Hem » Artiklar » 10 ÅR MED ANDERS ”ANKAN” CEDERBERG
Anders "Ankan" Cederberg

10 ÅR MED ANDERS ”ANKAN” CEDERBERG

Usch vad tiden går fort, 10–års jubileum för Swedish Firefighters. En del av åren satt jag både som skribent och chefredaktör för Swedish Firefighters. Det har varit som vin och vatten men mest som vin. En resa genom skadeplatser och åsiktskorridorer.

Innan SFF klev in på arenan som branschtidning fanns det ingen tidning som skrev artiklar som analyserade och kritiserade svensk räddningstjänst, helt enkelt så fanns det ett behov av att syna verksamheten. Givetvis skrevs positiva artiklar om räddningstjänsten, men under tiden som det skrevs var jag tvungen att själv ställa mig frågan, har vi inget positivt att skriva om i tidningen. Faktum var att det fanns så mycket som var negativt som ingen tidigare hade beskrivit och även om det skrevs positiva artiklar var det ingen som såg dem i tidningen.

Vissa artiklar blev det ett väldigt hallå runt, jag tänker då främst på artikeln om brandskum som vi publicerade först av alla tidningar. SFF är en tidning vars enda intäkter är annonsintäkter, vid den tiden annonserade ett företag som tillverkade brandskum i SFF. Ja ni förstår själva, annonsören drog tillbaka sina annonsplatser i SFF med omedelbar verkan och hävdade att vi hade fel, många andra hörde av sig från brandchefer till privatpersoner om artikeln. En brandchef ringde upp mig och informerade om att han hade avbeställt viss utrustning till sina nya släckbilar efter skumartikeln. Som ni förstår så uppstod en del tankar om vi hade belägg för det vi publicerade trots att vi visste att det fanns belägg. Med facit i hand så blev det starten för brandskumsdebatten.

Att SFF har genomslag fick vi ett roligt bevis för angående positiva artiklar. Jag satt en kall höstkväll på Söderstadion och njöt av Hammarbys fotbollspropaganda när Roger Ågren ringde och var bekymrad över intresset för den första Skadeplatskonferensen som skulle ha premiär i Katrineholm. Roger var projektledare för Skadeplats och undrade om vi inte kunde göra en artikel om Skadeplats vilket vi gjorde. Två dagar efter att SFF var utgiven ringde Roger upp mig och berättade att alla platser till premiären av Skadeplats slutsålda.

Vissa personliga relationer blev ansträngda mot vissa arbetsgivare, det blev lite grann så med tanke på de artiklar vi skrev och vilka chefer vi kritiserade. En av dessa chefer träffade jag på en branschmässa, vi mötte våra blickar och han kände att han var tvungen att komma fram och skälla av sig lite, han avslutade med att säga att han blev tvungen att duscha kallt efter varje nummer av tidningen. Måste ändå poängtera att de flesta chefer var nöjda med SFF.

En debatt vi förde var brandmannens fysiska förmåga och jag tror att uttrycket åsiktskorridoren startade där. Det var inte ok att tycka vissa saker som att det exempelvis krävs fysiska tester för att bli brandman, det viktigaste var könet och etniskt härkomst. Jag minns ett tillfälle då MSB arrangerade ett seminarium om kvinnor i räddningstjänst och där huvudargumentet för detta var att alla andra förutom vita heterosexuella män var bättre på att ta hand om skadade och skapade dessutom en effektivare räddningstjänst? Att sitta på seminariet och dessutom bli beskylld av en brandchef med hurrarop från panelen som bestod av två genusvetare med randiga tröjor med olika färg på höger och vänster strumpa att SFF gick Sverigedemokraternas ärenden i debatten om fysiska nivåer? Det var nog där åsiktskorridoren startade.

När jag ändå är i skrivartagen känner jag att jag är tvungen att kommentera det som pågår. Nu drar MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) återigen igång ett projekt” Ergonomi och teknik för att öka kvinnors möjligheter att arbeta inom räddningstjänsten samt minska arbetsbelastningsskadorna inom räddningstjänsten” vilket då ska resultera i att om verktygen blir lite lättare så kan de fysiska kraven sänkas. Jag har ställt frågan till de som ska utföra projektet om ramarna för projektet, tillåter ramarna att även gå åt andra hållet? Med det menar jag om vi inte kan skapa en ny utskjutsstege eller verktyg som är bättre ergonomiskt utformade och lättare kan då ett förslag bli att höja numerären på utryckningsstyrkorna så att vikten på utrustningen fördelas på fler armar och ben så att det blir bättre lättare och bättre ergonomi för alla? Ni kan gissa svaret………

En viktig fråga som jag tycker pengarna borde läggas på är hur vi ska skydda våra brandmän mot giftiga partiklar och gaser i brandrök? En studie är gjord av FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) Lina Thors, Håkan Wingfors, Andreas Fredman, Lars Hägglund, Tobias Tengel, Marianne Tunell.

I denna studie har förmågan hos utvalda kemikalier (brandgaser) att passera brandmännens larmkläder och penetrera människohuden. Detta för att skapa ett första underlag för utvärdering av de kemikalierisker som kan uppkomma vid en olycka eller brand av e-fordon för räddningstjänstens personal och civila som befinner sig i e-fordonet eller i området omkring.. Slutsatserna är ingen rolig läsning, ni kan läsa citat från rapporten nedan:

” Alla bränder ger upphov till toxiska förbränningsprodukter och brand i e-fordon utgör inget undantag. ?Det personliga skyddet i form av larmställ visar på en låg skyddsgrad för identifierade förbränningsprodukter genererade från e-fordon ?Flera av ämnena visar på en god hudpenetrerande förmåga vilket sammantaget bör övervägas i riskbedömningen vid insatser i stängt utrymme som innefattar bränder och olyckor med e-fordon ?

Resultaten från denna studie visar att de utvalda kemikalierna snabbt kunde passera skyddsdräktmaterialet (inom 1 minut efter exponering initierats) och att dessa även var goda hudpenetranter. Dock ska det poängteras att skyddsdräkten inte är utformad för att skydda mot gasformiga kemikalier och detta medför att skyddstiden endast innebär en mycket kort fördröjning av hudexponering”.

Ja vad gör vi nu? Tänk er själva ett underjordiskt garage med bostäder ovanpå. I garaget står det el-bilar med batteripack där det plötsligt uppstår brand. Vi har tät brandrök och vi vet inte om det är någon person kvar, risk för spridning uppåt i fastigheten. Vi skickar in ett antal rökdykargrupper med vetskap om att deras kläder klarar en minut innan det sker hudgenomträngning av giftiga ämnen rakt in i kroppen……..Jag överlåter resten av stycket som är oskrivet till er. 

Jag har ändå lärt mig att man ska ta det dåliga först och avsluta bra. Forskning pågår och förhoppningsvis kan brandmännen i framtiden få ett bättre skydd och där fyller Insamlingsstiftelsen Brandmännens Cancerfond en funktion som numera är min sysselsättning på mina lediga dagar. Gå gärna in med ett bidrag till brandmännens cancerfond för en bättre framtid för våra brandmän.

Avslutningsvis vill jag gratulera SFF för de första 10 åren och jag återkommer när det är 11-års jubileum. Jag önskar er alla en God jul och ett riktigt gott nytt år.

Anders ”Ankan” Cederberg

 

 

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

VILJAN ATT HJÄLPA TAS TILLVARA I NORRTÄLJE

Räddningstjänsten i Norrtälje satte de nyaste släckbilarna på deltidsstationerna i Rimbo och Hallstavik, och lät …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *