrätt.
TEXT OCH BILD: ANDERS FAHLMAN

MATS GLAVÅ, JURIDIKDOCENT OCH EXPERT PÅ ARBETSRÄTT

– Arbetsgivare som inte tecknar kollektivavtal med majoritetsorganisationen försätter sig i ett läge med ständig konfliktpotential och det är helt enligt reglerna.

Juridikdocenten Mats Glavå, en av Sveriges främsta experter på arbetsrätt, menar att den förödande konflikten i Göteborgs hamn bör lösas genom att arbetsgivaren tecknar avtal med Hamnarbetarförbundet eftersom förbundet har en majoritet av de anställda i hamnen som medlemmar. 
Vi besöker Mats Glavå på hans arbetsplats på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet och frågar bland annat om parallellerna mellan Brandmännens Riksförbunds och Hamnarbetarförbundets situation.

Docenten och universitetslektorn Mats Glavå på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet är en av Sveriges främsta experter på arbetsrätt. På plats i sin hemstad har han möjlighet att på nära håll studera en av de mest brännande arbetsrättskonflikterna i Sverige på mycket länge, nämligen hamnarbetarkonflikten i Göteborgs hamn.

Konflikten handlar i korthet om att arbetsgivaren i Göteborgs hamn, APM Terminals, tecknar kollektivavtal med LO-anslutna Transportarbetarförbundet trots att en majoritet av de anställda i hamnen tillhör Svenska Hamnarbetarförbundet.

Detta fristående fackförbund, som bröt sig ur Transportarbetarförbundet för 46 år sedan, har svarat med olika stridsåtgärder bl.a. strejkat sammanlagt 8 timmar under år 2017, APM Terminals har svarat med en lock out under ca 40 dagar. Situationen har upprört många näringslivsföreträdare, politiker och andra. Det har till och med gått så långt att regeringen tillsatt en utredning som ska komma med förslag till hur stridsåtgärder av den typ som Hamnarbetarförbundet tillämpar kan stoppas.

Det har talats om att Hamnarbetarförbundet utnyttjar ett ”kryphål” som ger dem möjlighet att ta till sina stridsåtgärder. Men att det skulle finnas något kryphål håller Mats Glavå inte alls med om. I ett avsnitt av tv-programmet Uppdrag Granskning om hamnkonflikten säger han så här:

–       Nej, det är inget kryphål. Huvudregeln säger att organisationer som inte har kollektivavtal får vidtaga stridsåtgärder. Och det gör Hamnarbetarförbundet.

–       I Göteborgs hamn är arbetsgivaren väl medveten om att Hamnarbetarförbundet har en majoritet av de anställda som medlemmar. Men ändå sluter de avtal med Transport som har en minoritet av de anställda som medlemmar. Då vet arbetsgivaren att den organisation de sluter avtal med inte kan erbjuda det essentiella, nämligen arbetsfred. Det är inte konstigare än så, säger Mats Glavå som menar att situationen i Göteborgs hamn är unik och att en lösning på den konflikten borde skapas lokalt och inte genom någon slags lagstiftning.

–       Lagstiftning kan i grunden förändra den svenska modellen, menar Mats Glavå.

Likheter med BRF

Det finns likheter mellan Hamnarbetarförbundet och Brandmännens Riksförbund. Båda står utanför LO. Men det finns också en mycket viktig skillnad. Hamnarbetarförbundet har aldrig slutit något kollektivavtal, medan BRF som idag har 60-70 % av landets deltidsbrandmän (RiB/Räddningstjänstpersonal i beredskap) som medlemmar har slutit kollektivavtal för deltidsbrandmännen ända sedan 1946, RiB-avtalet.

På senare år har arbetsgivarna SKL och Pacta släppt in även Kommunal och Vision på RiB-avtalet. Förra året hände något mycket speciellt, då arbetsgivarna körde över BRF fullständigt och istället gjorde en uppgörelse med Kommunal och Vision.

Avtalet uppfattades av många som en fullständig katastrof och har lett till att ett stort antal deltidsbrandmän sagt upp sig eftersom löneläget i många fall gjorde det meningslöst att kvarstå i anställning. Efter att BRF i förhandlingar med arbetsgivaren i efterhand fått igenom viktiga justeringar av avtalet så skrev förbundet under efter att först ha begärt frivillig medling via Medlingsinstitutet.

Vilka är arbetsrättsexperten Mats Glavås tankar kring det ursprungliga tillvägagångssättet i det här fallet? Om det finns tre parter på arbetstagarsidan; kan arbetsgivaren då verkligen välja att sluta kollektivavtal med två minoritetsorganisationer och lämna den absoluta majoritetsorganisationen utanför? 

–       Ja, det kan de göra. Men när de väljer att inte teckna avtal med majoritetsorganisationen så försätter sig arbetsgivaren samtidigt i en situation där majoriteten av de anställda inte har fredsplikt. De hamnar då alltså i samma situation som i Göteborgs hamn. Nämligen att de får en facklig motpart som kan vidtaga stridsåtgärder när som helst och i vilken fråga som helst.

–       Då finns med andra ord en ständig konfliktpotential. Och det existerar inga allmänna regler eller lagstiftning om samhällsfarliga konflikter utan allt bygger på avtal. Men, det finns inga hinder mot att handla som arbetsgivarna gjorde, säger Mats Glavå.

Armlängds avstånd

Företrädare för Brandmännens Riksförbund har på senare tid märkt att de andra arbetstagarorganisationerna får stöttning av arbetsgivarna kring att hålla BRF på armlängds avstånd. Om det är på det sättet så anar Mats Glavå vissa paralleller till hamnarbetarkonflikten.

–       Ja, vad gäller konflikten i Göteborgs hamn är det många som reagerar på att arbetsgivarsidan och LO där krokar arm eftersom de har en till synes gemensam motståndare. De anser att motståndaren står för ett slags avståndstagande från traditionen på svensk arbetsmarknad. Och i detta sammanhang så innebär den traditionen att en arbetstagare ska vara medlem i någon av de stora och etablerade arbetstagarorganisationerna, säger Mats Glavå.

Han funderar på om arbetsgivarens handlande i förhandlingsögonblicket; att efter 70 år inte vilja sluta avtal med BRF på deltidssidan, kan ha något samband de diskussioner som funnits kring hamnarbetarkonflikten.

–       Jag kan inte uttala mig om huruvida det finns någon agenda från arbetsgivarnas sida här. Men agerandet är fullt i enlighet med den traditionella synen på vilka organisationer man som arbetsgivare bör sluta avtal med, säger han.

 Det verkar nästan som om LO har ensamrätt på kollektivavtal i Sverige?

–       Ja, lite grann är det så. Och det som många menar är otänkbart på LO-sidan; det förekommer på tjänstemannasidan. Bland exempelvis lärare och journalister är vissa medlemmar i ett SACO-förbund och andra i ett TCO-förbund. Men förbunden samsas. Och så länge förbunden kommer överens så funkar det. Det skulle kunna bli bråk även på tjänstemannasidan men där finns en samstämmighet om att man ska kunna verka sida vid sida, säger Mats Glavå.

Kollektivavtal för heltidsbrandmän

Brandmännens Riksförbund har länge haft som ambition att teckna kollektivavtal även för landets heltidsbrandmän och har skickat en ansökan om detta till arbetsgivarsidan.

I december förra året kom en dom i arbetsdomstolen som handlade om ett rättsfall där kommunalförbundet Brandkåren Attunda hade tillsatt en distriktschef i Sollentuna utan att MBL-förhandla med BRF trots att förbundet har en majoritet av brandstationens brandmän (heltidsbrandmän) som medlemmar. I domen säger arbetsdomstolen att Brandkåren Attunda skulle ha MBL-förhandlat med BRF, och dömde kommunalförbundet att betala böter till BRF.

Domen väckte stort uppseende och mottogs mycket positivt av företrädare för BRF, som de menar kan tolkas som att ”storleken har betydelse” samt att arbetsgivaren nu enligt BRF måste hantera förbundet i princip som ett avtalsbärande fackförbund även på heltidssidan.

Vad tror juridikdocenten Mats Glavå om domens betydelse för BRF:s ambition att teckna kollektivavtal för landets heltidsbrandmän?

–       Jag har svårt att se att domen kommer att få några större långsiktiga effekter vad gäller förhållandet till arbetsgivaren. Men den kommer naturligtvis att innebära att arbetsgivaren nu kommer att kalla Brandmännens Riksförbund varje gång det rör sig om någon förhandlingsfråga där man tidigare inte har kallat BRF. För man vill ju inte har skadeståndsanspråk riktade mot sig igen, och betala rättegångskostnader på 300 000 kronor. Och på så sätt är den här domen viktig för BRF, säger Mats Glavå.

Många oorganiserade idag

Idag är det vanligt att många arbetstagare inte är med i något fackförbund överhuvudtaget, och räddningstjänsten utgör inget undantag från detta. Bland de unga brandmännen är det bara omkring 30 procent som är organiserade.

Hur ser Mats Glavå på detta? Går det ihop med den svenska modellen?

–       Anledningen till att den svenska modellen har fungerat är att anslutningsgraden historiskt varit så hög. Nu är anslutningsgraden lite på nedgång men i en internationell jämförelse så är den fortfarande väldigt hög. Genom att så många är med i facket så behövs exempelvis ingen minimilönelagstiftning eftersom detta fångas upp av kollektivavtalet, även för dem som inte är med i facket.

–       Men det är klart att om organisationsgraden går under 50 procent så blir det problem med legitimiteten. Då kanske det krävs andra lösningar. I vissa sektorer, bland annat hos yngre personer inom tjänstesektorn kan organisationsgraden vara så låg som 25 procent, berättar Mats Glavå.

–       Även om vi har fått mycket lagstiftning i Sverige vad gäller arbetstid, semestrar och liknande så står arbetsvillkor och löner fortfarande utanför lagstiftningen. Kärnan i kollektivavtalsmodellen är arbetsvillkor och löner och skulle det bli så att majoriteten av arbetstagarna inte är med i facket så måste man kanske tänka om och införa lagstiftning om minimilöner och liknande.

Hög anslutningsgrad

Han berättar att Sverige, de övriga nordiska länderna och något enstaka annat land ligger högt vad gäller anslutningsgrad, medan organisationsgraden i exempelvis Tyskland ligger under 20 procent och i Frankrike så lågt som under 10 procent.

–       Och det är länder som man upplever har starka fackliga organisationer. Men de är inte starka på grund av många medlemmar. I Frankrike tar facket ofta till mer spektakulära stridsåtgärder. Det kan förklaras med att de inte har så stor strejkkassa. Har man inga pengar i kassan så måste man ta till drastiska åtgärder som väcker uppmärksamhet snarare än långsamt nöter ut den fackliga motståndaren, menar han.

Mats Glavå anser att organisationer som är intresserade av att den svenska modellen bibehålls också bör se till att man rekryterar fler medlemmar.

–       Bäst på detta just nu är tjänstemannasidan där bland annat Unionen är väldigt aktiv med reklam i olika medier. I tjänstemannasektorn har organisationsgraden faktiskt stigit och idag är tjänstemännen organiserade i större utsträckning än arbetstagarna på LO-sidan, säger han.

–       För ungdomar idag är det kanske inte lika naturligt att gå med i facket som förr i världen. Då måste man ju motivera och förklara varför man ska vara med i facket. Och det är viktigt att man är tydlig och ärlig om vad det handlar om. Man hör ibland argument som inte är korrekta, av typen; ”är du inte med i facket så får du inga förmåner”. Jo, det får man visst. Anställningsvillkor som exempelvis försäkringar gäller för alla enligt kollektivavtalet, säger han. 

Var står den svenska modellen om 5 – 10 år?

–       Jag tror att den står sig, säger Mats Glavå.

 

 

 

 

 

 

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

BROTTET: BLÅLJUSSABOTAGE:

Ny lagstiftning , men räcker det?