Hem » Artiklar » Bengt-Åke Johanssons och BRF:s samordningsseger
Bengt-Åke Johanssons och BRF:s samordningsseger

Bengt-Åke Johanssons och BRF:s samordningsseger

Bengt-Åke Johansson
Brandmannen och ledamoten i BRF:s förbundsstyrelse, Bengt-Åke Johansson, har själv renoverat och byggt till huset i Tenhult, en knapp mil öster om Jönköping.Den förre detta verkmästaren/brandmannen har även hunnit bygga en husbil, modell större, samt renoverat två veteranbilar. För den ena av dem, en Mercedes-Benz 2 80 SL Roadster, har han vunnit det prestigefyllda priset Best in Show på Örebro Classic Car Show, samt även det på Norrvikens Trädgårdar i Båstad. Foto: Inger Wiklund

 

 

Bengt-Åke Johansson kan stoltsera med ett extraordinärt CV: brandman, ledamot i BRF:s styrelse och tidigare ordförande i Jönköpings lokala avdelning, motor- och teknikexpert, samt efterfrågad av MSB och länder där det pågår inbördeskrig, naturkatastrofer och liknande, för att leda bland annat långdistanskonvojer på upp till 100 lastbilar. Men, när Bengt Martinsson, räddningschef i Jönköping, fick veta att Bengt-Åke Johansson ämnade ta ut sin avtalspension, vid 59 års ålder, och fortsätta med insatserna, försökte han stoppa detta. Efter närmare två år – inklusive ett drygt års juristhjälp – avgick Bengt-Åke Johansson och BRF med storseger!

SFF besöker bengt-åke Johansson i hans på egen hand renoverade och tillbyggda sekelskifteshus i Tenhult, en knapp mil öster om Jönköping. På bordet, vid sidan av en pärm, fylld av dokument från turerna gällande hans avtalspension, ligger mobilen. Då och då ger den från sig ett pling; via mejl har en förfrågan kommit från MSB (Myndigheten församhällsskydd och beredskap) gällande uppdraget som Fleet manager i Freetown i Sierra Leone, ett av de länder i Västafrika där ebolasmittan sprids som värst. Via SMS stöter nu MSB:s rekryterare på om att han måste svara senast klockan tolv dagen därpå. En helt ny förfrågan kommer också om deltagande i ett annat uppdrag: att hjälpa till med byggnationen av en camp, i Centralafrikanska Republiken (CAR). Samt är han sedan tidigare tillfrågad om att följa med som tekniker, skulle en internationell insats i likaså Eboladrabbade Liberia bli aktuell. MSB har skickat en förtrupp dit, för att rekognosera.

Sammanlagt har Bengt-Åke Johansson, sedan år 1994, genomfört cirka 15 olika uppdrag för MSB:s räkning. Därtill har han hållit i många utbildningar gällande tunga fordon, för insatspersonal, som anordnats av det tidigare Räddningsverket (SRV) och numera MSB. Han har även utbildat av FN anställda förare i Afrika på Toyota Land Cruiser, som används under insatserna. Samt har MSB kostat på honom själv en mängd utbildningar.

– Det är en förmån att bli tilldelad dessa uppdrag, säger han och förklarar att ofta handlar det om långdistanskonvojer – som mest med uppåt 100 fordon – vilket innebär en konvojlängd på cirka en mil, främst i afrikanska länder, men även i Bosnien, Kosovo och Afghanistan.

Konvojerna fraktar oftast mat och mediciner, men ibland även utrustning. Detta lastas oftast av i ett wearhouse, ett tält i kolossalformat. En konvojledare har stort ansvar, vilket bl a innebär att vara först på plats och rekrytera förare, varför det är ett måste att veta hur man ska upprätthålla den egna säkerheten.

– Det är strapatsrikt ibland, men också givande: jag har lärt mig vem jag är som människa. Den tyngsta uppgiften är att förhandla med tullen och söka security clearence: tillstånd att köra i länder där inbördeskrig pågår eller där naturkatastrofer har skett. Detta är oftast en process som pågår under många dagar, från tidig morgon till sen kväll.

– Efter cirka tio dagar i hamnen utgår en avgift som är extremt kostsam, så det gäller att få ut konvojen så fort som möjligt. Ibland hänger det på håret.

En konvoj som man inte ser slutet på

Ledare över en konvoj som man inte ser slutet på, och som färdades under 17 dygn för att komma fram genom öknen till de svältande flyktingarna i Al Geneina, Sudan. Färden började vid sex på morgonen och fortsatte till midnatt varje dag. Vid ett tillfälle fastnade hela konvojen i djup sand, och man grävde i 48 timmar i sträck för att få loss den. Foto: Privat
Ledare över en konvoj som man inte ser slutet på, och som
färdades under 17 dygn för att komma fram genom öknen till
de svältande flyktingarna i Al Geneina, Sudan. Färden började
vid sex på morgonen och fortsatte till midnatt varje dag.
Vid ett tillfälle fastnade hela konvojen i djup sand, och man
grävde i 48 timmar i sträck för att få loss den. Foto: Privat

Det första uppdraget i Afrika skedde år 2004, när ett stort antal människor flydde från inbördeskriget i Darfur till västra Nordsudan. Här fanns ingen mat – många dog av svält – och FN högprioriterade konvojen, som var fullastad med energirik mat, med destination Al Geneina.

– Denna konvoj var så lång att man inte såg något slut; jag måste åka upp på kullar för att kolla hur det såg ut, och kunna stötta chaufförerna – ibland tog jag själv över körningen. Jag rapporterade varje timme via VHF-radio till den radiocentral jag fick kontakt med; på grund av positionen i södra Sahara, med bland annat sanddyner, var det svårt att få radiokontakt. Konvojen passerade cirka 42 floder, och eftersom det var så många bilar blev spåren i öknen allt djupare. Fordonen körde fast varje dag, och måste grävas ut.

– Jag blev magsjuk; åt inte på fem dagar, utan drack bara vatten. Det var 50 grader varmt ute, men det var bara att bita ihop och fortsätta.

Motorernas man

Bengt-Åke Johansson växte upp på en bondgård i närheten av Jönköping. När han kom till världen, vid middagstid den 30 juni 1954, rådde total solförmörkelse.

– Detta var mitt i höskörden. Mina föräldrar har berättat att hästen blev rädd när mörkret föll; fåglarna tystnade och vinden tilltog.

Mycket tidigt i livet uppstod ett brinnande intresse för motorer och all annan teknik. Som sjuåring mekade han med mopeder; när det blev kallt om vintrarna flyttades verksamheten in i lagården och pågick med korna som åskådare. Fadern skaffade en Opel Kapitän 59, tung som en ”jänkare”. År 1962 kom vintern med snö i backen och bilen hade bara ”nabbadäck” på.

– Pappa satt bakom ratten och min farbror sköt på. Jag hade kört mycket traktor och tänkte att de gasar för mycket. Jag frågade om jag fick försöka och backade tills det var plant. Därefter la jag i ettan, och de sköt på; jag gasade lätt och så i med tvåan direkt. ”Attans”, sa pappa, när sonen försvann med bilen uppför backen till garaget, en bra bit därifrån.

Från Atteviks till brandkåren

Efter fordonsteknisk utbildning började han, 17 år gammal, arbeta som bilmekaniker och sex år senare erbjöds han jobbet som verkmästare på Atteviks verkstad. Han fick även erbjudanden från andra teknikföretag, bl a Elektro Diesel, men trivdes så bra på Atteviks att han stannade där i tio år. Därefter var det dags att växla spår: brandmannayrket hade alltid lockat och han sökte en heltidsanställning. Avsaknaden av körkort för lastbil innebar att han sorterades bort, men nu gjorde sig Bengt-Åke Johanssons starka vilja påmind – han anmälde sig till Bills Buss & Lastbilsförarskola.

– Efter tre, fyra lektioner var jag beredd att köra upp. Läraren skrattade, men det gick galant, först tog jag lastbilen och därefter bussen. Frågorna om servosystem och liknande som ställdes, kunde jag tack vare min tekniska bakgrund.

Bra folk och mycket teknik

Den nuvarande brandstationen i Jönköping invigdes år 1982 och organisationen gjordes om. Ett halvt år senare utlystes två nya heltidstjänster, som cirka 300 personer sökte. Han fick den ena.

– Jag kände på en gång att nu är jag hemma; det här är perfekt med bra folk och mycket teknik. Under 30 år arbetade Bengt-Åke Johansson på räddningstjänsten i Jönköping. Utöver det rent operativa arbetet har han haft en mängd andra funktioner: han deltog i nyrekryteringsgruppen för operativ personal och utförde även tester av de sökande, var fordonsansvarig i sitt lag, samt ansvarade för årlig uppkörning på höjdfordon, och utbildade sina kolleger på nya höjdfordon. Tidigare fungerade han även som rappeleringsinstruktör och båtansvarig, samt skötte båtutbildningen och, vid behov, hjälpte till på verkstaden. Vidare arbetade han med byggnation och renovering av det stora utbildningscentret – inklusive sjuksalar – intill brandstationen, hade visst fastighetsansvar och deltog i andra byggprojekt; bl a konstruerade och byggde han, tillsammans med en kollega, en tungbärgarenhet.

– Jönköping har en hög larmfrekvens, och med allt det övriga fanns det alltid något att göra. Men jag tröttnade aldrig på brandkåren, med bra laganda och trevliga arbetskamrater.

Alla är BRF:are

Tidigare var han vice ordförande i Kommunals lokala fackklubb, men alla heltidsbrandmän, cirka 44 personer, gick över från Kommunal till BRF, vilket gör Jönköping till ett mycket starkt BRF-fäste. Han blev nu vice ordförande i den lokala BRF-klubben, och de sista fyra åren innan pensionen höll han i ordförandeklubban här.

– Ett par brandmän är inte organiserade; resten är med i BRF, framhåller Bengt-Åke Johansson, som fortfarande är ledamot i BRF:s förbundsstyrelse.

Räddningschefen är nyckelpersonen

Bengt-Åke Johansson framhåller att det är Bengt Martinsson, räddningschef i Jönköping sedan år 1986, som är nyckelpersonen i det lika invecklade som långdragna ärendet beträffande hans avtalspension.

– Han har vänt fram och tillbaka på saker och snurrat till det. Detta eftersom han inte ville låta mig fortsätta att arbeta för MSB, efter pensionen, säger Bengt-Åke Johansson och förklarar att så länge han var anställd som brandman begärde han ledigt när han blev rekryterad till ett uppdrag.

– Många kårer ser det som positivt att personalen får den här erfarenheten och kompetensen, men Martinsson har ända från början haft en negativ inställning vad gäller att bevilja tjänstledighet. Ofta fick jag besked först i sista minuten, säger han och förklarar att det främst är under sommartid som det är svårt att begära tjänsteledigt, men att han huvudsakligen har varit borta på vintrarna.

– Till dels har jag också löst detta själv, med kompledighet, semester och genom att byta dagar med arbetskamraterna. När SRV ville ha honom med i Thailand direkt efter tsunamin, julen 2004, kom godkännandet av tjänstledigheten först när insatsen hade påbörjats och planet hade lyft.

– Räddningsverket måste ta någon annan om jag inte fick tjänstledigt, och jag bad gång på gång Martinsson om besked. Han svarade ”kon står inte på isen”, och till slut gällde det timmar. Prio 1 var att hjälpa de svenskar som hade drabbats, men även andra. Men, Martinsson åkte hem utan att ge besked. Det var väldigt frustrerande att, på tv, se hur planet lastades och lyfte. Först veckan därpå yttrade han att ”du får väl ledigt”.

Ifrågasatte pliktlagen

Tidigare det året inkallades Bengt-Åke Johansson som gruppbefäl i insatsstyrkan NL 04 Nordic Logistic Group. – Pliktlagen gällde ju även rekrytering, övning och utbildning. Mina erfarenheter efterfrågades här, men Martinsson försökte hindra mitt deltagande. När jag kom till Skövde, varifrån styrkan skulle utgå, berättades det att han ringt till en befälhavare och diskuterat pliktlagen, och att denna diskussion hade hamnat på Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm.

Valde bort toppjobb

År 2006 erbjöds Bengt-Åke Johansson ett spännande och högavlönat jobb med mycket goda förmåner, på ett företag i USA. Men, efter att ha räknat på avtalspensionen och möjligheten att jobba vidare med de internationella insatserna, valde han att stanna kvar i Jönköpings räddningstjänst.

– För några år sedan intresserade Bengt Martinsson sig för min pension. Han yttrade att ”du kan ju inte gå hem, du blir ju fattigpensionär”. Jag svarade att jag inte hade tagit ställning till detta ännu, men att jag eventuellt funderade på att gå i avtalspension och jobba lite för MSB, när jag är 59 eller 60 år. Det var efter detta som Martinsson på allvar började motarbeta mig. År 2012 arbetade Bengt-Åke Johansson vid två tillfällen i Kongo: i maj till juli, samt i oktober till november. Uppdraget gällde att tulla in och transportera en minröjare till Brazzaville. Han påbörjade också röjning av ett stort område med bl a odetonerade bomber och granater.

– Den 5 eller 6 december frågade Martinsson om jag hade bestämt mig gällande avtalspensionen. Jag minns detta så väl eftersom jag just varit i väg en sväng till Tyskland. När han sa att om jag gick i pension skulle en annan person få anställning någon månad senare, ville jag inte stå i vägen, utan gav jag beskedet att jag löser min pension i maj 2013. Jag frågade om jag skulle skriva på något, men Martinsson sa ”jag sköter allting”. Den 27 december bad personalhandläggaren, Stefan Lund, att jag skulle skriva under pensionsansökan, vilket jag gjorde – jag såg inget konstigt med det.

Bengt-Åke Johansson konvoj
Det blir kaos i hela huvudstaden när en stor
konvoj ska passera det hårt trafikerade Kampala.
Den här gången erbjöds Bengt-Åke Johansson
hjälp av en poliseskort. Foto: Privat

”Parallell anställning”

Något år innan Bengt-Åke Johansson gick i avtalspension frågade hans närmaste chef – styrkeledare med personalansvar – varför han inte hade lämnat in en anmälan om bisysslor.

– Han kände till uppdragen för MSB och tyckte att det var konstigt. Jag hade ju lämnat in dessa uppgifter och tänkte att det måste ha blivit fel någonstans. Bengt-Åke Johansson lämnade in en ny anmälan, med tron att allt nu var frid och fröjd. Hösten 2012 tog en ny person över som styrkeledare, som nu upprepade frågan varför ingen anmälan om bisysslor fanns.

– Jag svarade att jag hade lämnat in anmälan. ”Nej”, sa han, ”det finns ingen”. Då förstod jag att Martinsson inte hade registrerat mina bisysslor, och blev orolig för att hans avsikt var att påstå att jag inte hade lämnat in någon anmälan. Jag kontaktade Martinsson, som tillstod att jag inte hade någon bisyssla, utan att det var en ”parallell anställning”. När jag svarade att jag skulle skriva en ny anmälan, yttrade han två gånger ”du får inte skriva MSB som en bisyssla”. Jag fick kalla kårar, berättar Bengt-Åke Johansson, som hade sparat uppgifterna och nu skickade anmälan, komplett med ett utdrag från MSB, även direkt till kommunen.

– Sedan 10, 15 år tillbaka är min skyldighet som arbetstagare att anmäla detta till arbetsgivaren, för att visa att man inte håller på med konkurrerande verksamhet. Jag har alltid följt detta, framhåller han och visar flera kopior på anmälan om bisysslor från tidigare år, som har kommit kommunen tillhanda. Längst ner på dessa dokument står följande: ”Arbetsgivaren är skyldig att förhandla enligt MBL 11 § före beslut om förbud av bisyssla.”

– Det har aldrig skett någon sådan förhandling i det här ärendet, betonar han. Ett skriftligt svar kom från Martinsson – vars uppgift egentligen endast är att registrera och skicka vidare till kommunen – där det står att anmälan om bisysslor är mottagen, och ”överlämnad till Stadskontoret, personalavdelningen, för handläggning/ bedömning. Därefter får du besked om arbetsgivarens bedömning av din anmälan.”

– Jag fick löpande förfrågningar från MSB gällande uppdrag, men på grund av detta vågade jag inte söka tjänstledigt.

Plötsligt ändrade regler

I slutet av januari 2013 fick Bengt-Åke Johansson ett svar från kommunen, underskrivet av Maria Idéhn, förhandlingschef, och Ulrika Rosander, stads- och koncernjurist, vilka hade konsulterat både SKL och KPA Pension, gällande tolkningen av KAP-KL, § 36 moment 3. Svaret lyder som följande: ”Efter dessa konsultationer är vår uppfattning att en rimlig tolkning är att frilägga den inkomst som uppburits från annan arbetsgivare under tjänstledighet.” Vidare sägs att de har räknat ut att han, sedan år 1989, i snitt hade varit tjänstledig en månad per år, och att även efter att ha gått i pension skulle ”få” jobba en månad per år utan att någon samordning skulle göras med avtalspensionen.

– Nu hade reglerna alltså ändrats. Innan detta hade jag trott att man fick fortsätta med bisysslan även efter att ha gått i pension, utan samordning. Ingen information hade heller lämnats från Kommunal om någon förändring, säger han och förklarar att de hade fått fram detta med en månad genom att börja räkna från år 1989, när han, på anmodan av Bengt Martinsson, jobbade som insatsledare på flygplatsen här.

– Men jag började ju inte med de internationella uppdragen förrän år 1994, så det blir missvisande. Därtill sträcker sig uppdragen vanligen över två eller tre månader; ingen vill ge uppdrag till någon som bara kan stanna en månad, förklarar Bengt-Åke Johansson, som nu skrev ett brev till Maria Idéhn, i vilket han förklarade detta, samt underströk att han under många år hade arbetat för MSB/SRV utan att några synpunkter förts fram gällande denna bisyssla. Han försökte nu få kommunen att sträcka ut tiden, men då oron var stor bad han BRF centralt om hjälp, som prioriterade ärendet och beslutade att koppla in advokatbyrån Kriström. BRF:s förhandlingschef, Raymond Holmström, tog kontakt med dem, och i juni 2013 började juristen Thomas Söderqvist att arbeta med ärendet.

Beslut i Pensionsnämnden

Därpå följde 14 månader av dialog mellan BRF, inklusive Bengt-Åke Johansson själv, och advokatbyrån, mellan advokatbyrån och kommunen, samt mellan kommunen och SKL. En anledning till att det tog så lång tid var att kommunen sköt frågan till den partsammansatta pensionsnämnden för KAP-KL, och på deras sammanträde, den 5 december 2013, togs frågan upp, men bordlades till den 21 februari 2014. I protokollet från detta sammanträde fastslås följande: (§ 24 Samordning i enlighet med § 36) ”Arbetsgivaren ska inte minska pensionen för sådan del av inkomsten som följer av arbete som arbetstagaren hade innan hans eller hennes ansökan om särskild avtalspension kommit arbetsgivaren till handa”.

Vidare sägs ”Nämnden beslutar att del av inkomst som inte ska minska pensionen (i enlighet med § 36 KAP-KL samt i § 5 bilaga 4 i AKAP-KL) är den förvärvsinkomst som avser kalendermånaden innan arbetstagarens ansökan kom arbetsgivaren tillhanda.” Beslutet har undertecknats av Jesper Neuhaus, ordförande i denna pensionsnämnd, samt en av de förhandlare på SKL som ansvarar för den kommunala räddningstjänsten.

Två datum på ansökan

Men, kommunen dröjde med att besvara juristens fråga huruvida Bengt-Åke Johansson var fri att ta uppdrag från MSB, utan att riskera samordning med pensionen. Anledningen var omständigheten att det finns två datum på den pensionsansökan som skickades från räddningstjänsten till kommunen: den 27 december 2012, som det står ovanför hans namnunderteckning, samt den 27 november, vilket står längst upp på dokumentet – som inte har diarieförts varken på räddningstjänsten eller på kommunen. Kommunen anförde att då Bengt-Åke Johansson inte hade haft någon inkomst från MSB i oktober 2012, skulle heller inga nya inkomster från MSB vara fria från samordning. Vad gäller november månad hade han däremot en större inkomst från MSB. Men, efter ytterligare dialog meddelade kommunen, den 28 augusti 2014, Thomas Söderqvist att man går på BRF:s linje. Så nu kan Bengt-Åke Johansson fortsätta med uppdragen för MSB, utan att samordning sker med hans avtalspension. Det vill säga, han får uppbringa samma inkomst från MSB varje månad på året som han gjorde november 2012.
– Nu känner jag mig fri igen; och i slutändan blev det ju riktigt rätt och riktigt för min del! Jag vill passa på att rikta ett stort TACK till alla som har litat på mig och som trott att BRF, med hjälp av juristerna på Kriström, skulle segra i detta ärende, säger han och berättar att detta fått honom att i backspegeln se hur alla brandmännen i Jönköping lämnade Kommunal för BRF.

– Enligt mitt tycke intresserade sig Kommunal inte för brandmännen, mer än att vi frontade på affischer vid 1 maj och liknande. Några år senare började Kommunal göra försök att få oss tillbaka, men vi har lärt oss hur det fungerade förut. Personligen är jag mer än glad över att det var BRF som företrädde mig nu – och inte Kommunal – då jag har sett och verkat i bägge organisationerna och vet skillnaderna i inställning och satsning när det krisar för en medlem. Bengt-Åke Johansson vill även tacka arbetsgivaren, kommunen, för 30 år i tjänst som brandman.

– Räddningstjänsten har en mycket viktig uppgift i vårt expanderande samhälle. Men, jag är tveksam till den tid och energi som räddningschefen lägger ner på att vrida och vända upp och ner på avtal med mer som har ingåtts med anställda. Jag vet att det är många som ifrågasätter varför han beter sig på det här viset, avslutar han.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

UNIKT SAMARBETE MELLAN RÄDDNINGSTJÄNST & KUSTBEVAKNINGEN

Jag är verkligen inte förtjust i stora båtar. De är läskiga monster och färjor är …