Hem » Artiklar » Alla släckvätskor farliga för miljön!
Alla släckvätskor farliga för miljön!

Alla släckvätskor farliga för miljön!

Lyckligtvis har brandmännen i Helsingborg inte utsatts för någon yrkesexponering vad gäller långlivade kemikalier. Men, landets räddningstjänster använder alltmer släckskum – en fördubbling har skett sedan år 1998, och MSB:s omfattande studie visar att fluorföreningar ingår i ALLA testade B-skum – men ALLA testade släckvätskor har effekter på miljön. Tillverkare och säljare ansvarar för respektive produkts innehåll, men då tillsatsämnen som används i halter lägre än 5 procent inte behöver anges seglar många kemikalier under ansvariga myndigheters radar.

Som SFF har rapporterat pågår det i Sverige en världsunik forskningsstudie, gällande släckvätskor och den inverkan de har på människa och miljö. Myndigheten för skydd och beredskap (MSB) har initierat studien och är huvudfinansiär. Ansvarig forskare är Anna Kärrman, docent i miljökemi på Forskningscentrum Människa- Teknik-Miljö (MTM) vid Örebro Universitet, ett av de tre referenslaboratorier i världen (!) som anlitas av FN.

Under försommaren gavs en presentation av de hittills färdiga resultaten under fyra seminarier som hölls i Borås, Sundsvall, Landskrona och Stockholm. Föreläsare var bl a Anna Kärrman, Bo Andersson, MSB, Jenny Ivarsson respektive Bert-Ove Lund, Kemikalieinspektionen, Nina Wennström, Ramböll, och Krister Palmkvist, SÄRF. BRF:s ordförande Peter Bergh skulle informera om den förhöjda cancerrisken för brandmän, men på grund av konflikten som rådde då kunde han närvara endast i Borås.

Dricksvattnet i riskzonen

SFF var på plats den 4 juni, i Aula Magna på Stockholms universitet. Räddningstjänstpersonal från bland annat Avesta, Dala Mitt, Enköping, Norrtälje, Nybro och Storstockholm hade slutit upp, tillsammans med representanter från andra berörda verksamheter. SVT:s miljöreporter Calle Elfström spelade in material inför reportaget om problematiken med släckskum, som sändes den 16 juni.

Karlstadbon Bo Andersson inledde med att berätta att han alltid har varit stolt över vattnet från Vänern, eftersom dricksvattnet är det absolut viktigaste livsmedlet.

– Men, för ett par år sedan insåg jag att vårt vatten ligger i riskzonen, säger han. Peter Bergh hade också insett faran; de pratade ihop sig och skrev en debattartikel om släckskum som publicerades i denna tidning. Den bemöttes med svidande kritik från många håll.

– Det stod klart att kunskapsnivån inom svensk räddningstjänst, vad gäller att olika släckmedel inverkar negativt på miljö och människa, var låg. Studien är ett sätt att ändra på detta, säger Peter Bergh.

Enligt statistik som MSB har tagit fram via räddningstjänstens insatsrapporter – och som redovisas i SVT:s reportage – har bruket av släckskum dubblerats de senaste 17 åren, från 26 673 liter 1998 till 48 283 liter 2014. Därtill används i dag skum dubbelt så ofta vad gäller bränder i byggnader: 292 insatser år 2014 mot 140 insatser 1998.

– Men det finns ett mörkertal här eftersom insatsrapporterna inte alltid fylls i korrekt, framhåller Bo Andersson, som berättar att ökningen till dels beror på den flitiga marknadsföringen av Cafs-system (Compressed Air Foam System).

– Innan år 2005 fanns det inte ett enda Cafs-system i bruk på svenska räddningstjänster, säger han.

Kontaminerade brunnar

Bo Andersson
Bo Andersson, brandingenjör på MSB, började år 1973 som brandman i Karlstad, och avancerade så småningom till brand/räddningschef. Sedan 1996 har staten varit hans arbetsgivare, och under de senaste 19 åen har han, först på dåvarande Räddningsverket, och nu på MSB, jobbar med utveckling. Foto: Inger Wiklund

Att släckskum kan förstöra dricksvattnet är något som byborna i Idenors-Hamre utanför Hudiksvall sedan januari tvingas leva med. Kommunen anser att det är fastighetsägaren, vars hus brann ner, som ska ansvara för att prover tas och brunnar saneras. SFF har pratat med bybor, politiker och räddningstjänst; läs om detta på följande sidor.

– Denna händelse är av största intresse för oss statliga myndigheter med miljöansvar. På grund av släckinsatsen har brunnarna kontaminerats och så är det fastighetsägaren, som inte kunde påverka insatsen, som ska stå för kostnaderna, säger Bo Andersson.

Lägre snittvärden för brandmännen

Delstudien gällande svenska brandmäns exponering för långvariga kemikalier påbörjades med prover på ett 50-tal heltidsanställda brandmän och -befäl i Helsingborg, där skum alltid har använts restriktivt.

Lyckligtvis visar också resultaten att testpersonernas sammanlagda värden ligger under de värden som uppmätts i jämförbara studier av andra svenska män. I snitt hade brandmännen i Helsingborg 4 μg/l av PFOS. (μg betyder mikrogram per liter, det vill säga en miljondels gram per liter.) Detta att jämföra med 150 brandmän i Australien, som i snitt hade 66 μg/l.

– 50 personer är en liten försöksgrupp, men det finns inget samband mellan yrkesexponering för dem. Detta betyder dock inte att det inte finns någon exponering alls, säger Anna Kärrman som förklarar den stora skillnaden med att arbetsuppgifterna kan skilja sig åt.

Men provtagningen fortsätter och nu gäller det lärarna på MSB:s skolor i Sandö och Revinge.

– Vi kommer att testa mellan 30 och 50 lärare; prover är redan tagna på Sandö och analyserna blir klara under hösten.

Fluortensider i alla B-skum!

Kemikalieinspektionen har genomfört en kartläggning av de produkter som säljs på den svenska marknaden. (Rapporten ”Kartläggning av brandsläckningsskum” PM 3/14, kan laddas ned på www.kemi.se/sv/ Innehall/Publikationer/PM/). Anna Kärrman och hennes team har till dels utgått från denna lista, men lagt till produkter som X-Fog i sin studie. I de flesta testerna ingick 3 A-skum och 6 B-skum, men analyser har gjorts på fler produkter.

– Vi var tvungna att begränsa antalet produkter eftersom de här proverna är oerhört dyra att genomföra. De produkter som testades valdes för att de köps i hög utsträckning, men produkter som inte har testats av oss är inte på något sätt ”godkända”, betonar Bo Andersson.

Forskarna fann fluorföreningar i alla B-skum (som främst används vid kemikaliebränder) medan A-skummen (som främst används för släckning av trämaterial) inte innehöll fluorföreningar som huvudingredienser, men väl en mängd andra kemikalier.

– Den kemiska analysen säger att det handlar om komplexa blandningar med kända och okända ämnen, säger Anna Kärrman och framhåller att alla släckprodukter, i sin rena form, ger akuta effekter på miljön, vilket forskarnas undersökningar på alger, bakterier och kräftdjur visar.

– Inget skum eller tillsatsmedel är helt ofarligt. Men tillsatsmedlet X-Fog är bättre än de övriga testade produkterna, och just i detta försök är det väsentligt mycket bättre, säger Anna Kärrman. Ur miljösynpunkt är det därför viktigt att släcka så fort som möjligt, så att åtgången av släckvätska blir så liten möjligt – och enligt Bo Andersson är den största utmaningen för räddningstjänsterna att ta hand om släckvattnet.

– Skummet ”gifter sig”, eller emulgerar om man ska vara korrekt, med släckvattnet så att giftigheten blir större och lakar samt tvättar ur byggnaden och allt som finns i den. Det bryter ytspänningen och därmed går det förorenade släckvattnet snabbt till ner grundvattnet.

Stor skillnad på vattenåtgången

För att mäta släckeffekt och vattenåtgång med olika tekniker byggdes fem identiskt lika ”vardagsrum”, upp, där allt material var nyinköpt, i containrar på Södra Älvsborgs Räddningsförbunds (SÄRF) övningsfält, Guttasjön. Kriteriet för att få påbörja släckning var uppnådd temperatur och lågande brandgaser. Krister Palmkvist gjorde den bedömningen och släckningen utfördes av ett brandbefäl, som arbetar på Ringhals räddningstjänst, och som är utbildad på samtliga tekniker. För att hålla så jämn temperatur som möjligt i containrarna sattes en gasoldriven fläkt dit innan varje försök.

Det första försöket gjordes med endast strålrör och vatten. Här återantändes branden 22 gånger, och 121 liter vatten gick åt. Kombinationen skärsläckare och vatten gav 4 återantändningar och krävde 62 liter vatten. Cafs gav 1 återantändning och krävde 136 liter släckvätska. Med skärsläckare och X-Fog (med 1 procents inblandning) återantändes branden inte, och släckvätskeåtgången blev endast 21 liter. Anna Kärrman ville se huruvida det blev någon skillnad om branden släcktes med exakt samma teknik; därför gjordes ett referensförsök här.

– Det tar tid att bygga upp ”vardagsrummet” mellan varje försök, och tanken uppstod att sådant som vinden kunde påverka förloppet. Men inte heller denna gång uppstod någon återantändning, och släckvätskeåtgången var bara något högre: 28 liter. Båda gångerna var det var nästan helt torrt på golvet, till skillnad från de övriga försöken när släckvatten fanns kvar där, säger Anna Kärrman.

Försök med strålrör och vatten
I försöket med strålrör och vatten återantändes inredningen 22 gånger, och 121 liter vatten gick åt. Foto: Mikael Linder

Mest PAH i Cafs

För att undersöka om det finns skillnader i mängden restprodukter togs prover på släckvatten, rökgaser och sot.

– Vi fann vissa skillnader, men de är inte dramatiska, säger Anna Kärrman och förklarar att det i rökgasen bildas högst halter av de cancerogena partiklarna PAH – polycykliska aromatiska kolväten – i Cafs, samt att mer dioxiner, som är väldigt giftiga och stabila, bildas med strålrör och vatten.

– Med kombinationen skärsläckare och X-Fog bildas mindre VOC, som är giftiga flyktiga organiska föreningar. Visserligen bildas här också ammoniak, men det är ett ämne som snabbt neutraliseras, förklarar Anna Kärrman, vars slutsats är att alla släckmetoder har effekter på miljön, samt att det delvis är en fråga om koncentration av tillsatser.

– Även klor- och bromföreningar är persistenta; de bryts alltså inte ner i naturen, utan får effekter för lång tid framöver. Men, samtliga dessa kemikalier är svåra att se – de varken smakar eller luktar något – så om vi inte gör analyser vet vi inte var i naturen de finns, konstaterar Anna Kärrman.

De är överens om att räddningstjänsterna bör släcka med vatten och använda det bästa tillsatsalternativet, samt minimera mängden av detta.

– Räddningstjänsterna bör kommunicera med sina leverantörer; fråga hur lång tid det tar att bryta ner kemikalierna i tillsatserna, och om svaret blir till exempel att fluor tar några timmar att bryta ner, ja då vet man att det är en utopi, understryker Anna Kärrman.

– Frågan är hur räddningstjänsterna ska agera även vad gäller investeringar; att något inte i lag är förbjudet är ju en dålig orsak att använda sådant som skadar miljön, framhåller Bo Andersson.

Seglar under radarn

Enligt Reach (se faktaruta) är det tillverkare och säljare som ansvarar för innehållet i en produkt. Men tillsatsämnen som används i halter lägre än 5 procent behöver i många fall inte anges.

– I släcktillsatser kan det handla om kemikalier som är så starka att det räcker med 1,5 procent. Eftersom dessa inte står med på respektive säkerhetsdatablad vet inte användaren vad produkten faktiskt innehåller, konstaterar Bo Andersson.

– Under lång tid har det, utan kontroll, övats med släckskum. När vi frågar tillverkare vill de inte uppge vilka de aktiva kemikalierna är; de menar att det är företagshemligheter. Leverantörerna är duktiga på att marknadsföra sina produkter, men som jag ser det måste de – innan de börjar sälja en produkt – ta reda på det exakta innehållet, säger Anna Kärrman, som frågar sig var gränsen går dels för hur mycket miljögifter jorden tål, dels hur mycket människan tål.

– Det är inte möjligt att kvantifiera, men många forskare tror att kemikaliers påverkan är ett värre hot än klimatförändringarna. Det handlar om ett ”isberg”, och vi ser bara den bråkdel som finns över ytan, resten är dolt. Vi vet inte vilka effekter detta får, understryker hon.

Bara 12 timmars frist

Nina Wennström, tidigare miljöinspektör i Borås, framhåller att vad gäller släckning i vattenskyddsområden är det viktigt att räddningstjänsten ringer vattenverket och den aktuella kommunens miljöförvaltning om läckage har skett. Det är dock svårt att sanera om det gäller ytvattentäkter (insjöar, vattendrag och liknande) eftersom fristen är kort, vanligen cirka tolv timmar, innan giftet når en ytvattentäkt.

– Det är många parametrar; att rädda liv givetvis, och kanske huset räddas tack vare släckning, men familjen måste flytta eftersom vattentäkten förstörs. Därtill kan samhällskostnaderna bli väldigt höga, säger hon.

Släckskum är utpekat

Enligt Jenny Ivarsson pågår det nu en harmonisering inom EU avseende regler och lagar för högfluorerade ämnen. I januari fick flera svenska myndigheter i uppdrag av miljöminister Åsa Romson (MP), att intensifiera arbetet avseende att upptäcka och begränsa spridningen av högfluorerade ämnen i miljön. Uppdraget ska redovisas hösten 2016, och samtliga myndigheter som sorterar under miljödepartementet ingår: Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigeten, samt Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU). MSB kom med här som ett önskemål från Kemikalieinspektionen.

– Släckskum är utpekat, säger Jenny Ivarsson, och förklarar att tänkbara åtgärder är förbud, endera nationellt eller inom EU.

En annan möjlighet är att kräva tillstånd för användning av dessa produkter, men frågan är då vilken myndighet som ska ansvara för detta. Skatter kan också komma ifråga, liksom krav vad gäller upphandling.

– Det troliga är en kombination av flera åtgärder, men att få till stånd ett förbud tar tid, säger hon.

Fler produkter analyseras

Anna Kärrman och hennes team kommer att arbeta med studien året ut. Framför allt ska A- och B-skum som uppges vara fluorfria analyseras, även på B-bränder, för att se vad de innehåller.

– Det är lättare att lagstifta när vetenskapliga grunder finns. Det har kommit väldigt många nya produkter och syftet är att ge råd till räddningstjänsterna gällande vilka produkter de ska välja. Frågan är om inte kunskapsspridning är en bättre väg att gå än lagstiftning, säger Bo Andersson.

Forskningsrapporten kommer att publiceras av MSB någon gång efter årsskiftet. Alla seminarier har spelats in och ska redigeras till en film. Presentationerna blir också tillgängliga i power point format.

Läs mer om studien i artikeln ”Olika nyanser av dåligt” i SFF 2/15. ”Kemikaliernas värstingar” och ”Viskaforsmetoden” i SFF 6/14, samt Peter Berghs och Bo Anderssons debattartikel ”Skum – alarmerande farligt!” i SFF 5/13.
FAKTA REACH

EU-förordningen reach står för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier, och trädde i kraft den 1 juni 2007.

Reach har antagits för att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön från risker som kan förorsakas av kemikalier, samtidigt som den ska öka konkurrenskraften inom EU:s kemikalieindustri.

I princip gäller Reach för alla kemiska ämnen, inte enbart de kemiska ämnen som används inom industriell behandling, utan även t ex i rengöringsprodukter och målarfärger, samt i varor som kläder, möbler och hushållsapparater. Därför inverkar förordningen på de flesta företag över hela EU.

Reach lägger bevisbördan på företagen. För att uppfylla kraven i förordningen måste företag identifiera och hantera de risker som är kopplade till de ämnen de tillverkar och saluför inom EU. De måste uppvisa för Echa (European chemicals agency) hur ämnet kan användas säkert, och de ska meddela användarna tillämpliga riskhanteringsåtgärder. Inom Reach finns krav att registrera ett ämne som tillverkas eller importeras i mängder om minst 100 ton per tillverkare/ importör och år i EU. Vid de låga volymer som det kan handla om för PFAS är krav på information mycket låga. För mängder under 100 ton/år – 1 ton/år från och med juni 2018 – behöver tillverkare och importörer inte registrera någon information alls.

Även det svenska produktregistret har liknande begränsningar i registreringsplikten. I många fall inget krav på att anmäla tillsatsämnen som används i halter lägre än 5 procent, något som ofta är fallet för högfluorerade ämnen i kemiska produkter.

Källa: http://echa.europa.eu/sv/regulations/ reach/understanding-reach och ”Förekomst och användning av högfluorerade ämnen och alternativ” Kemikalieinspektionens rapport 6/15.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

HISTORISKT MÖTE I BRYSSEL

Efter många års arbete kom dagen då EFFUA blev inbjudna till Europa kommissionen. Ibland krävs …