Hem » Artiklar » Byborna: ”Var är medmänskligheten?”
Var är medmänskligheten?

Byborna: ”Var är medmänskligheten?”

Lyckliga omständigheter gjorde att bara Kent Bodin var hemma när det brann i det stora trähuset. Han och de övriga boende i Idenors-Hamre är nöjda med räddningstjänstens släckinsats, men starkt kritiska till att de fått så lite hjälp från kommunen – drygt sju månader senare måste flera familjer hämta sitt dricksvatten på annat håll eftersom ingen vet hur stor miljöskadan faktiskt är.

Kommunen anser att det är Kent Bodins försäkringsbolag som ska stå för alla kostnader, eftersom han som fastighetsägare är ”verksamhetsutövare”. För att reda ut ansvarsfrågan har de boende polisanmält olyckan som misstanke om miljöbrott.

Tidigt på lördagsmorgonen, den 3 januari, vaknar Kent Bodin abrupt av det tjutande brandlarmet, blir varse att det brinner i vardagsrummet, får tag i en handbrandsläckare och tömmer den där. När han hastar till garaget för att hämta en släckare till lämnas ytterdörren öppen. Troligtvis sker en brandgasexplosion under tiden han befinner sig i garaget för när han kommer tillbaka slår lågor ut från dörren och fönstren. Då har knappt fem minuter gått sedan han väckts.

– Där står jag i morgonrocken, med bara en toffel. Reflexmässigt hade jag stoppat ner mobilen i fickan, samtidigt som jag tog garagenycklarna som låg vid sängen; det är allt som finns kvar efter branden, allt annat försvann i lågorna, berättar han.

Det är i denna stund som tanken infinner sig att ringa 112 ¬– hittills har han varit helt inriktad på att själv försöka släcka branden. Lyckligtvis har huset försetts med en larmanläggning, där händelsestyrda kameradetektorer är kopplade till Securitas larmcentral, och nu ger SOS Alarm det goda beskedet att Securitas har larmat och att räddningstjänsten redan är på väg.

– I annat fall hade kanske Gula huset inte gått att rädda, säger Kent Bodin och framhåller att en likadan larmanläggning ska installeras i det nya huset.

Miljökontors råd till byborna var att spola ut vattnet i Delångersån.
Norrhälsinge miljökontors råd till byborna – här fr.v. Daniel Turås och Magnus Jonsson – var att spola ut vattnet i Delångersån. Eftersom ån redan innan detta var så ansatt kändes detta inte bra. Foto: Inger Wiklund

Barnen sov borta

Ytterligare en lycklig omständighet råder; sambon befinner sig på sitt arbete, och de två barnen är heller inte hemma.

– Huset var 300 kvadratmeter stort och barnen hade hela övervåningen för sig själva, hälften var. De hade ofta kompisar hemma som sov över, det kunde vara tio ungdomar där samtidigt. En videokväll var planerad till fredagskvällen, men eftersom vädret var så dåligt stannade alla kvar i Hudiksvall i stället. Om de hade varit hemma hade de förmodligen inte vaknat innan övertändningen, och eftersom brandförloppet var så snabbt hade jag inte kunnat få ut dem, säger han och berättar att de två första veckorna efter branden var svåra – han beskriver sig som ett vrak då, och minns inte mycket av det som hände runt omkring honom.

– Jag är nöjd med räddningstjänstens insats, de gjorde ett bra jobb och räddade Gula huset samt mitt garage. Det är synd att det i vissa medier har framställts annorlunda, säger Kent Bodin, som framhåller att släckprodukter vilka kan kontaminera mark och vatten inte borde få produceras.

– Det heter ”rädda liv och egendom”, men här blir det ju ”förstöra egendom”, konstaterar han. Familjen hade bott i huset i tio år och trivdes väldigt bra i Idenors-Hamre. Det fanns inga tveksamheter vad gäller att bygga ett nytt hus.

– Från början trodde vi att det handlade om en ytlig förorening i brunnarna, det var först i efterhand som vi fick reda på vilka gifter det rör sig om och i vilka mängder, framhåller han.

Skum ur kranen

Skum ur kranen
Magnus Jonsson och hans familj är de som har drabbats allra värst av det kontaminerade släckvattnet. När Norrhälsinge miljökontor gjorde ett besök den 5 januari skummade vattnet så kraftigt att påfyllningen av en halvliters plastflaska måste göras i omgångar. Foto: Privat

Ett 40-tal personer bor i Idenors-Hamre, och den som har drabbats allra värst är Magnus Jonsson och hans familj – hans tre söner bor här varannan vecka. Direkt efter branden dricker den yngste sonen choklad från automaten i garaget och drabbas därefter av magont. Familjen beger sig därifrån, men Inger Fast, mamma till Magnus Jonsson och tillfälligt boende här, kommer tillbaka på söndagsmorgonen. Hon dricker av vattnet samt duschar utan att tänka på att vattnet smakar eller ser annorlunda ut, men blir illamående.

När Inger Fast en timme senare diskar reagerar hon på att skummet inte försvinner från porslinet, och upptäcker att det kommer ur kranen. En kontroll i tvättstugan visar att även denna kran frambringar skum.

Vattnet ”starkt påverkat”

Magnus Jonsson ringer räddningstjänsten, som på måndagen, den 5 januari, kontaktar Norrhälsinge miljökontor. När två hälsoskyddsinspektörer samma dag gör ett besök skummar vattnet så kraftigt att påfyllningen av en halvliters plastflaska måste göras i omgångar. Enligt skrivelsen (dnr 2015.16) görs bedömningen att vattnet är starkt påverkat, och har en stark kemikalielukt.

Noteringen görs även att spår finns av att släckvatten har runnit ner mot den borrade brunnen, och slutsatsen är att dricksvattnet har påverkats av detta. Sist i skrivelsen står följande: ”Miljökontoret för dialog med laboratorium för att titta om det finns lämpliga dricksvattenanalyser att utföra.”

Tvinga fram provtagning

Av utrymmesskäl kan SFF bara beskriva en bråkdel av de problem och allt extraarbete – såsom oro och ängslan över vad som kontamineringen faktiskt innebär och skrivelser till kommunen – som har varit bybornas vardag i mer än ett halvår. Noterbart är att Norrhälsinge miljökontor först den 15 januari skickar en informationsskrivelse till samtliga fastighetsägare. Här framkommer det att besök även har gjorts den 9 januari i Gula huset, där lägenheterna är anslutna till Kent Bodins brunn. Vatten som spolades från en kran i källaren luktade ”sot/brand och smakade illa.”

– Jag fick tvinga kommunen att provta min brunn, understryker Kent Bodin. Rådet som miljökontoret ger ”till er som känner påverkan på vattnet av t.ex. lukt och smak är att ni inte ska dricka vattnet och inte använda det till matlagning etc.”

– En kvinna i Gula huset var höggravid när huset brann och barnet föddes i början av februari. Vi var väldigt oroliga för hur bebisen skulle påverkas av gifterna, säger Kent Bodin.

Spola ut vattnet i ån!

Efter att ha konsulterat olika experter kom miljökontoret fram till att de brunnar som kontaminerats skulle spolas för att få en omsättning på vattnet. ”Spolning och omsättning av vattnet skapar en sänktratt av grundvattnet mot brunnarna och förhoppningsvis dras det påverkade vattnet och föroreningarna ur marken och ur berggrundens sprickor.”

I skrivelsen står också följande: ”brunnar där man inte märkt någon påverkan bör ha sparsam användning och omsättning på vattnet.”

– Först visste vi inte om vi skulle våga spola ut vattnet eftersom ån redan är så ansatt, och det kändes inte bra, säger Magnus Jonsson och förklarar att rent praktiskt har detta inneburit mycket besvär.

– Under vintern stannade pumpen och vattnet i slangen frös. Ingen annan råd fanns än att ta in slangen i garaget och tina upp den, vilket jag tvingades göra tre gånger. Att snötäcket då var djupt hjälpte inte humöret, säger han.

”Miljöskum” som sköljs bort

Miljökontoret för fram att den som är orolig för sitt vatten kan provta vattnet: ”Lämpliga analyser är bl.a. kemisk och mikrobiologisk normalkontroll, perfluorerade ämnen (typ PFAS) PAH:er, tungmetaller mm.” Byborna får förslag på tre laboratorier, varav det ena är det som kommunen har upphandlat. Vad gäller vem som ska stå för kostnaderna hänvisar miljökontoret till respektive fastighetsägares försäkringsbolag.

– Jag pratade med alla labb och fick uppfattningen att IVL Svenska Miljöinstitutet var det bästa. De är väl insatta just i problematiken gällande släckskum och analyserar även fluortelomersulfonat (6:2 FTS). De andra skulle ta 1 800 kronor i timmen för att ens diskutera problematiken och resultat, så den totala kostnaden hade kunnat bli väldigt hög, förklarar Daniel Turås, som själv har stor vana av upphandling.

Den 25 januari skickar byborna den första gemensamma skrivelsen till samtliga berörda tjänstemän och politiker i Hudiksvall, samt även till MSB, Länsstyrelsen Gävleborg och Naturvårdsverket. De yrkar bl a på att få tydligare information om hur och vilka åtgärder som kommunen ämnar vidta för att säkerställa människors hälsa och att miljön skyddas mot skador och olägenheter. De framhåller att ett informationsmöte är akut, samt att en tydlig handlingsplan och lämpliga åtgärder måste presenteras. De bifogar säkerhetsdatabladen gällande släckskummet som använts.

– Redan dagen därpå ringde miljökontoret och bokade tid för provtagning av samtliga brunnar – men bara för PAH, och inte PFAS. Först den 5 februari anordnar kommunen, på bybornas initiativ, ett första informationsmöte, där det framgår att riskbedömningen baserats på att skummedlen betraktats som biologiskt nedbrytbart diskmedel, ”miljöskum”, och att det bara behöver sköljas bort av nederbörd över tid.

– Men i tidningen Hela Hälsingland, den 10 februari, framgick att miljökontoret nu omvärderat riskbedömningen då det visat sig att man gått ut med felaktig information angående skummets löslighet. Det är märkligt då samma säkerhetsdatablad förekommit vid den första riskbedömningen, säger Daniel Turås.

Måste själva hämta vatten

Efter många diskussioner går kommunen med på att placera en vattentank i byn, men utan förvarning tas den plötsligt därifrån. När den kommer tillbaka efter en vecka måste Magnus Jonsson själv fylla den med vatten.

– Under mötet hävdade kommunchefen Bengt Friberg att det var omöjligt för dem att hjälpa till med skötsel och påfyllning av vattentanken på grund av rädsla för att åtgärderna skulle kunna bli prejudicerande i framtida situationer, säger han. Därefter kommer förslaget att byborna ska få en container, där de ska backa in en släpvagn med en kubiktank på, men ingen vill ta ansvaret för att sköta påfyllningen. Därtill är meningen att de även ska stå för elanslutning och uppvärmning så att inget ska frysa sönder.

– En kubik vatten väger ett ton och att ratta runt med tungt släp ville ingen av oss ta ansvar för, förklarar Daniel Turås.

I stället går de motvilligt med på alternativet att få tiolitersdunkar med kran, som de alltså själva måste fylla på. Magnus Jonsson brukar hämta vatten på bensinstationer medan Daniel Turås tar med sig dunkar till jobbet varje morgon.

– Det går åt runt tio liter varje dag i en trebarnsfamilj. För att få tillgång till kallt vatten tappar vi upp några 1,5 litersflaskor och ställer i kylen, men jag har aldrig någonsin druckit så mycket ljummet vatten, berättar han.

Andra klassens kommuninvånare

Mer än tre veckor efter branden framför Bengt Friberg att de kan få duscha på brandstationen under vissa tider, vilket givetvis inte är en tillfredsställande lösning för någon. Slutligen får de nycklar till en skola.

– Det är omdömeslöst att behandla kommuninvånare på det här sättet, vi känner oss grymt svikna av styret, säger Kent Bodin.

– När Magnus Jonsson vid det första informationsmötet nekades tillgång till en kommunal tvättstuga frågade jag Bengt Friberg var medmänskligheten finns. Det blev tyst en kort stund men till slut kom svaret att det gick att ordna. Att en sådan basal hjälp ska nekas känns riktigt hemskt. Och varför är man så rädda för prejudikat om det nu dessutom gällde en ”extraordinär” situation, frågar sig Daniel Turås.

– De ansvariga på kommunen var flata och handlingsförlamade. Det syntes ju direkt att det var skum i Magnus brunn och det är otroligt märkligt att miljökontoret inte tar ansvar för detta till hundra procent. Vi bybor har blivit så illa behandlade av kommunen att vi känner oss som andra klassens kommuninvånare, framhåller Kent Bodin.

Nekades provsvaren

Den 11 februari kommer en skrivelse från Norrhälsinge Miljökontor där det framgår att ingen av brunnarna visar någon förekomst av PAH (polycykliska aromatiska kolväten). Till skrivelsen, som är daterad den 6 februari, är bifogad en analysrapport där det under rubriken ”Bedömning” framgår att vattnet är tjänligt.

– När vi ville veta varför vattnet testats endast för PAH, och inte andra tänkbara föroreningar, sa miljöchefen, Margareta Eiserman, att ”näsan är det bästa verktyget här”, berättar Magnus Jonsson.

– Innan det första informationsmötet sa hon att kommunen inte hade för avsikt att skicka in prov för analys avseende PFAS eftersom man ansåg sig veta exakt vad som fanns i vattnet och att en analys därmed vore onödig. Dock försa hon sig och avslöjade att det prov som de tagit initialt i ”referenssyfte”, men inte avsett för att analyseras, ändå hade skickats till labb i England, säger Daniel Turås. När byborna därefter frågar efter provsvaren hävdar miljöchefen att detta betraktas som arbetsmaterial. Samt menar hon att byborna inte har kompetens att utläsa analysrapporten, varför de nekas att ta del av den.

– Det kändes som ett slag på käften – analysrapporten omfattas självklart av offentlighetsprincipen, betonar Daniel Turås. En av byborna, en jurist, ringer nu till kommunen och upplyser dem om reglerna gällande offentliga handlingar, samt begär samtliga handlingar i ärendet.

En kvart senare får Turås ett samtal från en miljöinspektör som meddelar att han får hämta rapporten, men endast i pappersformat.

– Då jag var på väg hem undrade jag om de kunde mejla rapporten men de nekade återigen med påståendet att rapporten utgjorde arbetsmaterial. Vi hämtade ut papperskopian, men dagen därpå kom alla handlingar – inklusive analysrapporten – via mejl, säger han vidare.

Höga halter PFAS

Det finns i dag inga rättsligt bindande gränsvärden för PFAS i dricksvatten, men Livsmedelsverket anger ”åtgärdsgränsen” 90 nanogram (ng) – det vill säga en miljarddels gram – per liter för summan av de sju PFAS-typerna PFBS, PFHxS, PFOS, PFBeA, PFHxA, PFHpA och PFOA. ”Hälsogränsen” har satts vid 900 ng per liter; där rekommendationen från verket är att inte dricka vattnet.

Anna Kärrman, docent i miljökemi på Forskningscentrum Människa-Teknik-Miljö (MTM) vid Örebro Universitet, har – på uppdrag av byborna – granskat samtliga analyser som gjorts av vattnet i Magnus Jonssons brunn. Prover som togs dagen efter branden visar 214 ng per liter, men en månad senare hade halterna ökat till >2 176 ng. I mars hade de sjunkit till 189 ng och i juni var de uppe i 900 ng per liter.

– Skillnaderna i halterna kan bero på vattnets strömningar i berget. I övrigt vet vi för lite hur de nya PFAS-ämnena som används i dagens B-skum uppträder över tid i mark och vatten, förklarar hon.

Ännu högre halter 6:2 FTS

Byborna har också reagerat på att förekomsten av andra ämnen har varit ännu högre. Det gäller bl a 6:2 FTS, vilket har uppmätts till 6 500 ng per liter i Magnus Jonssons vatten vid ett tillfälle, men även detta har troligen gått upp och ner över tid.

6:2 FTS är ett ämne som bryts ner till de två långlivade slutprodukterna, perfluorhexansyra (PFHxA) och perfluorpentansyra (PFPeA), som ju ingår i de sju ämnena listade av Livsmedelsverket. Varken PFHxA eller PFPeA bryts ner i miljön, och eftersom båda är mer vattenlösliga än PFOS rör de sig snabbare i mark och vatten.

– Ingen tänkte att det skulle få sådana konsekvenser att släckskum användes, men när jag tänker tillbaka på det gick skummet över stövlarna. Trots tjälen åt släckvattnet sig ner genom marken – det liksom frätte sig ner, berättar Daniel Turås.

Inga kommentarer från kommunen

Byborna vänder sig emot att miljökontoret och deras labb endast förhåller sig till de ämnen som Livsmedelsverket presenterat åtgärdsgränser för.

– De verkar uppenbarligen inte beakta nedbrytningsproblematiken gällande till exempel 6:2 FTS, som trots att det är ett vanligt förekommande ämne i släckskum inte har analyserats av dem, säger Daniel Turås och framhåller att såväl IVL Svenska Miljöinstitutet som Örebro Universitet har rekommenderat dessa analyser.

– Då jag frågade miljökontoret om den hiskeliga halten 6 500 ng/l fick jag bara till svar från miljöchefen att de inte är kemister och att de inte kommer att kommentera Magnus analysresultat, berättar Daniel Turås.

Eftersom det gäller ett livsmedel förstår byborna inte varför Livsmedelsverket bara har rekommendationer för sju ämnen, när det finns så många fler ämnen där risken för ohälsa kan vara stor. Livsmedelverket har dock lovat byborna att riskvärdera det som finns i vattnet, men att det kommer att ta tid, och i skrivande stund har man inte hört något.

– Därtill är det inte så svårt att räkna ut att exempelvis PFOS ersatts med andra ämnen med liknande egenskaper och dessutom tillkommer problematik med nedbrytningsprodukter vilket ytterligare bör medföra att Försiktighetsprincipen tillämpas fullt ut och att skadan utreds av experter, framhåller Daniel Turås. Vid informationsmötet den 19 februari deltog visserligen en expert från ett labb som kommunen anlitat, via videolänk, som skulle ge byborna svar på alla frågor.

– Han var tydlig med att utsläppet INTE var något att oroa sig för. Vi upplevde inte att vi fick någon förståelse för vår oro och han menade att vi ”måste lita på vad som står i säkerhetsbladen”. Ett labb och personal som utövar tillsyn borde känna till att allt inte framgår i dessa säkerhetsdatablad, säger Daniel Turås.

Gav ”förväntad effekt”

Den 28 april skickar Magnus Jonsson en begäran till kommunen om ersättning för det prov han kände sig tvungen att beställa för att få klarhet i vad som fanns i vattnet. En kostnad om 11 250 kronor.

– Jag framhöll att det inte är rimligt att jag ensam ska ta smällen både för föroreningens konsekvenser och för det utredningsarbete som rätteligen borde ha utförts av förorenaren, säger han.

Svaret, daterat till den13 maj, har undertecknats av Bengt Friberg och Margareta Eiserman. Här står bl a att ”Miljökontoret tar de prover som man bedömer behövs utifrån aktuell situation och anlitar då ett laboratorium som kommunen har tecknat avtal med efter offentlig upphandling.”

Vidare sägs att kommunen därutöver har tagit och bekostat prover som utlovats Magnus Jonsson och övriga fastighetsägare. Men att prover tagna på eget initiativ inte ersätts av kommunen eller nämnden. Samt har Jonssons prover inte ”påverkat nämndens bedömningar i ärendet eller fört utredningen vidare. De visar att miljökontorets råd och anvisningar gav förväntad effekt.”

Magnus Jonsson har överklagat beslutet, vilket ska tas upp i kommunstyrelsen efter sommaren. Byborna är starkt kritiska till varför inte 6:2 FTS har analyserats av miljökontoret, samt att de alarmerande resultaten inte fört utredningen vidare. Kommunen har skickat överklagandet till Länsstyrelsen Gävleborg.

Oro för fastigheterna

Fortfarande drygt sju månader efter utsläppet är det alltså flera familjer som inte törs dricka vattnet från sina brunnar.

– Mitt vatten stank av brandrök ända in i juni, men nu när brunnen har spolats ur är det lite bättre. Min tolvårige son vägrar fortfarande duscha här, men själv orkar jag inte längre åka till skolan utan jag duschar här, men det känns inget vidare, säger Magnus Jonsson.

Om, och i så fall när, vattnet blir tjänligt igen är det ingen som vet och byborna oroar sig nu även för vad som sker med värdena på husen. Sannolikt är fler brunnar också i behov av sanering.

– Det kostar mellan 50 och 100 000 kronor att borra en brunn, och nu har kanske även filtreringen förstörts i flera hushåll. Än värre är att grundvattnet kanske är förstört, och då måste en ny vattentäkt hittas. Om det gäller några kilometer bort handlar det om miljoner. Om anslutning till det kommunala vattennätet ska göras blir det ännu dyrare eftersom det då handlar om ledningar på mellan fem och tio kilometer, framhåller Kent Bodin.

– Vi har efterfrågat information gällande vad som kommer att hända i framtiden. Efter de två informationsmötena som hölls – på vår begäran – i februari har vi inte hört ett ljud, förutom några okommenterade analysresultat, vilket är otroligt dåligt och märkligt, fastslår Daniel Turås.

Äga ett hus = verksamhetsutövare

Kommunen betraktar Kent Bodin som ”verksamhetsutövare” och anser att det är han som bl a ska tillse att uppföljande vattenprover tas, och att saneringsåtgärder utförs. De har riktat ett föreläggande till honom med krav på detta, vilket han har överklagat.

– Jag har inte fått någon annan förklaring av kommunen än att det är själva ägandet av ett hus som är ”verksamheten”. De menar också att räddningstjänstuppdraget skedde ”på uppdrag” av mig som fastighetsägare, vilket är helt vansinnigt; som privatperson kan jag ju inte styra insatsen, och för den delen kunde jag ha varit bortrest när branden utbröt. Jag är glad för att mitt försäkringsbolag, Trygg-Hansa, hela tiden har stöttat mig på bästa sätt, betonar han.

– Det är orimligt att Kent eller vi grannar ska ta ansvar för miljökonsekvenserna av denna räddningsinsats, fastslår Daniel Turås.

För att ansvarsfrågan ska utredas i ett vidare perspektiv har fastighetsägarna polisanmält olyckan som misstanke om miljöbrott.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

VÄGLEDNING– SAMVERKAN VID PÅGÅENDE DÖDLIGT VÅLD I PUBLIK MILJÖ.

Hur ska brandmän, poliser och ambulanssjuksköterskor agera när de plötsligt har mängder av döda och …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *