Hem » Artiklar » ARKEOLOGERNAS BÄSTA VÄN: BRÄNDER
En kopia av ett vikingaskepp sätts i brand under en festival på Shetlandsöarna. Foto: Anne Burgess

ARKEOLOGERNAS BÄSTA VÄN: BRÄNDER

För forntidens människor var bränder ofta en katastrof.
Men elden bevarar ofta material och fungerar därför som en tidskapsel.
Faktum är att bränder är arkeologens bästa vän.

” Tack vare träkol och
   aska vet vi idag hur
   gamla fornplatserna
   är, hur man byggde
   och vad man åt.

 

Vid utgrävningar stöter arkeologer ofta på spår efter olika typer av bränder. Oavsett om det handlar om oavsiktliga katastrofer som blixtnedslag eller såna som människorna själva skapade så ger de mängder av spännande information. Tack vare träkol och aska vet vi i dag hur gamla fornplatserna är, hur man byggde och vad man åt. När elden slår till bevaras materialet till en ögonblicksbild som vi i dag kan studera, trots att det kanske har gått 5 000 eller 1 000 år.

Träkol – bästa sättet att datera

När människorna satt vid brasan för tusentals år sedan så anade de inte att deras aska och kol skapade tidskapslar för dagens arkeologer. Träkol är nämligen det perfekta materialet när man ska göra kol-14-mätningar. I alla organiska material finns det små mängder av det radioaktiva ämnet kol-14. Efter döden så börjar radioaktiviteten försvinna med en exakt halveringstid. Genom att kolla hur mycket kol-14 det finns kvar så får man en bra datering. Ofta är kolet från eldstäder det enda daterbara som finns kvar av forntidens människor. Sånt som läder, trä och ben försvann redan efter några år, sten och keramik bevaras extremt bra men har inget kol att analysera.

Resterna avslöjar träslagen

Om du tittar lite noggrannare på trägrenar eller stockar som brunnit så ser du tydligt både årsringar och fibrer. Det räcker ofta med en mycket liten bit kol för att kunna avgöra träslaget. Alla fynd analyseras inte. Arkeologerna bryr sig till exempel sällan om att kolla vilka träslag som använts i brasan eller vid matlagningen. Men när ett helt hus har brunnit ned så är det intressant att veta vilket material man använt vid bygget. Ett hus som sakta men säkert ruttnat bort ger inga bra spår. För forskningen är det alltså bättre med krig och katastrofer än fred och lugn. 

Bränderna avslöjar borgbyggena

Det finns hundratals forntida borgar och befästningar runt om i landet. Men de byggdes långt innan man sparade några ritningar och i dag finns bara sten och jord bevarat – och brandrester. När vallar och murar grävs ut hittar arkeologer ofta de brända resterna av förstörda stockar, palissader och torn. Det går därför att lista ut hur försvarsanläggningarna var konstruerade. Den mest berömda svenska muren är den 350 meter långa vallen på Birka. Flera lager med aska visar att överbyggnaderna av trä förstörts minst tre gånger, troligen av anfallande vikingar.

Bränder bevarar ben

När arkeologer hittar brända skelettdelar så handlar det inte om offer från hus- eller slottsbränder, det handlar i stället om begravningar. Redan under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, blev kremering det vanligaste begravningsskicket här i norr. I drygt 2 000 år fixade släkt och vänner ett stort bål där de lade den döde och hans djur. De brända resterna begravdes sedan i högar eller rösen. Mycket av skeletten blir helt förstörda av elden men det som finns kvar bevaras extremt bra. Värmen förstör en stor del av kollagenet, det organiska materialet, och benen ruttnar därför inte. Det finns till och med särskilda experter inom arkeologin, osteologer, som är specialiserade på ben. De går igenom fynden och kan snabbt avgöra vilken del av kroppen de kommer från, eller om de kommer från ett djur. Små djur som fåglar, möss och fiskar lämnar också efter sig mycket små ben som försvinner snabbt – om de inte blivit brända.   

Fastbränd mat

Du har säkert sett det någon gång – mat som bränts fast i en kastrull. Det ser kanske ut som en svart och obestämbar skorpa men innehåller massor av information som bevaras i tusentals år. Det går inte att lista ut de exakta recepten för matresterna som hittas i forntida keramik. Men analyser kan visa om det var fisk, kött eller vegetabiliskt. Ibland har man till och med hittat bevarade matrester i eldhärden, till och med små brända bitar av gröt.

Text: Mikael Jägerbrand

 

 

 

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

POSOM – Från omhändertagande till omsorg

”Söndagsmorgon 05,20 -Brand i radhuslänga, många drabbade, det finns ett stort behov av krisstöd, önskemål …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *