Hem » Artiklar » Insatsutvärderaren: Nu måste risken för kontaminering av brunnar tas med i val av taktik och släckmetod
Insatsutvärderaren: Nu måste risken för kontaminering av brunnar tas med i val av taktik och släckmetod

Insatsutvärderaren: Nu måste risken för kontaminering av brunnar tas med i val av taktik och släckmetod

I Norrhälsinge räddningstjänst ingår kommunerna Hudiksvall och Nordanstig. Huvudstationen i Hudiksvall bemannas av en heltidsstyrka om 1+4 under vardagar 08-17, samt 1+3 kvällar och helger.

Här finns en deltidsstyrka om 1+4, varav en första insatsperson (FIP). Deltidsstationer finns i Iggesund, Delsbo, Friggesund, Jättendal och Hassela. Totalt är cirka 120 deltids- och 28 heltidsbrandmän anställda, som rycker ut på cirka 500 larm varje år.

Cirka 36 925 personer bor i Hudiksvalls kommun och 9 500 i Nordanstig. (Enligt statistiska centralbyrån).

Lördagen den 3 januari kommer ett larm 05.29, om en brand i en bygdegård i Idenors-Hamre. Enligt den fördjupade insatsutvärderingen, genomförd av Mats Åberg, Räddningstjänstförbundet Södra Hälsingland, har heltidsstyrkan i Hudiksvall en körsträcka om 8,1 kilometer och är framme 05:44. Under färden underrättas heltidsstyrkan – som denna morgon är 1+4 i stället för 1+3, eftersom en person i deltidsstyrkan är sjuk – om att en väktare är på plats och har bekräftat att personen som bor i huset har tagit sig ut.

Det brinner kraftigt i trävillan, som är utförd i två plan och försedd med plåttak, samt via öppen länk sammanbyggd med ett garage. Rökutvecklingen är stark, sikten dålig och det blåser cirka 10 meter i sekunden.

Insatsledaren beslutar att genomföra invändig släckning, och 05.50 gör rökdykarparet inträngning med förhöjt lågtryck, vilket dämpar branden på båda våningsplanen. För att skapa bättre förutsättningar för rökdykarna sätts en fläkt i ryggen.

Hudiksvalls deltidsstyrka ankommer 05:52. Iggesunds deltidsstyrka larmas till passning av stationen i Hudiksvall, men under färden dit beslutar insatsledaren att de behövs i Hamre och de anländer cirka 06.30. De får i uppdrag att säkra vatten och riggar upp en motorspruta i Delångersån, vilket förser släckbilen med vatten. De förbereder även en vattenkanon mellan det närliggande flerbostadshuset, med träfasad – kallad Gula huset – och branden.

Två fridygnslediga brandmän som har ringts in anländer 07.00, när släckinsatsen har pågått cirka en timme. Ungefär samtidigt börjar släckbilen ryka kraftigt och så larmar pumpen för förhöjd temperatur – varför man befarar att släckbilen har börjat brinna. Dock konstateras det att hydraulolja läcker på avgasröret, vilket åtgärdas. Pumpskötaren, som gör antagandet att larmet beror på att belastningen är för hög, sänker trycket och larmet upphör.

I samband med detta tar branden fart igen – det brinner igenom taket – och bedömningen görs att huset inte går att rädda, varför inriktningen ändras till att skydda Gula huset, samt garaget.

För att lätta på brandtrycket ställs hävaren upp för att göra håltagning i husets södra ände, men miljön bedöms vara för dålig för att klara detta med hävaren. En kranbil med gripklo har redan beställts, som anländer cirka 07.30, och nu övergår släckningsarbetet till begränsning. För detta ändamål används släckbilens Cafssystem; det ”målas” med skum på Gula husets fasad: två eller tre lager, samt används Cafs även in- och utvändigt i det brinnande huset och på garaget. Vinden ligger inte direkt mot Gula huset, men skapar stor turbulens mellan husen.

När A-skummet tar slut, cirka 8.30, är branden fortfarande fullt utvecklad och det är risk för brandspridning – insatsledaren beslutar att använda bilens B-skum. Beräkningen görs senare att det sammanlagt åtgått 20 liter A-skum och mellan 10 och 15 liter B-skum.

Mer A-skum kommer cirka 09.30, men när styrkan ska byta dunk slutar Cafs-systemet att fungera, och inget mer skum används. I stället begjuts det brinnande huset med vattenkanonen, med full effekt under en timmes tid – minst 100 kubikmeter – samtidigt som kranbilen river delar av huset.

Släckvatten är på väg in i Gula husets källare och leds om mot Delångersån. Räddningsledaren avslutar räddningsinsatsen 12.30, varpå eftersläckning och bevakning tar vid. Polisen spärrar av brandplatsen för utredning.

En brand i en sådan här byggnad är mycket svår att släcka understryks det; bjälklag med spån samt tilläggsisolering innebär att branden kan krypa i håligheter och sprida sig i hela byggnaden.

Under rubriken ”diskussion” framförs dock att ytterligare en rökdykargrupp initialt hade kunnat innebära en större effekt av den invändiga släckningen – rökdykarna upplever till en början god effekt, men då de rör sig mellan våningarna hinner de inte med. Att ha två grupper inne samtidigt skulle kunna ha inneburit ett mindre häftigt förlopp med resultatet att mindre skum använts vid begränsning. En totalskada på fastigheten hade troligtvis inte undvikits, men att branden kunde ha släckts kan inte heller uteslutas.

Det konstateras att iggesunds deltidstyrka larmades ut tidigt, men att de användes för att hämta resurser på stationen i Hudiksvall, och att när de anländer 6.30 börjar det bli för sent att kraftsamla med två rökdykarpar. Samt framhålls det att utlarmning av Delsbo deltid hade behövt ske mycket tidigt – eventuellt under framkörning – för att hinna fram i tid att kunna sättas in i invändig släckning. Men, att kraftsamla på detta sätt vid alla misstänkta bränder i byggnad skulle medföra en ganska stor kostnadsökning för Norrhälsinge räddningstjänst.

Samt är det inte möjligt att veta hur händelsen hade utspelat sig med andra metodval. ”Användandet av skum har troligtvis gjort att Gula huset och garaget klarade lågorna samt att mindre släckvatten har använts vilket, efter konstaterandet att brandhärjade byggnaden inte gick att rädda var målet med insatsen.”

Eftersläckningsarbetets påverkan på miljön har inte ingått i denna utvärdering.

Några förslag till vidare arbete för Norrhälsinge Räddningstjänst ges, såsom att om insatsledaren eller befäl i beredskap vid medlyssning på larmsamtal bedömer det som i hög grad sannolikt att larmet handlar om en fullt utvecklad brand i byggnad bör överväga att dra mer resurser tidigt.

Vidare bör man fundera över hur fläkt i ryggen används, och i vilken typ av bebyggelse det är lämpligt att använda denna taktik. Samt huruvida det förhöjda lågtrycket ska användas vid sådana här bränder, eller om ett konventionellt slagsystem och strålrör ger bättre effekt.

Man bör man tänka över huruvida grundutrustningen på släckbilen ska ha B-skum, eller om det ska finnas t ex på tankbilen.

Att kommunens miljöinspektörer inte har jour innebar att kontakt gjordes först dagen därpå. Därför bör samarbetet utvecklas och möjligheterna att komma i kontakt med miljöinspektör även obekväma tider utredas.

”vid framtida bränder i områden som inte har kommunalt vatten bör resultatet av denna insats tas i beaktan, släckvatten kan kontaminera brunnar i närområdet vilket måste tas med i val av taktik och släckmetod. ”

Hela denna text, av Inger Wiklund, är en sammanfattning av Fördjupad insatsutvärdering, genomförd av Mats Åberg, samhällsskyddsavdelningen, Kommunalförbundet Södra Hälsingland, 2015-04-07.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

TILSAMMANS FÖR ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE

Solen skiner ikapp med de cirka fyrtio deltagare från Sveriges räddningstjänster och MSB som samlats …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *